Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 21 sept. 1935 - Tekniska högskolans fortsatta utbyggnad, av Carl Forsell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 TEKNISKTIDSKRIFT 21 sept. 1935
TEKNISKA HÖGSKOLANS FORTSATTA UTBYGGNAD.
Tekniska högskolan har i är satt ett nytt
rekord av rätt så beklämmande
beskaffenhet, nämligen i fråga om antalet avvisade
kompetenta sökande till elever vid
högskolan. Sökande voro 518, därav 503
kompetenta. Antagna äro 261 elever och avvisade
kompetenta sökande sålunda 242.
Frågan om tekniska högskolans fortsatta
utbyggnad som sedan många år stått på
dagordningen aktualiseras ej minst genom
dessa siffror i hög grad, och detsamma är
förhållandet med den skrivelse i denna
fråga som professor Carl Forssell för nu
två år sedan riktade till högskolans
lärarekollegium, utan att den ännu lett till något
resultat.
Då svenska teknologföreningen avser att
upptaga ämnet till behandling, har Teknisk
tidskrift ansett sig böra utan kommentarer
återgiva huvuddragen av professor Forssells
skrivelse till orientering i den för vår
ingenjörsutbildning utomordentligt vitala
frågan.
Vid planerandet av åtgärder för tekniska
högskolans första utbyggnad synes det, att nedanstående
synpunkter rörande antalet nyintagna och rörande
inrättandet av en ingenjörsexamen vid högskolan
böra tagas under övervägande åtminstone på så sätt,
att eventuella nybyggnader göras anpassningsbara
till de krav, som nämnda åtgärder kunna ställa på
dem.
Den ökade tillströmningen till universitet och
högskolor.
Rätt ofta återkommande är för närvarande en
klagan över, att allt för många sträva efter att vinna
utbildning vid universitet och högskolor. Man fruktar
eller förutspår uppkomsten av ett lärt proletariat.
Botemedlet häremot angives vara uppmuntran och
främjande av s. k. praktisk utbildning. Yid det
förhållandet att samma överskott på arbetssökande
ungdom förefinnes inom de manuella yrkena, synes det
uppenbart att ett övervägande av lämplig omfattning
av de studerandes antal vid universitet och högskolor
måste ske utan hänsyn till dagens föga genomtänkta
opinion. Det gäller i stället att pröva, huruvida
utvecklingen kan väntas gå mot ett procentuellt ökat
behov av personer med högre utbildning, eller om den
till äventyrs kan väntas giva handens arbetare
procentuellt sett större andel av arbetet. Med eller mot
sin vilja måste man erkänna, att den allt mera
omfattande rationaliseringen icke står att hejda, och att
den medför minskning av det manuella arbetet,
medan samtidigt arbetet inom producentföretagens och
inom distributionens ledning växer. Det finnes
därför knappast någon möjlighet att förneka
nödvändigheten av att våra högre utbildningsanstalter utökas
relativt snabbare än befolkningens antal tillväxer.
Härvid bör emellertid en bestämd distinktion göras
mellan högre utbildningsanstalter, vilka väsentligen
producera blivande ämbetsmän eller deras närmaste
vederlikar inom kommuners eller halvstatliga
företags tjänst, och sådana högskolor, vilka tillgodose de
fria yrkenas behov av medhjälpare. Det finnes ingen
direkt anledning varför utrymmet inom den förra ka-
tegorien skulle tillåtas att svälla ut vid en
tillströmning, som uppenbarligen går över behoven. Den
högre utbildning åter, som avser att giva ledare och
medhjälpare åt industri och handel, bör i görligaste
mån giva plats åt alla dem, som vilja kosta på sig
dessa högre studier, och fylla kompetenskraven för
inträdet. Därmed främjas den produktiva grenen av
samhällets verksamhet och mötas krav som
utvecklingen med nödvändighet kommer att ställa.
Invändningar häremot kunna göras ur många
synpunkter. Traditionsmässigt skulle genom statistik
visas, att industri och handel hava behov av ökat
antal högskolebildade krafter, innan utvidgning sker.
Statistiken skulle blott för ett par år sedan visa raka
motsatsen, och detta inom alla områden. Med dess
hjälp skulle man förmodligen hava kunnat visa, att
en förhärjande farsot bland ungdomen vore mest
lugnande för en stor kategori av människor. Ser man
åter saken mera verklighetstroget, gäller det att, på
sätt som ovan skett, överväga varest största
möjlighet till nyttig verksamhet kommer att föreligga för
ungdomen under någorlunda normala tider. Det
gäller framför allt att se till att strömmen av unga män
ledes in i en fåra, som över huvud taget har utsikt att
bliva för dem och för det allmänna givande, när de
ekonomiska förhållandena ånyo äro drägliga, och
förresten torde den allt mera svällande
statsstyrelse-apparaten under alla förhållanden hava mera nytta
av för industri och handel utbildade tjänstemän än
av mera traditionsenliga ämbetsmän.
Det är av ovanstående uppenbart, att man icke kan
stå till svars med att ingenting göra inför situationen
med de avvisade skarorna framför högskolornas
portar. Framför allt böra dessa beredas plats vid
högskolor för industri och handel. Nedan lämnas
handelsundervisningen åsido och behandlas
uteslutande frågan, huru vår tekniska högskoleutbildning
skall ordnas, om plats skall beredas för övervägande
delen av kompetenta inträdessökande.
Ökat antal studerande och undervisningen.
Från lärarnas synpunkt har det ökade antalet
studerande påtagliga olägenheter genom minskad
personlig kontakt med de studerande och ökning i
arbetsbördan. Redan vid nuvarande antal studerande
är emellertid den personliga kontakten i den dagliga
undervisningen svår att uppehålla inom högskolans
flesta fackavdelningar, varför på denna punkt någon
väsentlig försämring knappast kan sägas inträffa vid
ytterligare ökning av de studerandes antal. Den
personliga arbetsbördans ökning är ofrånkomlig, men
inför ett nödläge får detta icke verka hindrande.
Jämförelse med utländska högskolor, där de
studerandes antal är många gånger större, än vad det är
vid tekniska högskolan, visar att en fördubbling av
detta antal vid tekniska högskolan eller från ca 225
till ca 450 st. nyintagna icke skulle behöva medföra
någon dubblering av undervisningskurserna, och
därför ej heller någon ökning av lärareantalet utöver en
eller annan docent eller laborator. Ökning av
assistentantalet skulle däremot krävas, men medel
härtill skulle direkt givas genom ökningen i studerandes
antal och därmed följande terminsavgifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
