Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 5 okt. 1935 - Vad är betryggande försäkring inom industriföretag? av Einar Lindbohm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
TEKNISK TIDSKRIFT
"27 april 1935
vårt land millionskador på byggnader; väggar och
takbeklädnad måste härigenom ständigt bliva
föremål för reparationer, som sammanlagda stiga tiil
avsevärda belopp. Denna företeelse är emellertid så
självklar och lagbunden, att man nära nog exakt
kan beräkna den årliga genomsnittskostnaden för
varje byggnad. Ingen tänker därför på allvar på att
häremot skapa ett försäkringsskydd. Frekvensen är
i detta fall för stor och variationerna för små; var
och en kan lämpligen bliva sin egen
försäkringsgivare genom att för de kommande skadornas
avhjälpande i sin årsbudget avsätta ett
erfarenhetsmässigt avpassat belopp.
Mellan nu nämnda tvenne ytterlighetsfall torde ur
frekvenssynpunkt flertalet förekommande verkliga
försäkringsbehov befinnas ligga. Då det gäller att
bedöma vilka risker som härvidlag förefinnas för ett
enskiit industriellt företag, måste man emellertid akta
sig att ej draga förhastade slutsatser — speciellt
negativa — av den erfarenhet, som förefinnes
beträffande det egna företaget. Att man exempelvis
kanske icke under de senaste 100 åren haft någon
eldsvåda vid sitt etablissement utgör ingen som helst
garanti för att framtiden skall gestalta sig lika
lyckosam. I detta avseende måste man se förhållandena
i stort och draga lärdom av hela den tillgängliga
olyckskrönikan.
Farans storleksordning. Ett vitalt
försäkrings-behov kan anses föreligga, när den händelse, varemot
man önskar skydd, kan medföra konsekvenser, som
påverka företagets ekonomiska jämvikt. Man bör
dock ej endast beakta det tänkbara enskilda
skadefallet utan även möjligheten av att flera upprepade
skadefall av samma art följa relativt tätt efter
varandra-
Ett hydroelektriskt kraftverksföretag med kanske
blott en eller ett par kraftstationer kan exempelvis
genom ett enda åskväder drabbas av maskinskador
till betydande omfattning. I varje fall kunna inom
loppet av få år flera sådana skador tillsammans bliva
ödesdigra. En maskinförsäkring synes för ett dylikt
företag vara ett vitalt behov.
Tänker man sig å andra sidan en storindustri, som
förfogar över en bilpark på flera tiotal vagnar av
ungefär samma storleksordning, kan man ifrågasätta,
om det är nödvändigt att hålla denna bilpark
vagn-skadeförsäkrad annat än mot brand. Någon
ekonomisk katastrof kan ej gärna bliva tal om, och de
skador som sannolikt ej kunna undvikas, kunna
-lämpligen föras på driftskontot. Oberoende härav
måste som bekant enligt lag varje i drift varande
bil göras till föremål för s. k. trafikförsäkring.
Emellertid torde de,L i allmänhet få anses vittna
om god omtanke att skaffa försäkringsskydd för
många slag av olyckor, som utan att precis medföra
gungning i ekonomien likväl äro svåra att förutse
och "förargliga" att dragas med i omkostnadskontot,
särskilt om den premie för vilken försäkringsskyddet
kan köpas, är relativt blygsam. Vi komma därmed
in på ytterligare en allmän omständighet att taga i
betraktande nämligen
Försäkringsvillkoren. Försäkringsköparen eller
försäkringstagaren, som han i allmänhet benämnes,
fäster sig nog vanligen mest vid ett av de med varje
särskilt försäkringsavtal förenade villkoren, nämligen
priset eller — på försäkringsspråk — premien. Så
länge inga skador eller andra ominösa
omständigheter tillstöta, är ju premien det söm tilldrager sig
största uppmärksamheteli. Mången gång är det
framförallt premiens absoluta belopp — i kronor och
ören — som sticker i ögonen och biir den avgörande
faktorn, under det att dess relativa storlek — i
förhållande till de faromoment den tryggar mot —
kommer i skymundan. Denna felsyn uppstår väl
huvudsakligen genom svårigheten för dem som icke äro
initierade försäkringsman att bedöma skäligheten av de
i olika fall tillämpade premiesatserna. Det må vildgt
erkännas, att även på försäkringsgivarehåll åsikterna
härvidlag divergera alltefter gjorda erfarenheter.
Följden är ju också, att premiesättningen ingalunda
stelnat i några bestående former utan ständigt är
föremål för nivellering inom alla branscher. Den
numera här i landet rådande starka konkurrensen på
försäkringsmarknaden är en god garanti för att
någon oskälig premiepolitik ej har utsikt att vinna
insteg.
Övriga för försäkringsavtalet gällande villkor,
såväl "allmänna" som "särskilda", växla i hög grad
alltefter den försäkringsgren, varom fråga är. Olika
försäkringsföretag tillämpa även sinsemellan olika
regler härvidlag. Det är givetvis av stor vikt, att
innan man accepterar eller förkastar den ena eller
andra försäkringsformen, man gör sig fullt förtrogen
med försäkringens räckvidd i avseende på belopp, tid,
rum m. m. samt med hänsyn till alla de speciella
omständigheter, som i varje bransch äro förhanden.
Försäkringsbolagens erfarenheter tyda tyvärr på att
försäkringstagarna i allmänhet — många
industriidkare ej undantagna — i detta avseende äro
ganska sangviniska och förmena, att en försäkring av
ett visst slag har en räckvidd långt utöver vad i
själva verket försäkringsavtalet stipulerar.
Försäkringstagarens skyldigheter i avseende å honom
åliggande trygghetsåtgärder kunna även vara av
mångskiftande art. De kostnader och andra
olägenheter som därmed äro förbundna, böra adderas till
den egentliga premieutgiften vid bedömandet av
verkliga omkostnaderna för försäkringen. Slutligen
måste tagas i betraktande den form, varunder
försäkringen tillhandahålles: om viss självrisk åligger
försäkringstagaren, om försäkringen medför
ömse-sidighetsförpliktelse (uttaxeringsrätt), som kan
tänkas bliva tagen i anspråk av försäkringsgivaren,
samt — givetvis — om dennes soliditet är sådan, att
full valuta vid försäkringsfall med säkerhet kan
påräknas, dvs. om försäkringen verkligen i detta
vitala avseende är betryggande. Tack vare den höga
standard som länge utmärkt svenskt
försäkringsväsende, har emellertid det allmänna förtroendet för
allt vad försäkringsdokument heter här i landet blivit
mycket stort, och det är endast att hoppas, att detta
förtroende icke skall komma på skam.
Med ovan berörda allmänna synpunkter för
ögonen torde den om sitt försäkringsskydd måne
industriidkaren böra genomgå hela raden av honom till
buds stående försäkringsgrenar och avgöra 1) vilka
försäkringsarter, som skola anses behövliga och
2) vilken omfattning som skall givas vart och ett av
de försäkringsavtal, som man anser sig böra avsluta.
Som förut framhållits blir beslutet säkerligen mycket
växlande olika företag emellan liksom inom ett och
samma företag från en konjunktur till en annan. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
