Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 sept. 1935
AUTOMOBIL- OCH MOTORTEKNIK
31
till jordbrukstekniska synpunkter vid vägars
linje-föring. Ibland bar man måhända ej heller förståelse
för dem. Alltnog, den som projekterar väganläggningen
har framför allt trafiken och dess stora krav för ögonen.
Därjämte måste han lägga ned största möjliga omtanke
på vägstakningen med hänsyn till att få
anläggningskostnaderna att hålla sig inom en bestämd marginal.
Att motivera en linjeföring i enlighet med alt. B och C
blir måhända svårt för honom, ofta kanske omöjligt.
Trafiken kräver raka vägar och den raka vägen har
framtiden för sig, äro två argument som äro svåra att
kombinera med jordbrukets svårbedömliga krav. En
kompromiss mellan jordbrukets och trafikens krav leder
oftast vid den i vårt land vanligaste landskapstypen
inom jordbruksdistrikten till en mer eller mindre krokig
eller kurvig linjeföring.
Det kan vara av intresse studera en sådan
vägstak-ning där man glömt eller måhända underlåtit taga
hänsyn till de synpunkter jag anfört. Kartskissen i figur 2
visar ett kilometerlångt fält över vilket en där av ålder
belägen väg slingrat fram. Vid ombyggnad drog man
vägen spikrakt över fälten och på en viadukt över den
i skissen synliga järnvägen. I stället för att vid
väg-ombyggnaden försöka förbättra områdets jordbruksdrift
har man avsevärt försämrat den. En betydlig
förbättring hade kunnat erhållas genom att förlägga vägen i
enlighet med den streckade raka linjen. Någon mark
hade visserligen gått förlorad men områdets
jordbruksvärde hade ej försämrats.
Jag skall nu framställa en fråga av rent
automobil-teknisk natur. Är den spikraka linjeföringen att
föredraga framför den svagt kurviga? Vilket är bäst ur
körsynpunkt, alltså att köra på en spikrak väg eller pä
en svagt kurvig väg. Jag förutsätter naturligtvis att
vägarna i båda fallen ha tillräcklig bredd, att den
kurviga vägen har tillräcklig sikt, radie och skevning i
kurvorna.
Vid samtal med yrkeschaufförer har jag flera gånger
fått höra den åsikten att den svagt kurviga vägen under
förutsättning att den är väl utförd är bättre att köra
på än vägar med långa raksträckor. Den långa
raksträckan lär verka förslappande på förarens
uppmärksamhet genom vägens enformighet. Själv kan jag ej
bedöma saken, då jag ej är bilförare, men påståendet
verkar plausibelt. Jag har svårt att förstå den i mitt
tycke överdrivna rädsla för kurvor som på sista tiden
gjort sig gällande. Automobilen är ju ett fordon med
mycket stora rörelse- och manövermöjligheter. Det
låter därför på sätt och vis utopiskt att idealet för en
automobilväg skulle vara den, där föraren strängt taget
ej skulle ha användning för mer än en av dessa
manövermöjligheter. Jag vill därmed naturligtvis ej ha
påstått att föraren ej behöver styra då han kör på
spikrak väg. Det framgår nog bäst av det faktum som den
finska olycksfallsstatistiken gett vid handen. Av samt-
Krokig sträckning
Rak linjefårinq
Krokig sträckning Rak. sträckning Rak sträckning
Kurvig linjeföring Rak linjefårinq kurvig linjeföring
Fig. 3. Definition på begreppen vägens sträckning och vägens
linjeföring.
liga trafikolyckor har omkring 45 % inträffat på rak
väg, närmare 40 % i vägskäl och gatukorsningar men
endast 18 % i kurvor.
Det anföres ofta att, om man skall taga hänsyn till de
jordbrukssynpunkter som jag här anfört och därvid
måste tillämpa en i viss mån kurvig linjeföring så blir
våglängden större med ty åtföljande ekonomiska
konsekvenser. Föreställningen bottnar nog ofta i ett
otillräckligt studium av möjligheterna för respektive
väg-stakningar. Någon väsentlig besparing i väglängd
erhålles ej genom tillämpandet av en rakare linjeföring
utan endast genom en rakare sträckning av vägen i sin
helhet. I ena fallet rör det sig om meter, i andra fallet
om mil. Den som stakar måste söka föra vägen så rakt
på målet som möjligt men samtidigt vid t. e.
passerandet av odlad jord i mån av behov och med hänsyn till
olika inverkande faktorer tillämpa en efter
förhållandena lämpad linjeföring.
Det finnes många synpunkter som skulle kunna
anföras angående problemet om vägens linjeföring över
odlad mark. Utrymmet medger ej här att gå in på
några detaljer. Jag har endast i stora drag velat
påvisa problemet för att därmed ånge motivet till den
fråga jag nyss anfört nämligen: Kan man eller bör man
med hänsyn till automobiltrafiken och dess framtida
utveckling kunna tillåta en viss kurvighet i
linjeföringen, då vägen berör odlad mark i och för
undvikande av en minskning av markens jordbruksvärde
och möjliggörande av en framtida
jordbruksrationalisering? Har den spikraka linjeföringen en sådan
betydelse, är den av en sådan fördel i tekniskt avseende
för automobiltrafiken, att man med gott samvete kan
ignorera dessa jordbrukstekniska synpunkter? Vilken
linjeföring är ur bilteknisk och körteknisk synpunkt att
föredraga den spikraka eller den svagt kurviga?
Svaret på frågan är av stor betydelse ej minst för
ett sakligt hänsynstagande till jordbrukets krav och
utvecklingsmöjligheter vid uppgörande av vägprojekt.
Fig. 2. Såsom vägen byggts (A) förstör den en dyrbar och värdefull
åkermark och omöjliggör en rationell jordbruksdrift. Detta hade lätt
undvikits om vägen lagts enligt (B).
NORMALBETECKNINGAR FÖR
MOTORSMÖRJOLJOR.
I föregående nummer av Automobil- och
motorteknik omnämndes, att arbetsutskottet inom
Automobil-och motortekniska kommittén undersökt möjligheterna
av att införa enhetliga normer för typbeteckning
av-smörjoljor använda för motorändamål.
Arbetsutskottets förslag föreligger nu klart och
utsändes i dagarna för yttrande till en del personer.
Förslaget innebär, att de olika oljorna skulle erhålla
en beteckning bestående av en bokstav och en siffra,
vilken beteckning, eventuellt under en övergångsperiod,
skulle användas tillsammans med oljornas ordinarie
beteckningar, t. e. A, AF, BB osv.
Med den nuvarande utvecklingen på oljemarknaden
torde en dylik, standardiserad beteckning innebära en
utomordentligt stor fördel för den oljeköpande
allmänheten. De oljor, som för närvarande saluföras i mark-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
