Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
TEKNISK TIDSKRIFT
21 sept. 1935
VÄGAR MED ELLER UTAN KURVOR.
Av P. E. Hubendick.
Biltrafiken kräver raka vägar. Det är en synpunkt
bilisten och vägmannen ofta lägger på frågan om
vägarnas sträckning och linjeföring. Vägens sträckning borde
gå så spikrakt från ort till ort som terrängen tekniskt
och ekonomiskt medger. I vad mån en motsvarande
linjeföring kan eller bör tillämpas är ej enbart en
ekonomisk fråga utan i viss mån även ett
automobiltek-niskt spörsmål. Vägen är till för trafiken, och därför
måste vägens sträckning, linjeföring och utformning i
första hand rättas efter den trafik vägen skall tjäna.
Men därjämte måste den rättas även efter terrängen, men
ej så att vägen gör minsta skada utan största nytta.
Ju bättre det lyckas, desto större blir den båtnad vägen
ger för nedlagt arbete.
Det är många och svårberäkneliga faktorer som
inverka på vägens kostnad och i än högre grad på dess
båtnad. Många faktorer äro vanskliga att diskutera.
De äro svåra eller omöjliga att göra till föremål för en
objektiv saklig undersökning men ge istället desto större
anledningar till förutfattade meningar och subjektiva
uppfattningar och spekulationer. Men det är dock
bättre att försöka angripa ett problem än att inte göra
det alis, därför att det kanske inte alltid går att
angripa det objektivt.
Utvecklingen inom vägbyggandet går för närvarande
mot en allt rakare linjeföring. Men denna utveckling
är såsom av det följande torde framgå både på gott och
ont. Bland annat medför den genom terrängen spikrakt
förda vägen ofta, åtminstone enligt min mening,
allvarliga konsekvenser för jordbruket och dess framtida
sunda utveckling. En uppfattning om vilken jag långt
ifrån står ensam men som dock ofta allt för litet
beaktas vid vägbyggnad. Jag skall därför här i korthet
påvisa dessa förhållanden och med anledning därav
framställa en fråga av rent automobilteknisk natur.
Det kan ej undvikas, att då man drar en väg genom
bygden, vare sig vägen går spikrakt eller ej, måste den
med nödvändighet komma att korsa odlad mark här och
var. Ju rakare linjeföring vägen har desto svårare blir
det att undvika den odlade marken. Det synes mig vara
en naturlig sak att försöka undvika vägbyggnad över
odlad mark. Vi ha ej mer odlad jord i Sverige än att
den nätt och jämnt räcker för vårt behov. Först de två
sista åren har den svenska produktionen av spannmål
fullt motsvarat behovet, vilket dock torde bero på
ovanligt gynnsamma väderleksförhållanden. Men det räcker
ej med att spannmålsbehovet kan produceras helt inom
landet, det måste även kunna produceras för ett
tillräckligt lågt pris för att ej inverka menligt, inte allenast
på vår handelsbalans utan även på våra levnadsvillkor
och på vår produktionsförmåga inom andra områden.
Ursprungligen bearbetades jorden med handkraft,
genom grävning, men med tiden uppfanns plogen, till
Fig. 1. Om vägen lägges spikrakt över åkermarken (A) försvåras
god jordbruksdrift. Detta kan ofta undvikas (B, C) genom tillämpandet
av en svagt kurvig linjeföring. Att lägga vägen i skogsterrängen (D)
blir ofta för dyrbart.
en början dragen av människa, så småningom av
dragdjur, och numera börjar man i allt högre grad använda
motorplog liksom man övergår till att överhuvudtaget
sköta och skörda jorden med maskinkraft. Det torde
nog alla ingenjörer vara eniga om, att jordbruket förr
eller senare måste på något sätt industrialiseras. Men
en viktig förutsättning för en industrialisering av
jordbruket är att man kan sammanföra de bearbetade
arealerna i tillräckligt stora enheter, liksom man till
exempel sammanfört de gamla järnbruken till stora järnverk
för att därigenom nedbringa produktionskostnaderna.
Under vilka former en sådan jordbruksindustrialisering
kommer att ske kunna vi ej yttra oss om. För
ingenjören är det tillräckligt konstatera, att han måste räkna
med en sådan framtida förmodligen ganska sannolik
utveckling inom jordbruket. Det är därför ytterst viktigt
att han redan nu under sitt arbete kan ta hänsyn till
de krav en sådan framtida utveckling av jordbruket
kommer att ställa på frågan om vägarnas linjeföring
med hänsyn till den odlade marken. Och detta måste
göras nu under vägarnas renässansperiod innan det
blir för sent.
Att sammanföra de åkerarealer som nu äro splittrade
genom vägar, diken, bebyggelse, ägogränser samt mycket
annat till större enheter är ett företag av
utomordentliga svårigheter. Men för att ej ytterligare förstora
svårigheterna och fördröja en sådan utveckling inom
jordbruket är det nödvändigt att vi se till att ej det
arbete som nu utföres på vägarna i en snar framtid måste
underkännas, kasseras och för stora kostnader göras om
på nytt på ett annat sätt, som vi mänskligt att döma
redan nu borde kunna åstadkomma.
Jag skall med ett par skisser söka klargöra vad jag
menar.
Fig. 1 visar ett fält längs vilket en väg skall läggas.
Fyra olika alternativ äro inritade i figuren vart och ett
med något olika linjeföring. Alternativ A går spikrakt
över den odlade marken och försvårar genom sin
sträckning en god rationalisering av jordbruksdriften.
Åkerbitarna bliva styckade i svårbrukade arealer.
Alt. D visar ett försök att förlägga våglinjen i
terrängen helt utom åkermarken. Man gör dock ogärna
en sådan stakning. Vägen blir ofta svår och dyrbar att
utföra. Alt. B och C visar en förläggning av vägen med
olika linjeföring men på sådant sätt att man begagnar
den lättbyggda åkermarken utan att skära sönder
åkertegarna mer än det allra nödvändigaste och under alla
förhållanden endast på ett sådant sätt att en framtida
rationalisering av jordbruket ej försvåras utan
underlättas. I alt. B och C går visserligen en del odlad jord
förlorad men dess areal är i de flesta fall så
försvinnande liten, att den förlusten knappast kan ha något
att betyda, åtminstone ej ur landets
försörjningssynpunkt. Det väsentliga är att den övriga markens
jordbruksvärde ej försämras.
Vilket av de 4 alternativen som i ett visst fall bör
väljas är tydligen i hög grad en ekonomisk fråga. För
alt. A blir byggnadskostnaden lägst, för B och C något
högre och för alt. D störst. Beträffande
trafikkostnaden kommer förmodligen samma sakförhållande att bli
rådande. Marklösen för alt. A, B och C bli höga, för
alt. D låg. De ekonomiska olägenheterna för jordbruket
bli vid alt. A stora, för alt. B, C och D låga eller inga.
Vissa av dessa ekonomiska faktorers inverkan känner
man numera och kan någorlunda riktigt beräkna deras
storlek medan andra faktorer speciellt de
jordbrukstekniska faktorerna äro vanskliga att ens yttra sig om.
Följden blir även att man ofta tar allt för liten hänsyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
