Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 2
TEKNISK TIDSKRIFT
FEBR. 1935
BERGSVETENSKAP
Rldak tör•• ß.G. Markman.
üraivTNA^vrNSKA mN0L06FBRE.NIN6EN
INNEHÅLL: Om bärnsten och bärnstensindustrien i Ostpreussen, av bergsingenjör Ernst Rothelius. —
Pulvermetallurgi och dess tillämpning på hårdmetalltillverkning, av dr-ing. Karl Bonthron.
OM BÄRNSTEN OCH BÄRNSTENSINDUSTRIEN
I OSTPREUSSEN.
Av bergsingenjör Ernst Rothelius.
Bärnsten omnämnes ofta i litteraturen redan på
grekernas och romarnas tid. Den användes av
dem till smycken och prydnadsföremål. Uppgifter
om bärnsten förekomma mycket talrikt i
litteraturen från denna ända fram till vår tid. Emellertid
är det mycket få av dessa mera historiska
redogörelser, som kunna göra anspråk på att vara någorlunda
fullständiga och tillförlitliga.
Som fossil harts, härstammande från växtvärlden,
har bärnstenen blivit känd rätt sent. Aristoteles
uttalade sig för dess härstamning från växtriket och
likaledes Tacitus och Plinius. Den sistnämnde
påstod till och med att succiniten härstammade från
ett slags barrträd. Under hela tiden från dess till
början av 1800-talet voro meningarna mycket delade
beträffande bärnstenens ursprung, och många
äventyrliga och overkliga förklaringar sågo dagen. Efter
år 1757 stödde ryssen Lomonossow och senare
tyskarna Bock och Struve Plinius åsikt, att
bärnstenen härstammade från barrträd. Den dock ofta
uttalade uppfattningen att bärnstenen
härstammade från palmer vederlades i början av 1800-talet
dels av Wrede, som påvisade fragment av årsringar
i bärnstensstycken, och dels av Schweizer, som
kunde framvisa, att med bärnsten betäckta träbitar
uppvisade årsskott av barrträd. Schweizer hade
därmed givit de första bindande bevisen för, att
bärnstenen verkligen härstammade från fossila
barrträd. Sedan mitten av 1800-talet ha arbeten av
Be-rendt, Ayke och Göppert lett till en mera
djupgående kännedom om dessa bärnstensträd och
bärn-stensskogar. Conwentz har slutligen systematiserat
de barrträd, som utgjort upphovet till bärnstenen,
och därmed färdigbehandlat det material, som
hittills stått till förfogande inom denna gren av
bärn-stensforskningen.
Bärnstenens egenskaper och sammansättning.
Bärnstenen har ett vackert mussligt brott. Den
är mycket spröd samt fettglänsande och kan vara
genomskinlig eller genomlysande ända till fullt
opak. Färgen är ljusgul men kan övergå till orange
och hyacintröd. Den kan även vara brun, violett,
grön, vattenfärgad, mjölkig till nära kritvit. Genom
gnidning blir den negativt elektrisk. Vid
förbränning brinner den med ljus flamma, luktar angenämt
aromatiskt men retar slemhinnorna starkt. Den
smälter vid 375°C. Förvittringshuden är av mörk
färg och vidhäftar mycket starkt.
Bärnstenen är amorf och har en hårdhet mellan
2 och 3 i Mohs skala. Ljusbrytningen n = 1,5888—
1,5451. Specifika vikten varierar från 1,050 till 1,096.
Bärnstenens kemiska sammansättning visar, att
den är en förhårdnad fossil harts, som består av ett
olösligt bituminöst ämne, flera olika lösliga hartser,
eteriska oljor och bärnstenssyra. Elementaranalys
giver
för bärnsten ochLkTriaTaTtsen
C ........................78,07 % 78,55 %
H ........................9.88 % 9,64 %
O ............ 11,74 % 11,81 %
S ........................0,42 %
Aska ..................0,19 % _
100,30 % 100,00 %
Halten av bärnstenssyra är ett säkert kännetecken
på olitka arter av bärnsten och skiljer dessa från
övriga bärnstensliknande hartser. Så är halten av
bärnstenssyra i:
Succinit eller Ös- Rumänit .....O,0001 %
tersjöbärnsten 7,1 % Beckerit ..... 0,0005 %
Cedarit ......0,015,5 % Stantienit –– 0,0003 %
Gedanit ...... 0,0015 %
I denna uppsats behandlas endast
Östersjöbärn-stenen, som är den enda i industriell skala
tillvaratagna och bearbetade bärnstenen.
Bärnstenens bildning.
Bärnstenen utgör en fossil harts till numera
utdöda barrträd, som voro mycket nära besläktade
med våra nuvarande och vars namn var Pinus
succi-nifera. Medeltemperaturen i dessa barrträdsskogar
har uppskattats till ca 20° C. Den starka
faartsbild-ningen måste lia berott på naturkrafternas egna
åverkan men framför allt på anfall av insekter och
växt-fiender (svampar och parasitiska fanerogamer) på
bärnstensträden. När hartsen därvid rann ut vid de
skadade ställena (hål efter avbrutna kvistar o. d.),
kunde den utbilda sig i form av frihängande tappar
eller också lägga sig i breda tunna lager på
stammarna (Schlauben). Vid neddroppandet på marken
blandade den sig med dess mull och bildade de nuva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
