Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1935
Disponent N. Danielsen. Beträffande prof. Hedvalls
andra fråga, så kan man draga en parallell mellan
Lepol-och Wanderrostsystemen. Den tid, som i
Wanderrost-metoden står till buds för bränningen, blir kort och man
har därför skäl misstänka att reaktionen ej alltid
förlöper fram till jämviktsläge. Här är Lepolmetoden
sannolikt bättre därigenom att på rosten endast en
torkning och upphettning av materialet äger rum under det
att den fortsatta reaktionen, utdrivning av C02 och
klinkerkomponentbildning kommer att förlöpa mera i
enlighet med den beprövade roterugnsmetoden. Det är av
intresse att lägga märke till, att tiden är en faktor som
icke kan kopplas ur när det gäller cementbränning.
Civilingenjör A. B. C. Dahlberg. Dr Forsén nämnde
i sitt föredrag, att hållfastheten är en av de viktigare
faktorerna för bedömning av ett cements värde. Finnes
någon maximigräns för vad som kan vara att vänta i
detta hänseende? Stenmaterialet till betong har ju en
hållfasthet av ca 2 700 kg/cm2 men man tillåter i regel
på färdig betongprodukt icke mer än 40 kg/cm2. Här
föreligger sålunda en ofantligt stor disproportion
mellan vad man fordrar av utgångsmaterialet och tillåter
på färdig produkt. Det förefaller som om mångdubbelt
högre påkänningar borde eftersträvas och skulle kunna
tillåtas.
överingenjör S. Kärfve, (autoreferat). Med
roter-ugnens införande vid sekelskiftet förbättrades
portlandcementets kvalitet i synnerligen hög grad. En
jämnare produkt och högre standard erhölls. Man har
nedlagt mycken omtanke och arbete på förbättrande av
denna ugnstyp, särskilt vad beträffar kapacitetens
höjande och nedbringandet av värmeförbrukningen till
minsta möjliga. Med "Lepolförfarandet" har man
säkerligen nått längst i detta avseende. Ett gott bevis på
roterugnens överlägsenhet i jämförelse med ring- och
schaktugnen, fick man, då man i en och samma fabrik
hade att arbeta med en och samma råmassa för alla tre
ugnstyperna. Att framställa ett silikatrikare cement
eller ett special-cement av högre kvalitet med någon av
de äldre ugnstyperna var så gott som omöjligt. Särskilt
gällde detta ringugnen, som tack vare den långa
upphettnings- och avkylningstiden ofta gav en mer eller
mindre risslande klinker. Vid roterugnen däremot är
risken för disilikatets omvandling i </-disilikat nedbragt
till minsta möjliga för att icke säga utesluten. Huru en
hastig avkylning av den i ringugnen brända klinkern,
som genom den långsamma upphettningen (ofta till
smältning) och därav betingade mineralbildningen,
skulle ha inverkat på cementets kvalitet, är en fråga,
som vetenskapligt sett, kunde ha sitt särskilda intresse.
Dr Forsén. Beträffande ing. Dahlbergs fråga så vill
jag framhålla att det icke är något fel på cementet,
bortåt 2 000 kg/cm2 kan uppnås med rent cement och
vatten. Hängde det enbart på detta så skulle utan
vidare mycket högre påkänningar kunna tillåtas än vad
föreskrifterna medgiva. Konsten är att göra en god
betong och det är betongens tekniska beredning som
begränsar vad som kan anses som tillåtligt i fråga om
belastning.
Professor Hedvall. Jag hoppas ingen fått den
föreställningen att jag med mitt yttrande avsåg att man
skulle anlägga en fabrik för framställning av alit, belit
etc. för att man ur dessa rena komponenter sedan skulle
blanda ihop lämpliga cementsorter. Jag menar endast,
att det synes mig som om man väl litet räknat med
möjligheten att framställa andra cementslag än de nu
gängse, trots viktiga nyskapelser som t. e. smältcement.
Jag vill också framhålla att jag icke anser alla de
komplicerade formler som uppställas för
cementreaktionerna som annat än uttryck för vissa gränsfall. Yid
föreningar med så ringa polaritet som en del av dessa,
är det troligt att man har att göra med större eller
mindre homogenitetsområden. Detta bör naturligtvis
beaktas vid de syntesförsök jag antytt. F. H. S.
om cementtillverkning.
EN ÖVERSIKT AV MODERNA METODER MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL
SVENSKA FÖRHÅLLANDEN.
Av disponent N. Danielsen, Hellekis.
(Forts. fr. sid. 64.)
Fig. 23 visar ett schema av en schaktugnsfabrik
enl. Curt v. Grueber Maschinenbau A.-G.,
Berlin-Tel-tow. På spåret (1) ankommer råmaterialet, som
lossas i tratt och via en transportör tillföres en kross (2).
Krossgodset samlas i silo (3), varifrån det utmatas
till en mal-valskvarn (4), som arbetar med i
eldstaden (5) förvärmd torkluft och i kvarnen inbyggd
luftseparator. Gods med intill 12 % fuktighet kan i
denna s. k. Loesche-kvarn malas utan att passera
särskild torkanordning. I cyklonen (6) avskiljes
huvudparten av det damm, som medföljer torkluften.
Råmjölet går till silos (7). I våg- och mätapparaten
(8) portioneras råmjöl och koksstoft, som i blandat
tillstånd föres till schaktugnens topp. Här fuktas
blandningen och utformas i ett valsverk, en
perforerad kollergång eller en strängpress till små
cylindriska stycken, som inmatas i ugnen.
Schaktugnarna (9), se även fig. 24, byggas numera
med en inre diameter om 1 800—3 000 mm och höjder
över rosten på 6—9 m. Vid de större typerna öka
olägenheterna i form av olikformigt bränd klinker i
mitten och periferien. En modern ugn med 2 500 mrn
diam. och en höjd av 8 m framställer ca 900 fat
cement pr 24 tim. Råmassan med det fint
inblandade bränslet sjunker genom schaktet under
uttorkning och avgivande av kolsyra samt begynnande •
sintring. Över rosten kyles klinkern av
antändnings-luften. Rosten, som är försedd med ett stort antal
små klossar, nöter sönder den påvilande
klinkermas-san, som avföres genom hål i rosten. Rörelsen i
rosten är antingen fram- och återgående eller
roterande. Den varma klinkern tappas genom en
trefaldig sluss, som tätar mot ett inre övertryck av
ca 1 100 mm vattenpelare. Slussningen betingas bl. a.
av den starka dammbildningen, som annars bliver en
pläga i dessa fabriker. Ugnen är försedd med
dubbel plåtmantel, i vilken luften förvärmes med
tillvaratagande av utstrålningsvärme. Luften tillföres
beskickningen med ett tryck av ca 1 000 mm vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
