Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 sept. 1935
MEKANIK
87
som vi direkt integrera. Härvid erhålla vi
In cy -|-Ing = konst.
resp.
Cy- g — konst................ (44)
som gäller längs en normalkurva till flytkurvorna,
dvs. längs krökningsradien genom den betraktade
punkten.
För en dylik strömning kan man inrita flytkurvorna
på känt sätt så, att de mellan två på varandra
följande normalkurvor befintliga fyrkantiga rutorna,
fig. 11, uppfylla villkoret
= konst.1 ............... (45)
Ax
Men t. o. m. i det fall att kurvornas
kröknings-centra något förflytta sig kunna flytkurvorna
uppritas enligt ekv. (45), utan att större fel uppkomma.
Om flytkurvornas krökningscentra förskjuta sig i
större grad är ekv. (45) icke mera användbar, utan
då måste vi återgå till ekv. (43), som vi integrera
på sätt som angivits av Flügel.2
Sedan nödigt antal flytvägar uppritats är det
möjligt att bestämma meridianhastigheten i vilken punkt
som helst i rotationshålrummet och således även i
vilken punkt som helst av de senare i meridianplanet
inritade meridianprojektionerna av det blivande
löphjulets in- och avloppskanter.
Löpskovelns in- och avloppskanter.
I enlighet med det tidigare framhållna bör
inloppskanten ligga i ett radialplan. Yid långsamt löpande
turbiner kan den vara en rät linje parallell med
turbinaxeln, men vid snabblöparna gives den formen
av en kurva, vars anslutning till löphjulsbottnen
ligger närmare axeln än dess till hjulkransen anslutna
ändpunkt. Vid Kaplanturbiner kan inloppskanten
vara en vinkelrätt mot axeln stående rät linje eller
en mycket svagt böjd kurva, vars meridianprojektion
står ungefär normalt mot axeln.
För undvikande av för starkt krökta skovelkurvor
bör man som största, gränsvärde för
skovelsnittkur-vans begynnelsevinkel välja ß1 = 90°, motsvarande
cu = rea = u, men helst bör man giva cu ett något
mindre värde, dvs. ß1 < 90°, och i enlighet härmed
väljes inloppskantens anslutning till hjulskivan.
Längs inloppskanten skall drallen vara konstant.
Då vi dessutom med tillhjälp av de inritade
flytkurvorna med lätthet kunna beräkna meridianhastig-
1 Se t. e. D. T. V., Vattenturbiner, K. Axel Ahlfors.
2 Flügel : Ein neues Verfahren der graphischen
Integration, angewandt auf Strömungen u. s. w.
heten cm i vilken punkt som helst på inloppskanten,
och med kännedom av omloppstalet jämväl kunna
bestämma periferihastigheten i motsvariga punkter,
är det således möjligt att upprita hastighetstriangeln
för störtfri inströmning i vilken punkt som helst på
inloppskanten.
För att erhålla en, om ock endast provisorisk bild
av skovelytans meridianprojekt böra vi ännu
antaga skovelns avloppskant, som enligt det tidigare
framhållna bör ligga i ett radialplan. I
meridianprojektionen kan den lämpligen väljas som en kurva,
som ligger på ungefär konstant avstånd från
inloppskanten. Detta avstånd beror bl. a. av skovelantalet,
eller ock kunna vi säga att skovelantalet beror av
in-och avloppskanternas inbördes avstånd i
meridianprojektionen.
När avloppskanten antagits är det lätt att på
redan angivet sätt beräkna cm och u i varje
godtycklig punkt på densamma, och då ju drallen skall
hava konstant värde längs hela avloppskanten, t. e.
0 vid 75 à 90 % av maximalvattenmängden, så är
det även möjligt för oss att bestämma
hastighets-trianglarna för vilken punkt som helst på
ifrågavarande kant. Visar det sig senare att de valda
skovelkanterna icke äro fullt lämpliga, så kunna små
förändringar utan vidare företagas, men detta har
intet inflytande på själva skovelkonstruktionen.
Skovelsnittkurvorna.
Skovelytans snittkurvor med olika radialplan
skola vara kurvor för konstant dräll eller
hastighets-moment, och skola i horisontalprojektionen framstå
såsom radiala, räta linjer. Genom att antaga
snittkurvan mellan skovelytan och en enda av de
rotationsytor, längs vilka vattenpartiklarna strömma,
hava vi redan faktiskt fastslagit skovelytans form,
ty genom detta val bliva horisontalprojektionerna för
skovelns samtliga snittkurvor med radialplan fullt
entydigt bestämda och därmed även själva
skovelytan.
Det är emellertid icke fördelaktigt att utgå från
en strömningskurvas horisontalprojektion, ty denna
säger oss ännu ingenting om motsvariga
skovel-kurva i rotationsytan, dvs. snittkurvan mellan den
betraktade rotationsytan och skovelytan, och det är
ändå denna snittkurva som sist och slutligen
bestämmer skovelytans form.
Det skulle ligga närmast till hands att som
utgångskurva använda snittkurvan mellan skovelytan
och den mellersta flytytan, i fig. 12 således snittytan
med rotationsytan c, men i allmänhet torde det dock
vara fördelaktigare att först antaga snittkurvan
mellan skovelytan och hjulbottnen, alltså i rotationsytan
e. Den del av rotationsytan, som träffar skovelytan,
har alstringskurvan ex e2, som vid de snabblöpande
turbiner det här är tal om, är mycket flack och utan
större fel kan ersättas med kordan ex e2, varigenom
den betecknade rotationsytan övergår uti en konisk
och därmed även developabel yta med E såsom spets.
Denna yta utveckla vi i ritningens plan och inrita på
densamma en antagen snittkurva mellan rotationsytan
och den tilltänkta skovelytan, varvid naturligtvis de
redan tidigare bestämda hastighetstrianglarna i
begynnelsepunkten e, och slutpunkten e., beaktas
(fig. 12 c).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
