Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
-TEKNISK TIDSKRIFT
27 april 1935
Till sammanträdet, som var besökt av ett 120-tal
personer, hade med anledning av dagens föredragsämne
inbjudits ett flertal representanter från bl. a.
kommunikationsdepartementet, järnvägsstyrelsen och samtliga
större trafiksammanslutningar ävensom 1932 års
trafikkommittés ledamöter och sakkunniga.
Ordföranden meddelade, att till avdelningen
inkommit en inbjudan till Nordiska vägtekniska mötet i
’Sverige den 18—22 juni d. å.1 Närmare upplysningar om
mötet kunna erhållas genom civilingenjör Nils von
Matern, Stockholm. Från föreningen hade vidare för
kännedom översänts en cirkulärinbjudan från
Internationale)- Wohnungskongress i Prag den 23—26 juni
d. å., vars program fanns tillgängligt på föreningens
kansli för intresserade.
Den kommitté för behandling av remiss från
justitiedepartementet rörande tillsynen över
fastighetsregistreringen ocli fastighetsbildningen, som styrelsen, enligt
meddelande föregående sammanträde, snarast ämnat
tillsätta, hade nu fått sin slutliga sammansättning med
följande ledamöter, major H. Torulf, sammankallande,
civilingenjör Fritz Berger, civilingenjör Sven
Bergström, stadsingenjör A. Jernberg i Gävle samt kapten
Åke Virgin.
Ordet överlämnades till landshövding Axel von
Sneidern, ordförande i 1932 års trafikutredning, som i
ett synnerligen klart framfört, intresseväckande
anförande redogjorde för huvudpunkterna i det nyligen
avgivna betänkandet angående den allmänna
automobiltrafiken samt förutsättningarna för utredningsmännens
arbete och dess bedrivande.
Efter föredraget vidtog diskussion, varvid först ett
skriftligt inlägg av generaldirektör Granholm, som var
förhindrad personligen närvara, föredrogs av aktuarien
i järnvägsstyrelsen, dr N. G. Lindskog. Härefter
yttrade sig följande personer, sekreteraren i Sveriges
trafikbilägares riksförbund ombudsman A. Sällberg,
civilingenjör Einar Nordendahl, kapten E. Wennerholm från
Svenska fjärrtrafikförbundet, major Sven Bergelmer,
kapten Fred Hansen samt professor Pallin, varjämte
föredragshållaren hade ordet för slutreplik.
Inledningsföredraget publiceras i detta nummer av tidskriften och
referat av diskussionen torde senare komma att
publiceras.
Vid den därpå följande supén jämte samkväm, vari ett
30-tal ledamöter deltogo, framhöll ordföranden i sitt
tacktal till föredragshållaren hurusom "firman" Sverige
givetvis hade betydligt mera komplicerade
transportproblem att räkna med än exempelvis ett större
affärsföretag ute på världsmarknaden och att därför kanske
icke alltid en fullt affärsmässig lösning gick att
åstadkomma. Genom det föreliggande betänkandet hade
emellertid under föredragshållarens insiktsfulla ledning
gjorts en ingående utredning, som säkerligen komme
att verka klargörande. Landshövding von Sneidern
uttryckte sin glädje över att ha fått framlägga sina
synpunkter inom den förening, vartill han själv tidigare
varit knuten, och sade sig helt naturligt häva varit beredd
på kritiska inlägg gentemot betänkandet, men att en
saklig kritik givetvis alltid var av värde. Senare på
kvällen framförde herrar Ivar Hjort och Don Pedro
Hellström i dialogform en sista kritisk betraktelse över
dagens möte, varvid bl. a. konstaterades att svenska
språket riktats med det vackra och korta begreppet
oktroje-rad lasttrafikbilägarorganisatör. Den oktrojerade
trafiken fortsatte till in på småtimmarna. T. B. Åm.
Trätuber byggas nu i Ryssland i stor skala.
Trätubs-byggnad enligt moderna principer började först år 1927
men har tagit sådana väldiga proportioner att man un-
1 Se Tekn. tidskrift, allm. avd., sid. 148.
der föregående år räknade med en produktion om ca
3 000 km längd. Bland de större företagen må nämnas
trycktuber för Harriousov-lcraftstationen i Altai-bergen,
bestående av två 750’ m långa tuber med l,n m diam.
under 60 m tryck. Tuberna äro utförda av lärk med
skarvplåtar av galvaniserat järn. De äro upplagda på
bjälkstöd på var tredje meter.
Vid institutet för vattenledningar och avlopp i
Leningrad bedrives ett omfattande forskningsarbete
rörande trätuber. Där undersökes bl. a.: läckage;
sannolikheten för frysning och inverkan härav; inverkan av
yttre last; utarbetande av standardregler för läggning;
standardisering av tubstav och metalldelar; konservering
och möjlig användning av trätuber för hett vatten. I
överensstämmelse med det allmänna
nationalprogram-met ha ansträngningar gjorts att förbättra och
rationalisera alla manuella processer och i möjligaste mån
mekanisera arbetet. En apparat är under utarbetande
avsedd att mekanisera hela läggningsprocessen,
begynnande med grävningen och inkluderande alla faser av
sammansättningen jämte återfyllning (se vidare Eng.
News-Rec. No 2, 1935).
Trätuber meil lång livslängd finnes det många
exempel på, och det är icke otroligt att trätubernas meriter
ännu en gång föra dem fram till den värderade
ställning de tidigare intagit, om blott av träets egenart
påfordrade konstruktionsprinciper tillämpas. Ett känt
faktum är att ett trätubsskal, som helt igenom är
mättat med vatten, har en mycket lång livslängd. Om
tubskalet är utfört av tjocka plankor uppnås icke nämnda
betingelse. I utförda tuber av tjockt virke har man med
viss framgång åstadkommit "artificiell" befuktning
genom att i tubens hjässa borra små hål, genom vilka
vatten alltjämt strilar och håller ytan fuktig. E’n intressant
lösning av frågan att hålla virket fuktighetsmättat
rapporteras från Denver, Col., U. S. A. (Eng. News-Rec. No.
4, 1936), varest trätuber använts sedan 50 år tillbaka.
År 1924 hade staden byggt en 16 km lång kontinuerlig
trätub med 1,07 m diameter. Denna tub, kallad nr 11,
löper parallellt med en annan tub med 1,20 m diam,
kallad nr 7, byggd år 1911 av samma sorts virke. Denna
tub har stått sig bra. År 1932 upptäcktes det att mer
än hälften av den förstnämnda tuben krävde
ombyggnad, emedan stavarna ruttnat. Men den bredvidliggande
tuben var fortfarande i god kondition. Bägge
ledningarna arbeta under samma förhållanden under ca 1,8 atm.
tryck. Den enda skillnaden var att ledning nr 7 var
byggd av 1%" plank, under det att den andra var
byggd av 2%" plank. Orsaken till att tub nr 11
byggdes av tjockare virke var dess större diameter och att
man med hänsyn till återfyllningens tyngd icke vågade
använda tunnare dimension. Man återuppbyggde tuben
med samma tjocklek å planken men vidtog åtgärder för
att erhålla större livslängd. Efter laboratorieförsök
beslöt man att från tubens insida borra %" hål intill ett
djup av mindre än från utsidan. Hålen, som
borrades med elektrisk borrmaskin, utfördes i grupper om tre
för varje planka (6") något förskjutna för att icke
försvaga virket och på ett avstånd mellan grupperna av
ca 0,9 m. Virket blir enligt försöken fuktighetsmättat
även om trycket är 1 atm.
•Såsom ett ytterligare skydd mot förruttnelse målades
stavarnas utsida med carbolineum före inläggningen,
och likaledes asfaltströks utsidan, sedan tuben
fullbordats.
Kontinuerliga trätuber uppfanns av C. P. Allen,
chefsingenjör vid Denver Union Wàter Co. Den första
ledningen av detta slag lades 1884 i Denver och var i bruk
i 45 år. En liknande byggdes 1893 och är fortfarande i
bruk. Den är 36 km lång och har en diam. av 86 cm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
