- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Väg- och vattenbyggnadskonst /
49

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄFTE 2

TEKNISK TIDSKRIFT

FEBR. 1935

*



VAG- och WrENDYGGNADSRONST

Redaktör: Walo Fiml

INNEHÅLL: Nytt förfarande vid uppläggning av spårvägsspår å betongunderlag i asfaltgator, av Fredrik
Schütz. — Påkänningsfördelningen i skivformade balkar, av docent Georg Wästlund. — Ålstens
reningsanläggning för avloppsvatten. — Bil kontra järnväg, diskussion. — Notiser. — Litteratur.

NYTT FÖRFARANDE VID UPPLÄGGNING AV
SPÅRVÄGSSPÅR Å BETONGUNDERLAG I ASFALTGATOR.

Av civilingenjör Fredrik Schütz.

Ett av de svåraste problemen inom
gatubyggnads-tekniken är att finna lämplig anslutning mellan
spårvägsspåren och omgivande beläggning, antingen
denna utgöres av asfalt, betong eller gatsten.

Ingenstädes, varken här i landet eller utomlands,
har man funnit någon absolut tillförlitlig lösning av
detta problem. De hittills använda metoderna hava
i många fall givit så nedslående resultat, att man i
stor utsträckning sökt förlägga spårvägsspåren till
ett från gatutrafiken avskilt område, oaktat detta
medfört avsevärda kostnader och ett minskat
utrymme för den övriga trafiken.

Inom Stockholms stad utfördes under åren 1926—
1930 ett antal konstruktioner av olika slag för
uppläggning av spårvägsspår i asfaltgator.1 Man sökte
därvid även tillgodogöra sig de erfarenheter, som
vunnits utomlands på detta område. Såsom
slutprodukt av alla dessa försök framträder den å fig 1
angivna sektionen, vilken kommit till användning under
åren 1931—1934 i Stockholm. Spårvägsskenan
upplägges därvid å längsgående syllar av betong eller
vid svag undergrund på ett helt betongdäck. Man
kan icke lägga skenan direkt å betongen, enär en
dylik uppläggning medför en hård och bullersam
gång hos vagnarna. Dessutom ökas faran för
räffel-bildning i skenorna. Mellan skenfoten och betongen
gjutes därför en asfaltmassa av lämplig
sammansättning, som fullständigt utfyller mellanrummet och
som kan giva ett mjukt underlag för skenan.
Massan uthälles därvid i smält tillstånd längs ena
kanten av skenfoten till sådan mängd, att den slutligen
stiger upp vid motsatta kanten.

Asfaltmassan måste vara så sammansatt, att den
uppfyller följande villkor:

1) Äger relativt lättflytande konsistens vid 180
—200°C.

2) leke deformeras i högre grad vid + 30° C.

3) leke blir spröd och hård vid — 10°C.

Konsistensen hos massan vid hög temperatur
provas lättast genom praktiska försök. Hårdheten vid
+ 30 och — 10° utrönes genom stämpelbelastning (se
tyska asfaltnormerna D. I. N. 1996).

Efter långvariga laboratorieförsök har Stockholms

stads gatukontor utexperimenterat en
spårunder-gjutningsmassa med följande sammansättning.

(Typ I) Trinidadasfalt .............=16 vikt-%

Oljeasfalt (mjukningspunkt =

= 56°, K och R) ........=12 „

Filler (kornstorlek < 0,075 mm) = 25 „
Sand ......................=47

Summa 100 vikt-%

Denna massa äger sådan hårdhet, att den vid
stämpelbelastning vid 20°C och 52,5 kg last giver en
nedsjunkning hos stämpeln av 10 mm efter 200—300
sek. Denna hårdhet har visat sig lämplig med
hänsyn till de olika fordringar, som kunna uppställas å
dylik massa.

För att icke eventuella rörelser hos
spårvägs-skenan skulle medföra skador hos angränsande
beläggning, instampas kring varje skena en speciellt
mjuk asfaltbeläggning med följande sammansätt-

-dnvandes o dålig undergrund Användes å god undergrund -

—Öpp.astaH-bek <—Topeka ! /-Gjutasfalt

enl. +yp II I /

Betong f:3’3

[-Spàrunderqjufaings-massa-]

{+Spàrunderqjufaings-
massa+} typ I

i En närmare redogörelse för dessa försök har
publicerats av överingenjör G. Ekwall i teknologföreningens skrift
nr 10 "Kompendium i vägbeläggningsteknik".

Fig. 1. Underbyggnad för spårvägsspår i asfaltgata använd under åren
1931—1934.

(Typ II) Oljeasfalt (mjukningspunkt =

= 42°, K och R) ........= 8 vikt-%

Tjära (viskositet = 60 sek.) =1 „

Filler kornstorlek < 0,075 mm) = 10 „

Sand .....................=50 „

Makadam (04—0 12 mm) = 31 „

Summa 100 vikt-%

Den nu beskiivna spårunderbyggnaden har
kommit till användning å ett stort antal gator i
Stockholm, exempelvis Sturegatan. Kungsgatan,
Fleminggatan m. fi. Resultatet har i allmänhet varit gott,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935v/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free