Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 2 maj 1936 - Om erhållande av vatten genom borrning i fast berg, av Gustaf T. Troedsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
varad under och i närheten av sedimentrester, medan
inom sedimentkomplexen vattenföringen är störst i
sandstenar. Med en smula kunskaper i geologi har
man alltså vissa möjligheter att bedöma
berggrundens vattenföring. Men det är tydligt, att dessa
möjligheter skulle kunna ökas väsentligt, ifall man
ägde noggrann kännedom om alla utförda borrningar.
T ett stort antal länder, där man insett betydelsen
härav, bl. a. i Danmark, har man infört skyldighet
för borrfirmorna att till en statlig central lämna
fullständiga uppgifter om varje borrhål, beträffande
djup, vattenstånd, vattenmängd, lagerföljd m. 111.
Sådana arkiv ha visat sig vara av den allra största
betydelse för borrfirmorna själva.
6. Borrningar utanför Sverige.
I de tätt befolkade kulturländerna, där
vattenbehovet är betydligt större än hos oss, liksom i
trakter där sjöar saknas och där nederbörden är för
ringa för växtligheten, har det gällt att på ett helt
annat sätt, än vi i regel göra oss en föreställning om,
tillgodogöra grundvattnet. Då har det
huvudsakligen varit frågan om att borra i sedimentära
bergarter. Erfarenheterna därifrån kunna vi direkt
till-lämpa på våra sedimentområden, t. e. Skåne, och våra
silurområden. Det är många länder på jorden, som
kommit ifråga för borrning efter vatten.
Ett klassiskt område är Pariserbäckenet i
Frankrike, från vars nordligaste del, landskapet Artois,
begreppet artesisk brunn härstammar. En ofta
omtalad borrbrunn i Paris är Puit Grenelie, som genom
självtryck ger ända till 125 1/tim. vatten. Detta
kommer från en sandsten i bottnen på
kritformatio-nen. Hela bäckenet är skålformigt och infiltreras i
sina högre belägna perifera delar, medan vattnet
erhålles från flera hundra meters djup i bäckenets mitt.
Det är ingalunda ovanligt, att vatten i ett sådant
bäcken kan erhållas från skilda nivåer, som bestå
av porösa bergarter, vilka äro isolerade från
varandra genom vattentäta sediment. Genom
förkastningar och andra tektoniska störningar kunna sedan
betydande förändringar ha inträffat, vilket gör att
vattnet synes uppträda med en viss nyckfullhet.
Denna kan ytterligare skärpas av andra
omständigheter, t. e. ihållande torka.
I Europa intager f. n. Ungern en ledande ställning
ifråga om grundvattensforskningar. Betydelsefulla
rön lia på senare år gjorts i Palestina, där vattnet
tages ur två nivåer, en i tertiäreu och en i
kritforma-tionen. I dessa båda länder gäller det trakter med
torrt klimat. På sådana ställen får man i regel gå
synnerligen djupt med borrhålen. Detta gäller icke
minst Australien, där man nu i många år utnyttjat
underjordiska vattentillgångar.
I Australien började man borra efter vatten med
anledning av en meteorologisk avhandling, i vilken
påvisades, att floden Murray transporterade till
mynningen 25 % av den nederbörd, som föll inom dess
område, medan Darling medförde endast 1,5 %.
Härav drogs slutsatsen, att vattnet i den senares område
måste absorberas av berggrunden, som därför borde
innehålla stora underjordiska vattenförråd.
Gunnar Andersson framhåller i sin bok om
Australien, där jag hämtat dessa uppgifter, att
Australien är ett ungt land, som ännu ej förlorat tron
på vetenskapen. Därför borrade man och fick enorma
Fig. 6. Köpenhamns vattenområde. Berggrundsytan, bestämd genom
borrningar. De lösa jordlagren tänkas bortförda. Linjernas
ekvidi-stans 5 m. (Köbenhavns Vandforsyning 1909—1934).
vattenmängder. Den starkaste källan ger 385 (JOO
1/tim., dvs. nästan tillräckligt för en stad av
Norrköpings eller Hälsingborgs storlek. Borrningsdjupet
växlar från några 10-tal till nära 2 000 m. I
allmänhet rör man sig med borrningsdjup, som aldrig
komma på tal här i landet, 300—600 m. Ungefär
15 % av brunnarna måste förses med
pumpanordningar, eljest rinner vattnet upp av självtryck. 8 %
lia ej givit vatten, alltså en betydligt högre procent
än i vårt land. Detta, liksom de stora
borrningsdjupen, sammanhänger med det torra klimatet, som
gör, att uttorkningen av ytliga lager är betydande,
och att vattnet icke träffas förrän på stora djup. Det
torra klimatet gör även, att infiltrationen av nytt
vatten blir svag, varför risk för minskning av de
underjordiska vattentillgångarna kan befaras viel
stark pumpning. Man tror sig också redan ha
iakttagit ett sådant förhållande. Intressant är det stora
djup, på vilket grundvatten erhålles. Kan sådant
förekomma i ett torrt land som Australien, så kan
man säkerligen vänta sig detsamma i ett land med
fuktigt klimat som vårt. Men saken är icke i lika
grad aktuell för oss. Här tillgodogöra vi oss
grundvattnet endast i den utsträckning det kan fås för
mindre kostnad än det i sjöar och vattendrag
förekommande ytvattnet. I Australien är grundvattnet
det enda, som finns att få, och bebyggelse, odling och
folktäthet måste rätta sig efter vattentillgångarna.
I mera regnrika trakter är det framför allt
storstäderna och i allmänhet tätt befolkade områden, som
utnyttjat berggrundens vatteninnehåll. Neiv York
har sedan länge tagit ofantliga vattenmängder på
2 maj 1936
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
