Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 2 maj 1936 - Om erhållande av vatten genom borrning i fast berg, av Gustaf T. Troedsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
avsöndring (fig. 11).
Tänkbara vattenmagasin äro tre,
nämligen:
1. Sandstenen i bottnen på
siluren med närmast
underliggande urberg.
Exploateringen av denna avdelning
förutsätter emellertid så
djupa borrhål, att den icke kan
sägas vara aktuell. 2.
Kåge-rödsformationens undre del,
som består av sandstenar och
konglomerat. För dennas
utnyttjande krävas — i
stadens närmaste omgivning —
minst 600 m djupa borrhål,
varjämte kan befaras salt
vatten; den leriga, övre delen
är nämligen saltförande,
såsom framgår av vatten från
olika borrhål. Ett sådant gav ett vatten av
enorm hårdhet med ej mindre än 110 tyska
hårdhetegrader: det innehöll gips i övermättad lösning.
3. Det tredje magasinet, som föreslogs till
utnyttjande, är liasformationen, möjligen jämte rät.
Denna formation är sammansatt av leror och
sandstenar (fig. 12). Den är starkt genomsatt av sprickor
(fig. 13). På vittrade ytor av sandsten framkommer
strukturen, som visar porositet och strömskiktning
(fig. 14), men goda framkomstmöjligheter för vatten.
En lerig, vattenfri avdelning, Yallåkraformationen
(fig. 15), isolerar rät-lias-vattnet från de salta
kågerödslagren. I Hälsingborgstrakten tjänstgör
dessutom rät som ett isolerande skikt. Rät ligger på
ett djup, som växlar mellan 50 och 300 m. Yid ett
rationellt utnyttjande av vattentillgångarna i lias blir
det nödvändigt att borra ända ned till dessa
vattentäta skikt, varigenom vattnet kan uppfordras från
magasinets botten och hela trycket ovanför utnyttjas
för att öka tillrinningen till borrhålen.
Rät-liaslagren ligga svagt hopskjutna (fig. 16) i
Urbtr)
Fig. 9. Schematisk profil
genom berggrunden i
Häl-singsborgstrakten.
Fig. 11. Sprickor i kambrisk sandsten/ .Skåne." [Förf. foto.
flacka sadlar och veck, som ofta äro skilda åt genom
förkastningar. De senare uppträda f. ö. även i andra
riktningar och göra lagerstrukturen mycket oregel
bunden. I stort sett lutar hela skiktpaketet mot NV.
Vid Viken — emellan Hälsingborg och Höganäs —
ligger bassängens botten, mer än 300 m under h. y.,
vid Skromberga i SO ca 60 m ö. h. Minst 3 st.
km-breda rännor eller synklinaler kunna följas från
Skromberga och Billesholm emot NV till kusten. I
denna riktning strömmar vattnet, som därför bör
tagas i spärrlinjer (fig. 16) av borrhål, vilka
över-tvära synklinalerna. Dessa spärrlinjer skulle kunna
börja vid Hälsingborg och utsträckas mot NO,
allteftersom det stegrade vattenbehovet kräver nya
borrningar.
Vattentillgångarna synas vara betydande.
Sedan jag lämnat min rapport till Hälsingborgs
stad, har jag av en brunnsborrare fått uppgift om
60 borrningar i stadens närmaste omgivningar. De
ha neddrivits utan något försök till planmässighet.
Djupet växlar från 7 till 100 m och diametern från 8
till 15 cm. Medeldjupet är 30 m och
medelvatten-mängden 3 600 1/tim. Endast ett nådde ned till
bottnen av rät-lias. Det var beläget i yttersta kanten av
området, ej fullt 30 m djupt med en diameter vid
bottnen av 4,5 tum samt gav en vattenmängd av
9 000 1/tim. järnfritt vatten.
Fig. 10. Breccierad kambrisk sandsten vid
Söderåsens sydvästsida. Förf. foto.
Fig. 12. Skärning nedanför Kärnan i Hälsingborg. Sandsten och
skiflerlera med förklyftningssprickor.
2 maj 1936
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
