Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 36. 5 sept. 1936 - Om Thule. En hypotetisk studie, av Ingemar Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Av det ovanstående torde man kunna komma till
den hypotesen, att greken Pytheas icke bör anses som
upptäckare av Thule eller ens dess namngivare, utan
att båda delarna böra tillskrivas fenicierna eller
araberna och att upptäckten ägt rum vid en tidpunkt,
som ligger betydligt längre tillbaka än Pytheas’
livstid. Homeros levde på en tid, som anses hava infallit
mellan 1100 och 700 år f. Kr., och det synes ganska
troligt, att Thule redan då var känt bland de vid
Medelhavets östra del boende folken. Homeros angiver
uttryckligen, att vid tiden för Trojanska kriget
fenicierna (1) behärskade sjöfarten å havet. Det finns
även andra uppgifter om feniciernas upptäcktsresor,
Så skulle de redan
omkring år 1100 f. Kr. hava
trängt fram till
"Tennlandet" (Britannia) samt
"Bärnstenskusten" (den
tyska Östersjökusten). Det
bör också bemärkas, att
de äldsta
kustbeskrivningarna — med eller utan
kustkartor (Portulaner och
peripluser) (22) —
stammade från araberna och
fenicierna.
II. Vilket land avsågs med
Thule?
Till en början må
framhållas, att antikens
författare antogo, att hela
Norden bestod av öar. Plinius
namnger också såsom öar
Scandia, Nerigon, Thule
m. fi. Detta antagande höll
i sig ända in på 1400-talet,
varom redogörelse lämnas
längre fram.
Vid tiden för upptäckten
av Thule, den må hava
infallit vid vilken av de ovan
omtalade tidpunkterna som
helst, var kompassen ett
i Europa okänt
instrument. I Kina var
kompassen känd 200 à 250 år
e. Kr. Den spåras i
den europeiska litteraturen
tidigast år 1190, men kom i allmänt bruk först
omkring år 1300. Ali seglats skedde därför före
sistnämnda tidpunkt under fasthållande av känning med
kusten; endast å kortare sträckor vågade man sig
ut på navigation efter solen. Upptäckten av nytt
land i norr torde därför hava skett genom att tränga
fram från ö till ö. Stundom upptäcktes dock land,
till vilket man blivit vinddriven utan avsikt att å
sådan plats söka efter land. De brittiska öarna synas
hava utgjort utgångspunkten för upptäckten av nya
öar norr om Skottland. (Det anses, att Irland
upptäcktes av medelhavsfolken relativt sent och under
alla förhållanden icke samtidigt med England och
Skottland.) Beträffande avståndet till Thule från
redan känt land äro de tillgängliga uppgifterna i
hög grad skiftande. Ptolomaeus anför i sin
cosmo-grafia, att Thule skulle vara en liten ö på 63° nord-
lig latitud och belägen på ett avstånd av "icke över
en dagsresa" från Britannien, varest den längsta
dagen vore 20 timmar. I detta antagande instämmer
en annan nära samtida geograf, nämligen Marinus
(15). Denna åsikt tyder på, att Thule skulle vara
liktydigt med någon av Shetlandsöarna. Ytterligare
några författare under antiken hava gjort
uttalanden om Thule. Bland dessa må framhållas Silius
Italicus (12) och Claudius (17), av vilka den
senare häntyder på att Thule ligger bland
Orkney-öarna. Den framstående geografen Pomponius Mela
(7) anser, att Thule ligger mitt för Bergen i Norge.
Slutligen må omtalas, att den irländske lärde
munken Dicuil (18) i sin
geografiska utredning av år
825 e. Kr. gör Thule
identisk med Island. Samma
uppfattning har uttalats av
Adam av Bremen (30).
Flera andra senare
författare, bland dem
Camr-den (21), anföra, att vissa
sjöfarare kallade
Hetlands-öarna (Shetlandsöarna) för
Thylensel, alltså Thule
med en germansk ändelse,
vilket synes innebära, att
de ifrågavarande
sjöfararna voro från något av de
närbelägna länderna,
Tyskland, Ostfriesland eller
Holland.
Emellertid finnas några
andra skriftliga uppgifter
på Thules läge i
förhållande till tidigare känt land.
Den ovan omtalade
Phy-theas hade i sin
beskrivning angivit, att Thule
skulle ligga "sex
dagsresor" norr om Britannia
samt gränsa intill det
"isiga havet". (Mare
hy-perboreum r= havet norr
om nordanvinden). Man
torde icke böra alltför
strängt tyda uppgiften
"norrom", då ju, som ovan
anförts, man saknade
kompass och icke hade något sätt att mäta avdriften
vid seglingen eller ens kände till havsströmmarna i
dessa trakter. Likaledes äro "sex dagsresor" en
mycket tänjbar tidsuppgift, då seglingshastigheten
icke står angiven och antalet seglingstimmar per dag
ej heller är uppgivet. Ej blott för en
nutidsmänniska vållar de vaga uppgifterna osäkerhet om det
avhandlade avståndet, utan detta var fallet även för
de kartografer, som under antiken och ända fram
till 1600-talet sökte att med stöd av olika skriftliga
och muntliga uppgifter å kartan lokalisera ön Thule.
Och härmed är man inne på denna hypotetiska
studies huvuddel: Frågan om Thules läge, storlek,
egenskap av ö eller ej m. m. enligt alla de olika
kartor, som nu äro tillgängliga och som stamma från
1400-talet och allt intill den tidpunkt, då ordet
"Thule" försvinner från kartorna. Det torde kanske
Ur Pomponius Melas kosmogra
428
12 sept. 1936 428
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
