Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 10 okt. 1936 - Industriens luftförsvar, av Nils Lindquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
basering i omedelbar närhet av vårt fastland.
Dessutom fordras en ändamålsenlig organisation av
luftförsvaret i övrigt, omfattande såväl luftvärnsvapen
som åtgärder för det civila luftskyddet.
I närvarande stund har en motståndare så gott
som oinskränkta möjligheter att från luften bekämpa
den svenska hemorten. I och med att 1936 års
försvarsordning blir genomförd och i den mån de till
uppsättning beslutade bombförbanden kunna
neutralisera fiendens luftkrigföring, kommer trycket mot
den svenska hemorten emellertid att i viss
utsträckning lättas. Den nya försvarsorganisationen omfattar
även ett förstärkt luftvärnsartilleri, men ökningen
av antalet luftvärnskanoner är dock ej större, än att
samtliga pjäser måste tagas i anspråk för skyddet
av armén, marinens baser, flygvapnets depåer och
flygplatser samt huvudstaden. Huvuddelen av
industrien kommer alltså, trots
försvarsorganisationens utökning, alltjämt vara i avsaknad av ett direkt
försvar. Detta läge synes vara så allvarligt, att det
manar till en omprövning av hela detta viktiga
försvarsproblem. I det följande skola några synpunkter
angivas, vilka möjligen kunna vara av värde vid
problemets bedömande av industriens egna män.
Behovet av försvarsåtgärder.
Industriens direkta försvar mot anfall av
flyg-stridskrafter omfattar dels åtgärder för att
förekomma bombplanens verksamhet, dels åtgärder för
att begränsa verkningarna av deras anfall.
Det fientliga bombflygets verksamhet kan man
främst förhindra eller försvåra genom aktiva
åtgärder. Härvid kan för industriens del ifrågakomma
luftvärnsartilleri. Motsvarande ändamål ha också
vissa passiva åtgärder, såsom ljusdämpning,
maskeringsanordningar och dimbeläggning.
Verkningarna av redan utförda anfall kunna
begränsas genom andra passiva åtgärder, såsom skydd
av personal och materiel, hjälp åt skadade och sjuka,
eldsläckning m. m.
Aktiva försvarsåtgärder.
Det framstår såsom ett betydelsefullt önskemål, att
åtminstone de viktigaste industrianläggningarna
försvaras med luftvärnsartilleri. Såsom förut
framhållits blir det nyligen beslutade luftvärnsvapnet ej av
den storleksordning, att det kan tillgodose
industriförsvaret med luftvärnskanoner. I huvudsak kunna
endast de i Stockholm eller i huvudstadens
omedelbara närhet belägna fabrikerna och verkstäderna
påräkna ett sådant skydd.
Frågan om luftvärnsmateriel till industrien är av
sådan vikt, att den ovillkorligen måste bringas till
lösning. Antingen måste vårt luftvärnsvapen få en
sådan ökning, att skyddet ifråga helt kan ombesörjas
av de militära organen, eller också måste de större
industriföretagen själva skaffa sig luftvärnsartilleri
med egen eller militär bemanning. Tänkbart är väl
också, att kostnaderna för anskaffningen på något
sätt uppdelas på staten och ifrågakommande
industriföretag, eftersom det otvivelaktigt är ett såväl
statligt som enskilt intresse, att produktionen kan fortgå
i möjligaste mån ostörd under allvarstider.
Passiva försvarsåtgärder.
Innan de passiva försvarsåtgärderna närmare
beröras kan det vara lämpligt att framhålla, att en
anläggnings geografiska läge spelar en icke oväsentlig
roll ur luftförsvarssynpunkt. Denna omständighet
får sin förklaring, om man granskar vissa
förhållanden i luftbevakningssystemet.
Luftbevakningen har till ändamål att upptäcka och
inrapportera fientliga flygföretag samt att alarmera
och orientera därav berörda delar av
hemortsförsvaret. Den yttersta kretsen av
luftbevakningssta-tioner framskjutes till rikets kuster och landgräns
och härifrån komma således de första rapporterna,
vilka omedelbart insändas till vederbörlig
luftbevak-ningscentral för att över denna vidarebefordras till
bl. a. de industrianläggningar, som kunna tänkas
bliva utsatta för ett igångsatt anfallsföretag.
Rapporteringen förmedlas per telefon och man beräknar,
att minst 3 minuter komma att förflyta från det
ögonblick ett flygförband iakttages till det moment,
då meddelandet kan vara framme hos
larmmottagaren (industriföretaget). Under denna tid hinner ett
modernt bombplan tillryggalägga omkring 1,5 mils
flygväg. Även om ett bombförband upptäckts
exempelvis redan vid inflygningen mot den svenska
kusten, kan det alltså ha hunnit förflytta sig nära 1 mil
in i landet innan de första larmsignalerna ännu börjat
ljuda. Härav följer, att de invid kusten belägna
industrianläggningarna som regel icke kunna påräkna
någon förvarning för vidtagande av erforderliga
skyddsåtgärder. För att hinna få 15 minuters
förberedelsetid måste en anläggning ligga omkring 8—9
mil inne i landet.
Ett förverkligande av dessa krav på tillbakadraget
läge förefaller kanske mången otänkbart annat än
vid nyanläggningar. Det förtjänar dock framhållas,
att förflyttningar från en gång uppförda fabriker
förekommit i utlandet under de senaste åren och där
alltjämt äga rum. I Frankrike har man sålunda
flyttat krigsindustrianläggningar från gränstrakterna till
landets sydvästra delar och motsvarande företag i
Tyskland ha dragits upp mot norr. En sådan ökning
av avståndet från anläggningen till landets gränser
kan även ha den fördelen, att flygvägen förlänges för
de anfallande bombplanen, varigenom bomblasten
nedgår och anfallsfrekvensen minskas.
Till den grupp av passiva åtgärder, vilka ha till
ändamål att försvåra bombförbandens uppsökande av
anfallsmålen, hör först och främst ljusdämpning.
Det är nämligen att förvänta, att bombföretag i
stor utsträckning komma att äga rum under den
mörka delen av dygnet, då bombplanen lättare undgå
upptäckt från försvararens luftbevakning och då
utsikterna till att undandraga sig eld från
luftvärnsartilleriet ökas. Man måste fördenskull vidtaga
särskilda anstalter för att borttaga de kraftiga ljussken,
som utstråla milsvitt från större industrianläggningar
och som kunna bliva till god ledning för ett
annalkande bombförband. Redan vid krigsutbrottet måste
belysningen över lag inskränkas och denna
ljusdämpning måste vara permanent under hela den tid kriget
varar. Det gäller här, liksom fallet för övrigt är vid
allt luftskydd för industrien, att finna ändamålsenliga
förfaringssätt, så att driften i möjligaste mån kan
fortgå ostörd. Lämpliga anordningar i form av för-
476
10 okt. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
