Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1936. Specialnummer: Byggnadsintressen - Industriens lokalisering inom storstaden, av Ingemar Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
haft, eller också ha de helt sprängt bojorna och
flyttat till en ny stadsdel, eventuellt till ett nytt
stadssamhälle.
Den andra linje, efter vilken lokaliseringen av
industriföretag ägt rum, kan sägas vara motsatsen till
den nyss omnämnda. Här har industrien varit
grundare av samhället, vilket sålunda grupperat sig
omkring industriföretaget i fråga. En sådan
utveckling har naturligt ägt rum i fråga om sådana
företag, som äro grundade på naturförekomster på vissa
platser i landet, exempelvis gruvindustrien och de
stora företag inom träindustrien med tillhörande
dotterindustrier, som just i Skandinavien varit
samhällsbildande. Dessa industrier bilda då kärnan i
samhället och den bebyggelse, som uppstått kring denna
kärna, lever kan man säga helt på industriföretaget.
Befolkningen består av den i företaget eller
företagen anställda personalen samt av affärsidkare,
vilka huvudsakligen driva handel med för denna
personal erforderliga varor såsom livsmedel, kläder
o. dyl. Härtill komma givetvis även de
ofrånkomliga nöjesetablissemangen. Vanligen har denna
samhällsbildning med industriföretaget såsom
grundläggande element kunnat ske efter en på förhand
uppgjord plan, varvid åtminstone under senare
årtionden nödig hänsyn tagits till alla de krav i fråga
om stadsplaneläggning, byggnadsordning m. m., som
kunna uppställas ur hygieniska och sociala
synpunkter.
Den tredje linjen för industriernas lokalisering i
våra stadssamhällen har skett med hänsyn till för
ifrågavarande industrier speciellt nödvändiga
förutsättningar såsom kommunikationer till lands och
vatten, förekomsten av vattenkraft, tillgång till
fackkunnigt folk, bränsle m. m. Dessa
förutsättningar hava i stor utsträckning förefunnits i en stor
del av redan befintliga städer, belägna intill
kusterna eller vid inre vattenvägar. Industrier av
senaste datum hava också haft möjlighet att välja sin
lokalisering med hänsyn till förekomsten av med
människohand anlagda kommunikationsleder, såsom
järnvägar och kanaler. Vid valet av plats för en
industri med hänsyn till dessa förutsättningar har
man givetvis föredragit sådana platser, där
transportmöjligheter och transportlängder för såväl
råvaror som färdiga produkter blivit de gynnsammast
möjliga.
Utöver dessa tre på verkligt historisk grund
vilande lokaliseringar av industrien har stundom
tillkommit ett val av plats för anläggningen i fråga,
som mera skett slumpvis. Grundläggaren av en
industri har, vare sig han varit uppfinnare eller
kapitalist, velat draga industrien i fråga till sitt eget
samhälle, varvid sålunda lokalpatriotismen fått göra sig
gällande framför andra hänsyn. Det har också hänt,
särskilt under senare tider, att en industri har valt en
viss plats, därför att denna plats erbjudit de bästa
förutsättningarna med hänsyn till skatter, onera och
markvärde och även med hänsyn till politiska
förhållanden. I synnerhet har frågan om markvärdet
spelat en mycket viktig roll vid valet av plats för
en industri, när man icke varit nödsakad att enbart
taga hänsyn till andra för industriens lokalisering
viktiga faktorer.
Här ovan skisserade synpunkter hava framdragits
för att ge en föreställning om de faktorer, som spe-
lat och ännu spela en roll vid industriens
lokalisering i stort, dvs. till ett visst stadssamhälle eller rent
av till vissa grupper av stadssamhällen.
När man kommer över till här föreliggande
huvudfråga, nämligen om de olika industriernas
lokalisering inom det samhälle, där de slagit sig ned, eller
där samhället bildats med ett industriföretag såsom
grundläggare, bör bemärkas, att utvecklingen i
tekniskt hänseende speciellt i fråga om överföring av
den för industrien erforderliga kraften numera
medfört, att äldre synpunkter i fråga om läget inom
samhället icke spela någon roll. Den primitiva
kraftöverföring, som skedde på helt mekanisk väg,
tvingade ju industrierna att i första hand, ja, med
nödvändighet slå sig ned omedelbart intill kraftkällan,
då denna bestod av vattenkraft. Se vi på äldre
industristäder. det må vara svenska eller utländska,
visar det sig, att alltjämt vissa av våra industrier
ha kvar detta så att säga primitiva läge
omedelbart intill den plats, där vattenkraften kan omsättas
i mekanisk eller elektrisk energi. Så är exempelvis
förhållandet i vår stora industristad Norrköping och
detsamma gäller även en mängd andra städer. Den
elektriska högspänningskraftöverföring, som numera
så gott som helt ersatt den mekaniska
kraftöverföringen, har emellertid frigjort industrierna ifrån
den tvångströja, som låg i kravet på förläggning
intill kraftkällan. Den har emellertid även frigjort
industrien i så måtto, att dess stora behov av
utrymme för mekaniska transmissioner inom företaget
bortfallit. Industrien är i dag fullt fri att ordna de
olika till respektive företag hörande maskinernas
uppställning m. m. efter helt andra linjer, än tidigare
var möjligt; samtidigt härmed har kravet på att
industriföretagets byggnader skulle hänga nära ihop
på ett sätt, som ofta var obekvämt i andra
avseenden. nu helt och hållet bortfallit.
Utöver det tvång, som transmissionsfrågan ålade
industrien. har även funnits ett annat tvång, som allt
fortfarande kvarstår, åtminstone i huvudsaklig
omfattning för den tunga industrien. Jag syftar här
på industriens krav på spåranslutning och placering
intill vattenväg. I vissa fall har industriens krav i
detta avseende srällt transporterna både till och från
företaget, stundom enbart tillförseln av råvaror och
bränsle. Det sistnämnda är exempelvis fallet med
sockerindustrien, vars behov av anslutning till
järnväg eller vattenväg för tillförsel av råvaror varit
synnerligen stort, medan borttransporten från
företaget av den färdiga produkten, i detta fall det fär
diga sockret, varit mindre fordrande. Rent privata
transportmedel såsom järnvägar, linbanor, privata
kanaler och hamnanläggningar, förekomma ju än i
dag i stor myckenhet. I synnerhet i amerikanska
storstäder hava sådana privata banor och
vattenvägar kommit till utförande i en i Europa okänd
utsträckning.
Automobilens inträde på världsmarknaden har
numera i hög grad förenklat problemet i fråga om att
skaffa industrien goda transportmöjligheter.
Last-automobilen med eller utan släpvagn har i allra
högsta grad frigjort industrierna med hänsyn till
deras läge i förhållande till järnvägslinjer och
hamnanläggningar. Man kan också i närvarande stund
våga göra det uttalandet, att det med undantag för
den allra tyngsta industrien numera kan bortses från
.520
31 okt. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
