Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 26 dec. 1936 - Tekniken 1936 (forts.), av Axel F. Enström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
laboratorie- och försöksstadiet. Enligt erhållet
privatmeddelande uppgives ett flertal fabriker vara
under byggnad i Tyskland för en beräknad sammanlagd
kapacitet av ca 650 000 ton år 1937 och 1 mill. ton
år 1938. Enär denna metod kräver lägre
anläggningskapital än Bergiusmetoden och man vid
densamma kan använda billiga bränslen, bör
framställningskostnaden bliva relativt låg, ehuru alltjämt betydligt
högre än för motsvarande produkter av bergolja.
Vissa i början uppträdande tekniska svårigheter
ifråga om gastemperaturens hållande inom
erforderliga trånga gränser uppgivas numera vara
övervunna genom lyckade konstruktioner av
gasregleringsanordningar. Emellertid synes de använda
katalysatorerna hava ett trångt temperaturområde,
apparaturen får relativt stora dimensioner genom de
låga trycken, och temperaturregleringen torde
härigenom försvåras.
Högtryckshydreringen vinner allt större utbredning
i England, Förenta staterna och Tyskland, vilket
senare land inom överskådlig tid synes kunna bliva
självförsörjande med flytande motorbränsle. Spanien
och Tjeckoslovakien överväga likaledes uppförande
av kolhydreringsanläggningar.
I Billingham i England igångsattes under år 1935
en anläggning, som kostat över 2 mill. pund och
tillverkar för närvarande 400 ton bensin per dag, vilket
motsvarar ca 200 000 m3 bensin per år. Till 1 ton
bensin åtgår ca 4 ton stenkol. Ur oljorna framställas
bensin, mellanoljor och tungoljor. Oljorna överföras,
sedan erforderlig mängd för framställning av koldeg
undantagits, var för sig i bensin.
Nva reningsmetoder för bensol ha under senare år
blivit utarbetade, avseende dels att skona de för
motorändamål värdefulla omättade kolvätena och dels att
bättre än hittills borttaga de organiska
svavelföreningarna. En metod, som visat sig utmärkt härför,
är den s. k. metanolsodaprocessen, som grundar sig
på tvättning av bensolen med vattenfritt
natriumhydrat och metylalkohol. Vid tvättningen bildas av
kolsvavlan natriummetylxantogenat, som skiljes från
bensolen genom vattentillsats. Metylalkoholen
återfås genom destillation, då även kolsvavlan kan
tillvaratagas.
Beträffande gasverkens produkter är att anteckna,
att tjäran vunnit avsevärd utbredning för
vägändamål. I Sverige har sålunda en billig
vägbeläggningsteknik utbildats med användande av gasverkstjäran.
De nyaste raffineringsmetoderna för framställning
av högvärdiga smörjoljor avse dels hydrering av
bergoljedestillat. innehållande större mängd omättade
eller vätefattiga kolväten och dels behandling av s. k.
blandbasdestillat med två selektiva lösningsmedel,
olösliga i varandra t. e. butan och fenoler, varvid
erhålles en produkt rik på paraffinkolväten samt en
produkt, innehållande föroreningar och mindre
önskvärda asfaltbaskolväten. Dessa raffineringsmetoder
hava utvecklats hastigt kvalitativt och vunnit
alltmer ökad tillämpning i praktiken, så att t. e. större
delen av till Sverige införda motoroljor numera äro
raffinerade enligt dessa båda metoder.
Den viktigaste egenskapen för bedömande av en
smörjoljas kvalitet är otvivelaktigt dess
viskositetsegenskaper i förhållande till temperaturen.
Professor Ubbelohde har definierat en ny konstant härför,
av honom benämnd polhöjd, vilken på ett mera
vetenskapligt sätt anger viskositetens temperaturrelation.
Denna konstant torde bliva av betydelse för
leveransbestämmelser för smörjoljor.
En del industriländers intensiva strävan att
ersätta importerade naturprodukter med inhemskt
tillverkade konstprodukter berikar otvivelaktigt i hög
grad den kemiska tekniken. Bland nya sådana
konstprodukter kan — utom redan omnämnda — här
anföras fettsyror, vilka nu börja framställas i större
skala med kolväten från petroleum som
utgångsmaterial. I detta sammanhang må även framhållas att
till och med fett framställts i ganska stora kvantiteter
— av fettsyror och glycerin — och använts som
människoföda.
Träsocker vinner i Tyskland allt större användning
i samband med arbetet på främjandet av den
inhemska livsmedelsproduktionen. Så har träsockers
likvärdighet med annat kolhydratfoder, t. e. vid
svinuppfödning, fastslagits.
Det tyska förfarandet att framställa konstgjord
kautschuk — "buna" — ur acetylen har tydligen
tekniskt slagit igenom. Materialet uppgives hava
egenskaper, som äro värdefullare än naturgummits. Det
kan också framställas i olika varianter, avsedda för
olika användningsområden. Tillverkningskostnaden
synes även vara väl hög, men en fabriksmässig
tillverkning lär vara i gång för tyska armébehov och
liknande ändamål.
Naturgastillgångarna i Förenta staterna hava i ökad
grad givit upphov till framställningen av flera kemiska
produkter och billigare priser än hittills. Hit höra
åtskilliga lösningsmedel, vilkas pris tidigare uteslutit
dem från användning i större skala inom tekniken.
Allt större intresse — både från teoretisk och
teknisk synpunkt — ägnas åt sådana kemiska förlopp,
som åstadkomma polymerisation och kondensation,
eller mindre molekylers sammanslutning till större.
Man kan på detta vis erhålla stormolekyler, som
bestå av ända till 10 000 grundmolekyler. Man har
delvis i sin hand att kunna driva sammanslutningen
olika långt. Detta är av stor teknisk betydelse, då
de fysikaliska och mekaniska egenskaperna hos
produkten är beroende av molekylens längd. Ett stort
antal konstprodukter framställas på detta sätt. Bland
sådana på sista tiden framkomna må nämnas
polymerisationsbensin. Som utgångsmaterial användes
omättade gasformiga kolväten, vilka erhållas dels som
avfallsprodukter vid bearbetning av petroleum och dels
ur naturgas. Det beräknas, att Förenta staterna
skulle ur sådant tillgängligt material kunna tillverka
en kvantitet, som utgjorde 50 % av den nu där
producerade bensinen.
Från cellulosaindustriens område må anföras
följande. Barktrummor eller motsvarande anordningar,
vilka avbarka ved utan knivorgan, vinna allt större
utbredning, vilket betingas av det stigande vedpriset
och den ökade omsorgen om vedekonomien. Bland
nyare system på detta område märkes Hellborgs
barkningssystem, vid vilket den obarkade veden
framföres i en kanal, däri den undergår en systematisk
uppvärmning med varmvatten, innan barken
avskaves med därtill avsedda organ.
Sorteringen av vedflisen ägnas vida större omsorg
än tidigare, vilket sammanhänger med de stegrade
kraven på cellulosans kvalitet. Av vikt är en så jämn
flisstorlek som möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
