Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig
Fig. 15. Brytning med kvarsatta pelare.
. 13. Utbrytning av pelare vid stor takhöjd.
Bergsvetenskap
Fig. 14.
Utbrytning av pelare vid stor takhöjd,
annan metod.
ytterligare ortdrivning delas dessa pelare i 4 st.
5 X 5 m pelare (P, Q, R, S), som avtunnas och sedan
lämnas eller i gynnsamma fall bortbrytas fullständigt.
Brytningen börjar givetvis med P’. Mot slutet av
pelarnas nedbrytning börjar arbetet bliva farligt då
man har höga arbetsrum.
En modifikation av denna metod är den i fig. 14
visade. Den anses mindre farlig, därför att
arbetarna under större del av arbetet kunna taga skydd
i orterna a, a. Malmförlusten blir även mindre, då
man i regel kan bryta ut pelarna mera fullständigt
än vid den förra metoden.
Vid alla dessa tillvägagångssätt bliva stora
områden utan stöd. Stora ras, som kunna sträcka sig
ända upp i dagen, bliva en följd härav, och starkt
vattenförande lager kunna därvid öppnas, varigenom
svåra vattenflöden kunna uppstå i gruvan. Detta
senare är en huvudorsak, varför man ännu på vissa
håll arbetar enligt metoder med kvarsatta pelare
(fr. piliers abandonnés) trots de därmed följande
stora malmförlusterna. Men även om stora pelare
kvarsättas rasar taket så småningom mellan dessa.
Då man efter några år slutligen skall bryta pelarna
omkring orterna, äro dessa omgivna av ras och
brytningen kan vara förenad med svårigheter, så att
stora delar av pelarna ibland måste kvarsättas.
Härigenom uppstå då ytterligare malmförluster.
Brytning med kvarsatta pelare kan vara ordnad
som fig. 15 visar. Arbetsrummen drivas på vanligt
sätt i de stora blocken. Längst in, sedan rummens
uppstrossning avslutats, avskäras pelarna med en
bred tvärgående stross, som når upp till överliggande
berg. Denna stross är t. e. 12 m bred, om takets
hållfasthet medger detta, i annat fall smalare. Fem
meter längre ut brytes en likadan tvärgående stross
och de kvarblivna 5 X 15 m pelarna lämnas orörda
som stöd för taket. Genom denna metod förloras
ca 15 % av fyndigheten. Medräknas den förlust,
som eventuellt uppstår, då ortpelarna slutligen
utbrytas, kan förlusten uppgå till 30 %.
För att minska denna malmförlust försöker man
ibland minska pelarnas storlek genom att driva en
stross mitt i pelaren eller tunna utav den på annat
sätt. Härigenom har ibland malmförlusten kunnat
nedbringas med några procent, men ibland ha också
plötsliga ras inträffat, som gjort, att stora
malmpelare fått övergivas.
12 sept. 1936
Vid brytning av tvenne flötser på olika djup
samtidigt drivas stigorter från den undre till den övre
flötsen. Genom dessa stigorter tappas sedan malmen
från den övre. Brytningen av den övre flötsen
måste alltid ligga väl före arbetet i den undre, så
att fara för ras ej uppstår. Hava flera av flötserna
stor mäktighet, brytas de var för sig i ordning
uppifrån och nedåt.
Under de senaste åren har en ny metod utarbetats,
vid vilken raset påstås kunna behärskas bättre än
vid tidigare metoder. Metoden har framförts av en
ing. Stalinsky (9, 10) och den väckte en del
uppmärksamhet på Pariskongressen. Den karakteriseras
därav, att den tillbakagående fronten vid pelarnas
nedbrytning lägges i en rät linje och ej som vid
tidigare metoder som tänderna i en såg. Den kallas
på franska "foudroyage dirigé par fronts allignés"
eller kontrollerad rasbrytning med linjefront. Att
märka är att raset inskränkes till det ofyndiga taket
ovanför malmen och ej till malmen själv. Metoden
innebär alltså någonting annat än vad som i Amerika
och Sverige vanligen förstås med rasbrytning.
Metoden går i korthet ut på att man i det brutna
området ej lämnar någon som helst pelare kvar,
som kan hindra ras samt att vid pelarnas brytning
detta sker på en linje, utefter vilken raset kan
försiggå fullständigt och inom kort tid. Praktiskt
utföres detta ungefär som då pelare kvarsättas (fig. 15)
med den skillnaden likväl, att de att börja med
frigjorda smärre pelarna ej övergivas utan skjutas
ned fullständigt, varpå raset kommer. Samtidigt
ha de stora pelarna avskurits med en tvärgående
stross längre bakåt, varigenom en ny rad småpelare
erhållits. Dessa pelare nedbrytas nu i sin tur och
taket får rasa samtidigt som en ny tvärstross drives
genom pelarna längre bakåt osv. Metoden anses
giva upp till 30 % ökad effekt samt minskad
virkes-och sprängämnesåtgång.
Raset, som uppstår vid pelarnas nedbrytning,
fortplantar sig genast upp i dagen, då överliggande
lager äro tunna. Även vid stora djup (som t. e.
250 ni) har raset enligt gjorda erfarenheter nått dagen
efter en tid av ett till fem år beroende på djupet.
Rasvinkeln blir därvid 90—120° (fig. 16), i
allmänhet mindre ju djupare malmflötsen ligger."
Ned-sänkningen i dagen kan uppgå till högst 1,5 % av
de ofyndiga lagrens mäktighet, då denna är mindre
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
