Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1936 - Principiella synpunkter rörande kostnadsfördelning vid elektrisk kraftdistribution, av N. Helleberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
tid torde ha utformats mera i detalj efter
självkost-nadsgrunder än utomlands.
Systematisering av problemet.
Principiellt sett kan fördelningsuppgiften återföras
till lösningen av följande fyra huvudproblem:
1. Bestämning av kostnadernas variation med
belastningskaraktären (bl. a. utnyttningstiden) eller,
om man så vill, fördelning av rörliga kostnader.
2. Det geografiska fördelningsproblemet, betingat
därav, att den elektriska kraften skall
tillhandahållas på många punkter, under det att produktionen är
helt centraliserad eller fördelad på endast ett fåtal
ställen.
3. Fordelning av fasta kostnader1 oavsett
effektutjämningen.
4. Effektsammanlagringens inverkan.
Därutöver förekomma delproblem med trivial
lösning, t. e. fördelning av mätningskostnader o. dyl.
och kraftförlusternas beaktande genom procentuella
tillägg till de ursprungliga konsumentbelastningarna,
samt specialfrågor, såsom den reaktiva
kraftuttag-ningens inverkan och beräkning av kostnaderna för
sekunda kraft etc., vilka kunna lämnas åsido vid en
allmän undersökning.
I regel systematiseras icke kostnadsfördelningen
på ovanstående sätt, därför att det för ett eller flera
av delproblemen utan närmare diskussion räknas
med "självklara" lösningar.
Kraftförsörjningen omfattar två skilda
verksamhetsgrenar, nämligen produktion — i egna kraftverk
eller genom inköp från andra — och distribution.
Även ifråga om kostnadsfördelningen förefinnas
karakteristiska olikheter dem emellan. För
produktionskostnaderna är sålunda huvudproblem nr 1
viktigast. under det att nr 2 avklaras tämligen
automatiskt på sätt nedan visas och nr 3 i alla normala
fall kan lösas genom en fördelning på effekten, som
innebär, att kostnaderna pr kW sättas lika för
likartade belastningar oberoende av storleken m. m.
Distributionskostnaderna åter äro till mycket
obetydlig del rörliga. För dem är det i stället problemen
nr 2 och 3, som bereda svårigheter. Problem nr 4
slutligen är lika väsentligt vid produktion och
distribution. Övriga delproblem kunna emellertid
behandlas oberoende av detsamma därigenom, att
effektutjämningen antages obefintlig eller beaktad
genom lämplig omräkning av delbelastningarna.
Fördelning av produktionskostnader.
Ifråga om kraftproduktionen gäller det alitså i
första hand att vid frånvaro av effektutjämning
bestämma sambandet mellan kostnaden pr kW och
del-belastningarnas — de olika
konsumentbelastningarnas — karaktär, varmed främst avses deras
fördelning i tiden. Elementarfördelningen ger tydligen
som lösning härtill en stigande lineär funktion av
utnyttningstiden. Taxesakkunniges majoritet
använde parabelmetoden, enligt vilken kostnaden pr kW
anses vara proportionell mot kvadratroten ur
utnyttningstiden. Minoriteten åter räknade efter den prin-
1 Benämningen "fasta kostnader" användes här och i det
följande i den ursprungliga betydelsen. Kostnader, som äro
oberoende av bilde effekt och energi, kallas "oberoende
kostnader".
cipen, att varje delbelastning bör påföras de
kostnader pr kW, som skulle uppstå, om totalbelastningen
hade dess karaktär. För att bestämma kostnaden för
kraft med t. e. 3 000 timmars utnyttningstid borde
man sålunda beräkna kostnaden pr kW för hela
produktionssystemet under förutsättning, att det
användes enbart för dylik kraft.
Ur självkostnadssynpunkt är
elementarfördelningen i allmänhet riktig under förutsättning, att
kraftproduktionen är enhetlig. Antingen saknas
nämligen i sådant fall de rörliga kostnaderna nästan
fullständigt, såsom för hydrauliska strömkraftverk,
eller äro de till övervägande delen direkt beroende av
energiproduktionens storlek, i analogi med vanliga
industrivarors material- och arbetskostnader, vilka
sammanhänga direkt med den producerade kvantiteten.
Exempel härpå utgöra ett värmekraftverks
bränsle-kostnader utöver tomgångsförbrukningen och i vissa
fall de kWh-avgifter, ett distributionsföretag erlägger
för inköpt kraft. Men i det numera allt vanligare
fallet, att kraftkällor av olika slag äro kombinerade,
utgör elementarfördelningen icke någon
självkostnadsmässig lösning. Om exempelvis
bottenbelast-ningen alstras medelst vattenkraft och
toppbelastningen medelst ett värmekraftverk, så utgör det
senares bränslekostnad otvivelaktigt en rörlig kostnad,
men den bör icke fördelas likformigt på ali energi
utan i proportion till konsumentbelastningarnas
andelar i toppenergien.
I vad mån parabelmetoden är självkostnadsmässig,
kan icke bedömas utan kännedom om motiveringen
för den. Beträffande kommittéminoritetens princip
kan däremot omedelbart fastställas, att ur
självkostnadssynpunkt fördelningen icke bör bestämmas av de
för verklighetsfrämmande produktionsalternativ
beräknade totalkostnaderna utan avse kostnaderna för
delbelastningarnas alstring medelst de befintliga
anläggningarna. Detta påpekande ger anvisning om
det sätt, på vilket en självkostnadsmässig lösning bör
sökas, men leder också till den avgörande
svårigheten: man vet icke, hur varje enskild delbelastning
alstras.
Det är dock icke, som i första ögonblicket kan
synas, den rent fysikaliska obestämdheten hos
belastningsfördelningen, som utgör det principiella hindret
för kostnadsberäkningen. Även om man hos
konsumenterna kunde skilja på vattenkraftalstrade,
värme-kraftalstrade och inköpta kilowattimmar, så vore
man icke behjälpt därmed. En konsument, som är
ansluten nära intill ett värmekraftverk, kommer av
fysikaliska skäl att uttaga proportionsvis mera
vär-mealstrad energi än andra, men det vore
meningslöst att låta detta inverka på kostnadsfördelningen. 1
stället bör man taga hänsyn till de funktioner och
uppgifter, som tilltänkts de olika kraftkällorna vid
utformningen av produktionssystemet.
Fördelningen bör baseras på de ekonomiska realiteterna och icke
på några än så påtagliga fysikaliska samband.
Därmed är även det geografiska fördelningsproblemet
löst vad produktionsanläggningarna beträffar: man
bör i allmänhet räkna, som om de alla voro belägna
på samma ställe och anslutna till samma
samlings-skenor.
De anförda resonemangen leda till följande
själv-kostnadsteoretiska lösningsprincip: man tänker sig
ett schema för delbelastningarnas alstring och be-
fi juni 1936
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
