Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1936 - Beräkning av passiva linjära impedansnät medelst frekvenstransformationer, av Torbern Laurent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör. JULIUS KÖRNER
INNEHÅLL: Beräkning av passiva linjära impedansnät medelst frekvenstransforrnationer, av Torbern Laurent.
— Den elektriska ångpannan av idag, av Nils Hallman. — Insänt. Notiser. — Föreningsmeddelanden.
Beräkning av passiva linjära impedansnät medelst
frekvenstransformationer.
Av TORBERN LAURENT.
Inledning.
Med passiva linjära impedansnät menar man som
bekant impedansnät, som enbart innehålla
strömoberoende motstånd, kapaciteter, självinduktioner och
magnetiska kopplingar. De magnetiska kopplingarna
äro matematiskt ekvivalenta med nätmaskor såsom
fig. 1 åskådliggör, och utesluta därför ej att betrakta
impedansnätet såsom varande enbart av nätstruktur.
För de passiva linjära impedansnäten gäller
super-positionsprincipen, dvs. olika elektriska förlopp i
impedansnäten kunna lagras på varandra utan
ömsesidig inverkan.
Med en elektrisk egenskap hos ett passivt linjärt
impedansnät förstår man ett mått på förhållandet
mellan två strömmar eller två spänningsfall eller ett
spänningsfall och en ström i impedansnätet, när detta
påtryckes en elektrisk spänning. För undersökning
av impedansnät har framkommit två olika metoder,
den "icke stationära", som lämna de elektriska
egenskaperna uttryckta med tidsfunktioner, och den "sta
tionära, som lämna dem uttryckta med
frekvensfunktioner.
Vid den icke stationära metoden åstadkommes den
påtryckta spänningen med en språngvis uppträdande
och därefter konstant emk, och den elektriska
egenskapen, som direkt åskådliggör det elektriska
förloppet, bestämmes antingen matematiskt med hjälp
av (len av Heaviside grundlagda operatorkalkylen
eller experimentellt medelst elektriska oscillografer.
Vid den stationära metoden åstadkommes den
påtryckta spänningen med en i tiden sinusformad emk.
Samtliga strömmar och spänningsfall i impedansnätet
bliva då sinusformade med samma frekvens som
emk:ens men vanligen olika fasförskjutna i tiden
relativt denna. Med avseende på strömmarnas och
spänningsfallens amplitudvärden och
fasförskjutnings-vinklar kunna de betraktas såsom vektoriella
storheter, och härvid gälla formellt Ohms’ och
Kir-choffs’ lagar med de skalära summorna utbytta mot
vektoriella, En elektrisk egenskap, som i detta fall
utgöres av relationen mellan två vektorer, måste
därför även bliva en vektor. Den elektriska
egenskapen bestämmes antingen matematiskt, varvid
Steinmetz’ symboliska metod erbjuder stora
förenklingar, eller experimentellt medelst rörgeneratorer,
ljudminimibryggor, rörvoltmetrar m. m. på så sätt,
att man erhåller vektorrelationen såsom en funktion
av den påtryckta emk:ens frekvens.
Såväl tidsfunktionen som frekvensfunktionen äro
fullt entydiga uttryck på den elektriska egenskapen.
Med tidsfunktionen såsom utgångsmaterial kan man
nämligen bestämma elektriska förloppet även för en
emk, som varierar på godtyckligt sätt med avseende
på tiden. Härvid bildar man summan av elementära
tidsfunktioner, som erhållas av vid en serie olika
tidpunkter språngvis uppträdande elementära emk:er,
vilka trappstegsvis ansluta sig till den påtryckta
emk:ens tidskurva, varefter en limesövergång
utföres. Beträffande frekvensfunktionen kan man med
en fourierintegral uppställa ett matematiskt sam-
’ t †\
| y tf|
Fig. 1. Ekvivalenta impedansanordningar, och L2 självinduktioner,
M ömsesidig induktans, 7, och /2 elektriska strömmar, V’v V"v r’2
och V", elektriska potentialer, Z hjälpimpedans.
band mellan denna och tidsfunktionen. I praktiken
möter det emellertid vanligen stora svårigheter att
utföra integrationen och sålunda att räkna om en
frekvensfunktion till en tidsfunktion eller tvärtom.
Från teoretisk synpunkt äro tydligen tids- och
frekvensfunktionerna godtagbara och likvärdiga uttryck
på den elektriska egenskapen och sålunda äro den
icke stationära och stationära undersökningsmetoden
teoretiskt likvärdiga.
Jämför man de båda metoderna från praktisk syn-
4 juli 1936. häfte 7
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
