Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1936 - Frändskap och särdrag hos kraftteknik och teleteknik, av H. Sterky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
tala-stationen. Ett besök i denna station ger
ingenjören alis inga intryck av att han befinner sig i en
svagströmsanläggning. Tvärtom tror han sig
närmast försatt till en stor kraftstation. Stationen matas
från vattenfallsstyrelsens nät, och effektuttaget är ca
750 kW. Av denna effekt omvandlas ungefär 150 kW
till radiofrekvent effekt i antennkretsen. Resten eller
ej mindre än 600 kW går bort i värme. För att
borttransportera denna stora värmemängd har man
bland annat fått uppsätta särskilt kyltorn. Det
har till och med varit tal om att använda
överskotts-värmet för uppvärmning av Vätterns som bekant
ganska kyliga vatten, så att Motalaborna skulle kunna
få ett förstklassigt friluftsvarmbad.
Av den radiofrekventa effekten från
Motalastationen utstrålas genom halvsfären över antennen ca 120
kW, men mycket härav kommer icke de enskilda
rundradiomottagarna till del. Den effekt, som en
mottagare kan uppsuga ur etern, beror på fältstyrkan
på mottagareplatscn, antennens effektiva höjd och
strålningsmotstånd samt mottagarens konstruktion.
Låt oss antaga, att en mottagare är uppställd t. e. i
Stockholm, där fältstyrkan är 1 mV pr meter (se
fig. 5). Har antennen en effektiv höjd av 4 m, vilket
motsvarar en god antenn, och är antennkretsens
totala förlustmotstånd 30 ohm, skulle den upptaga en
effekt av 0,5 jj,W ur etern. (Detta betyder t. e. att
2 millioner radiolyssnare kunna matas med 1 W
radiofrekvent effekt.) Verkningsgraden för
radioöverföringen mellan Motala och Stockholm kan då
uträknas och blir 4 X 10—12 dvs. 4 milliardedels
promille. Härvid är emellertid att märka, att
Motalastationen är en rwwdradiostation, och att många
mottagare få del av dess utsändning. Men även om jag
skulle våga mig på att försöka räkna ut den på rätt
sätt definierade verkningsgraden, skulle den säkert
imponera på kraftteknikerna genom sin litenhet.
De anförda exemplen äro säkert tillräckliga för att
förklara, varför man icke lämpligen räknar med
verkningsgrader inom teletekniken, utan hellre använder
logaritmen för effekt- eller spänningsförhållanden,
uttryckta i neper eller dB. För en linjesträcka i en
telefonkabelanläggning med 150 km avstånd mellan
tvenne överdragsstationer är dämpningen t. e. 1,2 neper.
Den framkommande spänningen blir då e—V — 0,3
ggr den inmatade. Om vi i stället beräkna
verkningsgraden för denna sträcka, finna vi att den blir
ß~~-’4, dvs. 9 %. Fortsätta vi sedan sträcka efter
sträcka och söka beräkna totalverkningsgraden, skola
delverkningsgraderna multipliceras med varandra.
Vi komma då till ohanterligt små tal. Om man
däremot räknar med dämpning, kunna de olika
dämpningsvärdena i neper eller dB adderas, och
beräkningarna bli betydligt överskådligare.
Ekonomi.
Då vetenskapliga forskningsresultat och praktiska
rön skola tillämpas på vår tids storartade
elektrotekniska anläggningar och konstruktioner, regleras
utvecklingen icke blott av elektroteknikens
fundamentala lagar utan även av de ekonomiska lagarna. En
fortsatt expansion är icke tänkbar, om icke
elektroteknikens målsmän ständigt lia de ekonomiska
problemen för ögonen. Ofantligt stora summor äro
investerade i elektrotekniska anläggningar. Så t. e.
beräknas det investerade kapitalet i världens telefon-
anläggningar med ca 35 millioner abonnenter till 30
milliarder kronor. Innan en genomgripande
förändring införes eller en ny uppfinning tillämpas
inom elektrotekniken, måste de ekonomiska
konsekvenserna härav utredas, så att ej kapital i onödan
spilles. Många gånger går därför utvecklingen
långsamt framåt, ja i vissa fall till och med tillbaka. Detta
kan emellertid ibland vara till stor fördel även för
den rent tekniska utvecklingen, ty dess målsmän få
då tillfälle att genomarbeta sina lösningar, så att de
äro fullt färdiga, när det är ekonomiskt motiverat
att genomföra dem.
Effektöverföringen inom teletekniken kan ur
ekonomisk synpunkt uppdelas i tvenne grupper. Den
ena gruppen omfattar distribution av meddelanden
till alla. Hit höra rundradio och radiotelevision.
Rundradions distribution av elektrisk energi i form
av tal och musik är härvid analog med distributionen
av elektrisk energi från stora kraftanläggningar och
elektricitetsverk. För båda gäller, att en ökning av
antalet abonnenter är synnerligen önskvärd ur
ekonomisk synpunkt. Inom krafttekniken öka dock
fasta och rörliga kostnader med ökat antal avnämare.
Större generatoreffekter, större understationer och
dyrbarare ledningsnät bli en följd av ökad
konsumtion och ökat antal abonnenter. Så är ej förhållandet
med rundradiodistributionen, ty en sändarestation
för rundradio, som en gång installerats räcker
praktiskt taget till hur många radiolyssnare som helst.
Jag behöver blott erinra om den förut lämnade
uppgiften, att man kan mata ca 2 millioner
rundradiomottagare med 1 W effekt.
Till den andra gruppen av elektrisk
energidistribution inom teletekniken höra telegraf- och
telefonförbindelserna, samt vissa radioförbindelser, vilka alla
lia det gemensamt, att meddelanden i form av
elektrisk effekt skola överföras från punkt till punkt.
Till kravet på att tekniken skall kunna åstadkomma
vilka förbindelsekombinationer som helst mellan
godtyckliga abonnenter kommer även en fordran, att
överföringen dem emellan skall vara hemlig, så att
inga andra abonnenter än de, som begärt att bli
förbundna med varandra, kunna snappa upp telegram
eller avlyssna telefonsamtal. Ju fler telegraf- och
telefonabonnenter som tillkomma, ju större bli
svårigheterna och kostnaderna för att upprätthålla
fullgod trafik mellan alla äldre och nytillträdande
abonnenter. Antalet telefonister i de manuella
stationerna eller antalet kopplingsorgan i automatstationerna,
antalet förbindelser i telefonkablarna och antalet
våglängder för radioöverföringen måste bli större med
växande abonnentantal. Visserligen sker en viss
utjämning genom att antalet samtal bättre fördelar sig
på dygnets olika timmar, då abonnentantalet ökar,
men stationerna måste vara rustade att möta
toppbelastningen, så att samtalsförbindelser kunna
komma till stånd utan för långa väntetider. Likheten
med utbyggnaden av en kraftstation, då belastningen
stiger, är stor, men inom telegraf- och
telefontekniken gäller det icke att öka stationens kapacitet i
kW, utan att öka dess kapacitet i antal samtidiga
förbindelser. Och dessutom blir det ett ekonomiskt
problem av allra största betydelse att till telegraf- och
telefoncentralerna kunna införa det ofantligt stora
antalet abonnentledningar, som erfordras vid ökat
abonnentantal.
5 sept. 1936
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
