Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1936 - Enkanalsystem för bärfrekvenstelefoni på luftledningar, av S. Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
3’» 7J
Fig. 3. Schema för likriktarmodulator.
mar gå. in i den
egna mottagaren.
Det från den
andra ändstationen
utsända
sidobandet ledes genom
högpassfiltret och
mottagarens rikt-
Fig. 4. Ström-spänningskurva för ideal
likriktare.
filter RKI till
de-modulatorn DEM.
Den för
demoduleringen erforderliga bärfrekvensen alstras i
mottagarens oscillator RO, som
måste lämna en
frekvens som med
tillräcklig
noggrannhet överensstämmer med sändarens bärfrekvens. De talfrekventa
strömmarna som lämna demodulatorn ledas genom
ett bandpassfilter DEM BP till mottagarens
förstärkare HA. som även innehåller ett korrektionsnät
för att eliminera den amplituddistortion som
ledningen inför. Mottagarbandfiltret BPl leder slutligen
till differentialtransformatorn. Detta filter skall vara
reciprokt till sändarbandfiltret BPU för uppnående
av en med frekvensen konstant och reell impedans,
mätt från klämmorna VFC, se Ericsson Review nr
10—12, 1931.
I modulatorn och demodulatorn användas
koppar-oxidullikriktare i stället för elektronrör, som
tidigare varit fallet. Fördelen härav är dels, att
antalet rör minskas och därmed även rör- och
strömförbrukningen, dels att man ersatt den relativt
instabila rörmodulatorn resp. -demodulatorn med den
mera stabila likriktarmodulatorn resp.
-demodulatorn. Mellan modulatorn och demodulatorn
finnes ingen principiell skillnad, varför i det följande
den gemensamma benämningen modulator skall
användas.
Den här använda likriktarmodulatorns
principschema visas i fig. 3. Mellan transformatorerna T1
och T2 äro inkopplade de fyra sinsemellan lika
likriktarna r1 — r4.
Mellan
mittuttagen 2’c och 3’c
är
bärfrekvensspänningen v1
med frekvensen
inkopplad. Vid
klämmorna 2 a,
2 b anslutes den
modulerande
spänningen v2 med
frekvensen f„ och
vid klämmorna
3 a, 3 b uttages
den modulerade
spänningen v3.
Likriktarna
antagas vara ideala
med en
karakteristik enligt fig.
4. Då spänningen
Fig. 6. Principschema för signalmottagare.
GR galvanometerrelä.
P parallellresonanskrets.
r regleringsmotsånd.
Rp, Rs likriktare.
S serieresonanskrets
Tj, T2 transformatorer.
på likriktaren är
positiv, flyter
ström genom
denna. En liten
ökning av
spänningen medför en
mot
spänningsökningen proportionell ökning av
strömmen, och en
minskning av
spänningen
medför en
motsvarande minskning av
strömmen.
Likriktaren verkar
således för de
små
spännings-ändringarna såsom en ledare
med konstant ledningsförmåga för båda
strömriktningarna. Om förspänningen däremot är negativ,
spärrar likriktaren fullkomligt.
Vi antaga för resonemangets skull, att
bärfrekvensen f1 är mycket större än f2. Ett villkor, som måste
vara uppfyllt även i praktiken, är att amplituden av
spänningen v1 är stor i förhållande till amplituden av
v2. Vi betrakta anordningen, fig. 3, i ett ögonblick
då punkten 2’c är positiv i förhållande till punkten
3’c. Likriktarna r1 och r2 äro då ledande, medan
likriktarna rs och r4 spärra. Om spänningen v2 har
sådan polaritet, att 2’a är positiv i förhållande till
2’b, framkallar spänningen v2 genom
primärlindningen av transformatorn T., en ström, som flyter
från 3’a till 3’b. Då bärfrekvensspänningen har
motsatt polaritet, äro likriktarna r3 och r4
ledande, medan likriktarna r1 och r2 spärra. För
samma polaritet på spänningen v2 som förut uppstår
genom primärlindningen av transformatorn T., en
ström med
motsatt riktning mot
nyss, nämligen
från 3’b till 3’a.
Modulatorn
verkar alltså som en
kommutator styrd
av
bärfrekvensspänningen vt,
som visas i fig. 5.
Den erhållna
modulerade spänningen v3 består
av konsekutiva
element, som äro
polvända i
förhållande till
varandra. Enveloppen till de
positiva såväl som de
negativa
elementen är likformig
med kurvan v2.
Analyserar man
spänningskurvan
v3, finner man att
den är samman-
Tt
Fig. 7. Schema för korrektionsanordning.
N fasvridande nät.
R, R3 motstånd.
Ti ingångstransformator.
T 2 utgångstransformator.
T 3 återkopplingstransformator.
V förstärkarrör.
144
5 sept. 1936
Fig. 5. Moduleringens förloppp i en ideal
likriktarmodulator.
v\ bärfrekvensspänning.
v2 modulerande spänning,
v 3 modulerad spänning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
