- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Kemi /
6

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

klaras annorlunda än på grund av oregelbundenheter
hos plattorna eller svårigheter att befria dessa från
beläggningar utan att metall medföljt. Förhållandet
är nu likartat, och olikheterna mellan plattorna i
samma grop hava i några fall varit särdeles stora.
Här och där överstiga frätningssiffrorna alla förut å
samma plats erhållna.

På fotografierna bliva visserligen beläggningarna
tydliggjorda, men en tolkning av desamma är dock
knappast möjlig.

Rostfritt stål.

Detta material utgör en särklass, eftersom samtliga
frätningarna så nära tendera mot noll, att det kan
ifrågasättas, om icke viktsiffrornas avvikelser från
utgångsvikterna (vilka avvikelser gå i såväl positiv
som negativ riktning, dvs. på båda sidor om nollan)
falla inom gränserna för observationsfelen. Någon
synbar förändring hos plattorna kunde efter dessas
upptagande icke iakttagas och på de fotografier, som
tagits av dylika plattor, framträda de minsta
detaljer med full skärpa.

Betydelsen av markens beskaffenhet.

I avseende på den plattorna omgivande marken
eller mediet är redan det väsentliga anfört i samband
med metallerna, men torde dock följande böra
ytterligare erinras. Verkligt grundvatten förekom endast
vid Röda Sten, men — såsom förut är anmärkt —
växlade dettas nivå, så att man vid de nu slutförda
försöken måste fördjupa nedläggningsgropen för att
vinna säkerhet för att plattorna under alla
förhållanden skulle komma att befinna sig under
grundvattennivån. På andra sidan måste plattorna för
grund-luftsundersökningarna här läggas så högt. att
grundvattnet ej nådde dit. En viss förklaring till
grundvattnets aggressivitet kan härledas ur dess låga
pH-värde. (Se ovan.)

I Nya Allén var marken naturlig lera, fuktig, men
icke vattenförande. Vid övriga stationer var marken
utfylld, alltså till sin beskaffenhet ganska oberäknelig.
Resp. pH-värden giva här ingen förklaring till
agres-siviteten.

Av intresse kan en sammanställning vara rörande
förhållandet mellan frätningarna i grundluften och i
jorden vid resp. stationer (medelsiffror). Men endast
för station I är dylik jämförelse möjlig för 3 av de
vanliga metallerna; för de övriga stationerna finnas
jämförelsematerial blott för järn och koppar. (Någon
S|ki]lnad mellan nytt och gammalt järn har härvid
ej blivit gjord). För rostfritt stål är en jämförelse
meningslös. — Mellan "’torrår’ (1932 till o. m. förra
delen av 1934) samt "våtår" (senare delen av 1934
till 1935) visa sig vid vissa stationer avsevärda
skillnader hos markens aggressivitet, tydligen beroende
på inflytandet av det nedträngande
nederbördsvattnet: se följande tabell.

Huruvida placering av metaller i grundluft
skyddar mot direkt beröring av den omgivande jorden,
med hänsyn till de i tabellen angivna resultaten,
medför någon fördel eller icke, kan icke generellt
besvaras genom de nu avslutade försöken. I flera fall visa
sig koppar och järn gå i motsatt riktning, men ej
heller järnet visar något enhetligt resultat vid olika
stationer. Endast vid station I, där marken är av
alldeles särskild natur, äro förhållandena otvetydiga.

Jämförelse mellan frätning i grundluft och i jord
(gl:J).

Station och metall förhållande gl:J Station och metall förhållande gl:J
I järn 1:3,1 IV järn 1:1,4
koppar 1:4,7 koppar 1:2
bly 1:3.7
II järn 1:0,75 V järn 1:2,3
koppar 1 :0.2 koppar 1:0,3
III järn 1 : 0,8 VI järn 1:4,2
koppar 1 :0,3 koppar 1 :0.3

Några iakttagelser vid okulärbesiktning av de
slut-rengjorda plattorna.

I det föregående har talats om olika "djup" hos
frätningarna. Detta ord måste dock uppfattas
ganska relativt. En platta har, som nämnt, en yta av
100 cm2 = 10 000 mm2.

Den största frätning som förekommit har varit ca
3 000 mg, nämligen under försökstid (icke
"enhets-tiden" 100 dygn), och har denna siffra gällt gjutjärn.
Eftersom dettas sp. vikt är ca 7,25, motsvarar
nyssnämnda vikt en rymd av ca 400 mm3; och vore denna
frätning likformigt fördelad över plattans plana ytor,
skulle dennas tjocklek minskas genom en frätning av
ca 0,02 mm å vardera sidan. Men att detta icke skulle
kunna iakttagas vid en okulärbesiktning är
uppenbart. I verkligheten är emellertid frätningen aldrig
likformig över hela plattan, utan företer "djupare"
och mindre djupa partier, vilka då komma att utgöra
större eller mindre delar av plattans yta, och vilka
kunna skilja sig från omgivningarna så mycket, att
de väl observeras. Det är huvudsakligen järn,
beträffande vilket dessa iakttagelser hava intresse.

Bland yaraplattorna befunnos ett stort antal äga en
praktiskt sett slät yta, varå dock även kunde
framträda "teckningar" (med annan färgskiftning än
plattans andra delar, se t, e. bild 2, platta 5, vid
Haga-kyrkan). Å andra plattor hava frätningarna
åstadkommit lokaliserade fördjupningar. Både hos de
förra och de senare kan man ofta iakttaga stor
överensstämmelse mellan konturerna av frätorna och av
de fotografiska bilderna av förut omtalade
belägg-" ningar (se t. e. bild 2, platta 2). Vid vissa plattor
med ännu större frätning (t. e. plattor från
grundvattnet vid Röda Sten) visar sig efter plattans
slutrengöring frätningen som en hel del smågropar,
fördelade nästan över plattans hela yta. Uppenbart är
att, om det gäller rörmaterial, äro de farligaste och
mest oberäkneliga frätorna de, vilka äro skarpast
lokaliserade, och gå på djupet i godset.

Ett exempel härpå visas å nyssnämnda bild 2,
platta 2, där en viss fläck är markerad av en pil.
Vid bortskaffande av den beläggning, som denna
fläck betecknar, befanns att den dolde en rel. djup
"grop" i plattan, vars frätning under försökstiden
huvudsakligen genom denna enda lokala frätning
kom att överstiga den, som utmärkte
"minimiplat-tan", med 123 milligram.

Koppar.

Frätning av koppar har visserligen i regel visat
sig blott såsom en anlöpning å metallytan, men å ett
ställe (grundluften, Tingstadsvassen) förekom en
verklig beläggning av sådan tjocklek, att den kunde

6

11 jan. 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:33:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936k/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free