Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
3 500 Sayb. vid 100°F = U. För viskositeten 130 vid
210°F befinnes i tabellen L = 4 500 och 0 = 1850.
L—U 4500 — 3500
Ind6X är = L-// 100 = 4 500-1 850 -100 = 38"
Förfarandet är, som synes, enkelt men vidlådes
av vissa svagheter. I ali synnerhet är att bemärka,
att för relativt tunnflytande oljor indextalen bliva
mycket otillförlitliga på grund av osäkerheten av
Sayboltvärdena vid 210°F. Men även för andra
oljor är noggrannheten icke större än att en tolerans
av minst 5 indexenheter får anses normal. En
oegent-lighet ligger också däri, att sedan Dean och Davis
publicerade sin tabell, nya oljor tillkommit genom
nya bearbetningsmetoder och nya fyndigheter,
varigenom index kan utfalla högre än 100 eller med
negativt värde. Som konventionell metod, ägnad för
orientering, har förfarandet emellertid uppenbarligen
sina förtjänster.
Även i europeiska kretsar har på de senare åren
indexbeteckningen fått ej obetydligt insteg. I
synnerhet är det de stora oljeimportfirmorna, som i an
slutning till sina amerikanska förbindelser gärna söka
lansera beteckningen, på samma sätt som fallet är
med S. A. E. numreringen av motoroljorna. Mot
beteckningens allmännare införande på den europeiska
marknaden talar emellertid dess specifikt
amerikanska härledning. Saybolt-apparaten användes icke
eller högst sällan i Europa och temperaturmätning i
Fahrenheitgrader ännu mindre. En motsvarande
beräkning med utgångspunkt från de här brukliga
vis-kositetsmätningarna vid. 50 och 100°C, uttryckta i
Englergrader eller i kinematisk viskositet, ger andra
relativvärden än indextalen, enär de olika
viskosi-tetsenheterna ej äro proportionella vid låga
viskositeter. Att göra omvandlingar från ena mätsystemet
till det andra och sedan beräkna index, tarvar
synnerligen omständliga räkneoperationer, som i det
praktiska livet äro uteslutna från användning.
Emellertid kan man med hjälp av den i det efterföljande
omnämnda Waltherska formeln och via den s. k.
polhöjden uppställa en tabell för relationen mellan
viskositeten^ vid 50° och 100CC samt indexvärdet.
Beräkningen, som finnes beskriven längre fram (tabell
1), giver för det praktiska behovet tillräckligt stor
noggrannhet och möjliggör sålunda användning av
indexbeteckningen även för våra behov.
Polhöjd.
Ett annat, matematiskt sett mera exakt mått å
temperaturinflytandet på viskositeten har från tysk
sida föreslagits, nämligen den s. k. polhöjden.
Beräkningen av denna grundar sig på en av
<J. Walther uppställd empirisk formel för viskositeten
temperaturfunktion, publicerad 1931 (Maschinenbau,
Vol. 10, s. 671), sedermera prövad och med en liten
justering godtagen av American Society for Testing
Materials (Proceedings World Petroleum Congress,
London 1934, Vol. 2, s. 291). Man utgår från de
kinematiska viskositeterna (i centistokes) Vk och
Vk1 vid två temperaturer, t och Formeln har
utseendet:
log log (F/t- + 0,8) — log log (Vh\ + 0,8)
log (fi + 273) — log (t † 273)
eller, enklare:
W = m (log T1 — log T) + W„
där W och W1 betyda log log (Vk + 0,8) resp.
log log (Vk1 -|- 0,8) samt T och T1 de absoluta
temperaturer, som svara mot t och tx\ m är en konstant,
karakteristisk för en viss olja.
Man kan med denna formel, under eliminering av
m, beräkna viskositeten Vk hos en olja vid vilken
temperatur t som helst, blott man känner
viskositeterna F/Cj och Vk2 vid två temperaturer t1 och t°.
Ekvationen blir
(IF, (log 7’, -log T)
log T2 — log 1\ +
I Ubbelohdes år 1935 publicerade bok "Zur
Viskosi-metrie" är förfaringssättet närmare beskrivet och
utvecklat. I samma bok finnes även en tabell fër
direkt avläsning av W, dvs. log log (Vk + 0,8),
varigenom uträkningen i hög grad underlättas.
Walthers formel innebär att viskositetskurvan
representeras av en rät linje i ett koordinatsystem med
logaritmen för absoluta temperaturen som abskissa
och logaritmen för logaritmen för viskositeten
Vk -†- 0,8 som ordinata. Faktorn m, dvs. linjens
större eller mindre lutning mot abskissan, är
uppenbarligen ett mått på storleken av temperaturens
inflytande på viskositeten. I Ubbelohdes nyssnämnda
bok är utvecklat, huru man med Walthers formel
som utgångspunkt kommer fram till den s. k.
polhöjden. Det har nämligen visat sig, att i ovannämnda
koordinatsystem de räta linjer, som representera
viskositeten hos oljor med samma kemiska
konstitution, skära varandra i en och samma punkt, av
Ubbelohde betecknad "viskositetspol". Höjdläget av
denna punkt över noll-linjen kallas "polhöjd’" och är
en konstant för oljor av samma art och
sammansättning, oberoende av viskositetens absoluta
storlek (se fig. 2). Ingående prövningar av olika
o!je-serier hava bekräftat detta förhållande. Ju lä^re
Témpera/ur- /oy. 77
Fig.
pojhöjden utfaller, desto bättre är sålunda en olja i
avseende å viskositetens temperaturbeständighet.
Hos en paraffinbasisk olja ligger polhöjden omkring
1,8 och hos en asfaltbasisk omkring 3,8.
I boken äro formler angivna för polhöjdens
uträknande. Enklaste relationen är följande:
Polhöjden Wp =
m ■
m (log T — 2,4io) + IF
1 — Ö,i94 m
där m, T och W lia förut angivna betydelser.
Ubbelohde angiver även ett sätt att grafiskt
konstruera polhöjden med tillhjälp av ett specialrutat
82
14 nov. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
