Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
väl icke anses, den betecknas å ritningarna såsom
"sjögående kanonbåt", och den utgjorde i detta
avseende ett betydande framsteg i jämförelse med
monitorerna och de pansrade kanonbåtarna.
De egentliga torpederna föregingos av
stångminorna och bogserminorna, som också voro försök
att göra minan till ett offensivt vapen. De fartyg,
som konstruerades för det rörliga minvapnet, skulle
vara små och snabba, deras skydd och utsikt till
framgång låg uteslutande i taktiken, som förlade
anfallen till mörker och dålig sikt.
Man stod alltså inför den nya uppgiften att kon-
Fig. 4. Kanonbåten "Blenda".
struera små lätta och snabba fartyg med god
manöverförmåga. Utomlands tog Thornycroft till en
början ledningen för konstruktionen av denna
fartygstyp.
Hos oss hade 1872 anskaffats bogserminor, och vår
första egentliga minbåt, Minbåten nr 1 eller "Spring",
en båt på 5,3 ton och 12 knops fart, beställdes hos
Thornycroft och var avsedd för minor av denna typ.
Så följde några stångminbåtar om 12 upp till 21 ton
och en fart av 7 à 9 1/2 knop.
Redan år 1875 träffades avtal med Whitehead
och Luppis i Fiume om leverans av 25 självgående
undervattensminor samt köptes dessutom
tillverkningsrätten av dylika för Sverige. Man ansåg sig
härmed hava äntligen funnit ett efterlängtat och
billigt medel, "varmed stora ting skulle kunna
uträttas", och man hälsade detta som den "fattiges
vapen mot den rike". Med påfallande beredvillighet
anslogs medel till torpedbåtar under lång tid framåt.
Vårt första fartyg, avsett för Whiteheads minor,
var dock ingen torpedbåt utan det s. k. minfartyget
"Ran", konstruerat av A. d’Ailly och byggt vid
Bergsunds verkstad 1877. Det var bl. a. ämnat som
försöksfartyg. Konstruktionen var av samma
karaktär som för de opansrade kanonbåtarna, men fartyget
var något större. Bestyckningen utgjordes av en
12 cm refflad kanon, två kulsprutor samt en
undervattens-stävtub för 38 cm Whitehead-minor, av vilka
12 kunde medföras. Minrummet med tuben,
stuvnings- och transportanordningarna voro här redan
utbildade på ett sätt, som blev grundläggande för
alla våra senare torpedrum för UV-tuber å större
fartyg.
1880 föreslog en två år tidigare tillsatt kommitté
följande fartygstyper:
a) Pansarbåt för kust- och
hamnförsvar .......................... à 2 290 000 kr.
b) Minbåt för självgående mina ... „ 120 000 „
c) Minbåt för stångmina .......... „ 30 000 „
d) Lätt pansarbåt för insjöarna .... ., 240 000 „
Några veckor innan detta förslag avgavs hade en
blandad kommitté av fackmän och riksdagsmän till-
satts för att utarbeta fullständigt förslag till
sjöförsvarets ordnande. I sitt 1882 avgivna betänkande
tillstyrkte denna kommitté godkännandet av de
fartygstyper, som föreslagits av typkommittén samt
ansåg, att den större pansarbåten, innefattande en
utveckling och förbättring av Monitor-typen, vore
tillräckligt stark i avseende på pansarskydd och
be-styckning för att ej behöva undfly strid mot de i
våra grannflottor befintliga pansarfartygen, samt att
dess dimensioner ej vore större, än att den kunde
röra sig i skärgården. Kommittén föreslog bl. a., att
tre dylika pansarbåtar snarast skulle anskaffas, och
Fig. 5. Kanunbåten "Verdandi".
1883 års riksdag beviljade medel till påbörjandet av
den första, "Svea" (fig. 6).
Kommitténs förklaring att pansarbåten vore en
utveckling av "Monitor"-typen synes tämligen sökt; ur
teknisk synpunkt är man mera benägen att förlägga
utgångspunkten till de opansrade kanonbåtarna. Till
dessa ansluter sig "Svea"s utseende, linjer och
allmänna disposition i avseende på skott, cellindelning
och bestyckningsuppställning.
Pansarskyddets återinförande kan hänföras till två
orsaker. För det första blevo de allt talrikare
torpedbåtssvärmarna allt obehagligare även för större
fartyg. Förutom sin torpedbestyckning försågos de
med lätt artilleri, vars kaliber och effekt undergick
en hastig stegring och åstadkommo allvarliga
verkningar på oskyddade fartyg. För det andra hade
pansarmaterialet utvecklats till allt större motstånds-
Fig. 6. Pansarfartyget "Svea".
kraft. Redan innan de första pansarfartygen kommo
till, hade man börjat med skjutprov mot
pansarplåtar — i Sverige första gången 1847. De första
försöken till pansarförbättring inriktades
huvudsakligen på ökning av den enskilda plåtens tjocklek,
och det dröjde ända till på 1870-talet, innan man
kunde tala om en kvalitativ förbättring. Det var
under denna period av stillastående på
pansarområdet som artilleriet vann sitt mäktiga övertag.
1875 lyckades det Creuzot att framställa stålpansar
550 mm tjockt och Cammel och John Brown kom-
87 dec.. 1936
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
