- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Allmänna avdelningen /
64

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 20 febr. 1937 - Den högre tekniska undervisningen. Mekanisternas yttrande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

heter. Det är även under hänsynstagande till en
sådan uppdelning kanske ej alldeles otänkbart att taga
under förnyat övervägande, huruvida en treårig
första etapp skulle kunna åtföljas av en andra
omfattande ett och ett halvt eller två år.

Vid denna anordning skulle särskilt ämnena
matematik, fysik, mekanik och hållfasthetslära klyvas upp
i en kurs för den första etappen med minsta möjliga
kursomfång och en kurs för den andra etappen.
Tili-lämpningsämnena och en del andra ämnen skulle i
stället nedflyttas, så att de börja i första årskursen
och sedan nå en viss avslutning vid första etappens
slut. I andra etappen böra även tillämpningsämnena
fortsätta, dock med en vittgående valfrihet och stor
begränsning av ämnesantalet. I första etappen bör
uppmuntras till självständigt arbetande i valfritt
ämne, under det att i andra etappen ett verkligt
examensarbete utföres i det som huvudämne valda
till-lämpningsämnet. Även bör så ordnas, att den som
genomgått första etappen ej må behöva omedelbart
fortsätta i den andra, utan inom vissa år eller
eventuellt på vissa villkor må tillåtas återupptaga
studierna i andra etappen. Det synes t. o. m. vara värdefullt
med praktisk ingenjörsutövning någon tid mellan de
båda etapperna, trots den risk detta innebär för
förlusten av framstående begåvningar för fortsatta
studier.

Sedan länge tillämpas i högskolans fjärde årskurs
inom avdelningen för maskinbyggnad och mekanisk
teknologi en rätt omfattande valfrihet i fråga om
ämneskombinationer. Denna valfrihet bör, i
överensstämmelse med vad ovan sagts, bibehållas i andra etappen
och rationaliseras.

Högskolan har även sedan en följd av år tillämpat
en rätt vittgående studiefrihet på sådant sätt att
endast mellan andra och tredje årskurserna en viss
spärr anordnats. Denna studiefrihet har knappast
givit några goda erfarenheter. Det synes böra tagas
under noggrann omprövning, huruvida ej mera
skolmässigt bedrivna studier böra införas i första etappen
eller åtminstone under de två första årskurserna,
under det att en viss studiefrihet bör kunna tillämpas i
eventuellt tredje årskursen samt i andra etappen. För
att realisera detta syfte kommer dock ett ökat antal
assistenter att erfordras.

Det nuvarande programmet och schemat för
tekniska högskolans avdelning för maskinbyggnad och
mekanisk teknologi innebär en stark splittring på grund
av de talrika obligatoriska, med tentamensplikt
belagda ämnena och deras söndertrasade inplacering i
schemat. Denna mångfald av skilda ämnen och
därmed förbundna arbetsanhopning synes i och för sig
vara olämplig. I förening med den ständigt rådande
expansionstendensen, synes den vara farlig.
Ämnenas omfång har under de senaste femton åren haft en
oroande tendens att växa. För avläggande av
civilingenjörsexamen inom den nämnda avdelningen
erfordras f. n. betyg i 23 obligatoriska ämnen. Det kan,
som ett exempel gripet ur högen, anföras, att under
loppet av två år, tredje och fjärde årskurserna, en
studerande kan ha 16 olika ämnen i vilka han haft att
avlägga 18 tentamina och utföra 11
konstruktionsuppgifter, vartill komma 23 maskinlaborationer. Här
till kommer ett vissa dagar överlastat och
söndertrasat schema. Exempelvis kan anföras måndag 8 till 10,
11 till 17 och 18 till 20, dvs. 10 timmar, tisdag 8 till 10

eller 2 timmar, onsdag 8 till 10, 11 till 16 och 18 till
20 eller 9 timmar, torsdag 8 till 10 och 11 till 16 eller
7 timmar, fredag 11 till 16 eller 5 timmar och lördag

11 till 16 eller 5 timmar. Det kan ej vara riktigt att
belägga ett par veckodagar från morgon till kväll
samt ett par dagar börja arbetet först ett stycke in på
dagen. Det finnes dagar med 11 schematimmar. Men
ännu mera skräckinjagande schemata förekomma.
Måndag 9 till 11 och 12 till 17, dvs. 7 timmar, tisdag

12 till 14 och 18 till 20, dvs. 4 timmar, onsdag 12 till
17 och 18 till 20, dvs. 7 timmar, torsdag 8 till 11 och
12 till 14, dvs. 5 timmar, fredag 8 till 10 och 12 till
14, dvs. 4 timmar, samt lördag 8 till 11, dvs. 3
timmar. Här äro tisdag, onsdag och fredag
söndertrasade på ett sätt som gör studietidens effektiva
utnyttjande omöjligt. Lägges härtill att ännu i många
fall den fordran kvarstår att vid
tentamensskrivningar handböcker, till skillnad mot vad fallet är i det
verkliga livet, ej få användas, utan formler o. d.
skola tagas ur minnet, torde det ej vara förvånande,
att fusket bedrives i en omfattning som högskolans
lärare torde lia föga kännedom om. Det är en självklar
sak, att om den börda som pålägges ungdomen är
större än den som kan bäras och någon utväg att
minska bördan ej finnes, så ser ungdomen ej någon
legitim utväg utan tillgriper fusk. En avlastning och
koncentration synes därför vara ofrånkomligt
nödvändig.

Det torde därför vara riktigt begära att högskolans
myndigheter tillse: att föreläsningstakten ej är
hastigare än att åhörarna hinna med tanken uppfatta och
omfatta vad som föreläses och därjämte göra
erforderliga minnesanteckningar, att
tentamensfordringarna för de lägre betygsgraderna ej få omfatta mera
än vad som motsvarar det på schemat upptagna
timantalets föreläsningsomfång, att övningsuppgifterna
ej äro större än att de kunna medhinnas under de på
schemat upptagna övningstimmarna om dessa
omsorgsfullt utnyttjas, att icke mer än fyra
föreläsningstimmar förekomma pr dag, att kvällsföreläsningar ej
förekomma och att kvällsövningar om möjligt
undvikas, så att aftonen blir fri för egna studier och
hemarbete samt att timantalet pr dag fördelas i någon
mån jämnt, så att det ej överskrider ett vanlig
kontorstid motsvarande mått, att tentamenstider ej sättas
så långa som 5 à 6 timmar, att tentamensuppgifterna
ej göras större än att de kunna medhinnas under
den anslagna tiden, samt att de i största möjliga
utsträckning hänföra sig till på tekniken
tillämpningsdugliga problem.

Önskvärt vore även att arbetstiden rättades efter
numera vanlig kontorstid från 9 till 12 och från 13
till 17.

Det är önskvärt att vid uppläggning av kurser de
olika lärarna i detalj konferera med varandra, så att
överflödigt gods och dubbelarbete avlägsnas, eller att
med andra ord ett intimare samarbete med
ämneskonferenser de olika lärarna emellan på ena eller andra
sättet anordnas. Vidare böra vid provskrivningar
lämpliga hjälpmedel såsom handböcker och
formelsamlingar samt i den utsträckning som befinnes
lämplig läroböcker, kompendier och
föreläsningsanteckningar få användas. Vanan inom undervisningen
att kunskapsmaterialet skall medföras i minnet
stammar från en avlägsen tid, då böcker voro sällsynta
och dyra. I våra dagar då böcker äro lättillgängliga

64

20 febr. 1937

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:35:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937a/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free