- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Allmänna avdelningen /
166

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 10 april 1937 - Några ingenjörssynpunkter på försvarets organisation, av Lennart Hellstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tekn i sk Tidskrift

tekniska materielens utveckling. Denna
schematiska uppställning gäller för fred såväl som för krig,
varvid dock må särskilt framhållas att den andra
uppgiften, materielanskaffning, i händelse av
fredsbrott eller framtvingad hastig utökning av
försvarsberedskapen måste svälla i ofantlig grad.

Skall försvarsväsendet kunna uppnå en
betryggande effektivitet, så måste dess tekniska
organisation få en sådan utformning och omfattning att
samtliga dessa uppgifter kunna lösas utan prutmån i
enlighet med den tekniska och tekniskt organisatoriska
utvecklingens högsta krav och med anlitande av
högsta tillgängliga sakkunskap.

Förvisso är försvarsväsendets ansvariga ledning
klart inriktad på samtliga dessa uppgifter.
Härvidlag är den dock givetvis bunden av
försvarsverkets ekonomiska ram och de avvägningar mellan
skilda krav, som utrymmet inom en knappt
avgränsad ram gör nödvändiga. Om man från
civiltekniska synpunkter granskar organisationen och
densammas avvägning, så känner man sig emellertid
benägen att, utan att på något sätt underskatta den
organisationsförmåga och det militärtekniska
kunnande som försvarsväsendet inrymmer, dock
framföra som ett allmänt omdöme att även ett
jämförelsevis blygsamt utbyggande av den rent tekniska
kadern, utöver den avsedda ramen, borde kunna
skänka försvarsväsendet en ökning i effektivitet vida
överstigande den med en sådan utvidgning av
organisationen följande kostnadsökningen.

Beträffande den första uppgiften, den tekniska
materielens handhavande, så synes visserligen en
be-römlig strävan göra sig gällande, att såväl vid
trupp-förbanden som vid vederbörande tygstater besätta
olika tekniskt betonade befattningar i skilda grader
med fullt skolad och yrkesutbildad personal. Detta
förefaller emellertid i huvudsak gälla de lägre
befattningarna, under det att de högre så gott som
uteslutande förbehållas mer eller mindre tekniskt
utbildade officerare på passage, En kvalificerad
ingenjörspersonal även i högre tjänster, uteslutande
inriktad på föreliggande tekniska uppgifter och
kvarstående i sin karriär inom ramen för dessa tekniska
befattningar, skulle säkerligen vara synnerligen
önskvärd och till betydande båtnad för detta område av
den militärtekniska tjänsten.

Vad åter beträffar den andra och tredje uppgiften,
materialens anskaffning samt den militära
teknikens utveckling, så förefaller det, såsom om man
vid försvarsorganisationens utformande skulle i ännu
högre grad ha underskattat behovet av tekniskt
organisatoriska och tekniskt vetenskapliga krafter
i försvarsverkets direkta tjänst. Med den
utveckling, som tekniken genomgått, måste det från
civil teknisk synpunkt synas ofattbart att
försvarsväsendet och särskilt landsstridskrafterna jämte
centralledningen skulle kunna undvara en
väsentligt ökad kader av personal, uteslutande
sysselsatt med de hithörande tekniska uppgifterna. Även
om man tillfullo erkänner det militära befälets
skicklighet och nit, också på detta område, så torde det
dock få betraktas som ofrånkomligt att de tekniska
frågor, som kräva rent ingenjörsarbete, också böra
överlämnas till därför specialutbildad
ingenjörspersonal, hänvisad just till dessa frågors lösande och
handläggande såsom sin ämbeteuppgift. I denna

fråga måste såsom en oroväckande svaghet även
räknas det ständiga ombyte av personal på de
tekniska posterna, som för närvarande sker och måste
ske på grund av den rent militära tjänstekarriären.

Den tiden ä-r ju beträffande statens civila verk för
länge sedan passerad, då exempelvis inom
kommunikationsverken, statens järnvägar, post och telegraf,
de tekniska uppgifterna handlades av administrativ
eller trafikpersonal. Vattenfallsstyrelsen var vid sin
tillkomst i rätt stor omfattning hänvisad till utanför
densamma stående sakkunskap. Ett förhållande som
emellertid endast betecknade ett kort
utvecklingsskede. Flottans tekniska problem nödvändiggjorde
redan tidigt uppsättandet av mariningenjörskåren,
och flygets speciella behov har fordrat en liknande,
ehuru givetvis ännu icke färdigutvecklad
organisation. Det är att hoppas, att denna senare
organisation i tekniskt avseende blir fullvärdig, och det är
säkerligen för vårt försvarsväsende av den yttersta
vikt att även lantförsvarets och den centrala
ledningens tekniska frågor för sitt lösande erhålla en
motsvarande kader, som skänker såväl
truppförbanden som förvaltningarna och rikskommissionen för
försvarsberedskap icke endast ett minimibehov utav
tekniska krafter, utan tillräckliga sådana för att vårt
försvansväsende i detta viktiga hänseende skall
komma att fullt ut motsvara utvecklingen.

Vi måste i detta avseende icke endast
proportionsvis stå i jämnhöjd med andra länder utan sträva
efter att, med utnyttjande av vårt lands gynnsamma
förutsättningar, om möjligt lösa denna del av
försvarsfrågan bättre än andra.

Förvisso är emellertid icke ett sådant utbyggande
av vårt försvarsväsende genom införlivande av rent
tekniska krafter en åtgärd, som kan omedelbart
beslutas oc-h genomföras. Tvärtom kräver den
säkerligen en ej obetydlig övergångstid. Man måste
nämligen räkna med att för närvarande och för viss tid
framåt för försvarsväsendet speciellt utbildad teknisk
personal endast i enstaka fall kommer att finnas
tillgänglig. Ett uppbyggande av organisationen måste
därför ske successivt. Därför är det emellertid också
av synnerlig vikt, att början sker utan tidsutdräkt.
För närvarande och under övergångstiden komma
tekniskt utbildade officerare att fortfarande få tagas
i anspråk för de tekniska uppgifter, som de för
närvarande bäst behärska. I den mån som de nya rent
tekniska krafterna växa in i sina åligganden, kommer
emellertid nuvarande personal att frigöras till
båtnad för såväl de militära frågorna som för de
renodlade tekniska uppgifterna inom försvarsväsendet.

Från militärt håll har farhåga yppats beträffande
möjligheten att uppsätta en dylik kader med
fullgoda tekniska krafter utan att bryta den för statlig
anställning gällande lönenivån. Med hänvisning till
de sällsynt dugliga tekniker, som stå icke endast i
de tekniska civila verkens utan även i marinens och
flygets tjänst, kunna sådana farhågor utan vidare
avvisas.

Om dessa nu framförda synpunkter gälla
försvarsväsendet under fred, så kunna de sägas vara av än
större betydelse vid fredsbrott eller i en sådan
situation, att för undvikande av fredsbrott ett hastigt
utvidgande av försvarsberedskapen blir nödvändigt.

Den oerhörda ansvällning, som den tekniska
apparaten i sådant fall kräver, samtidigt scrm huvuddelen

166

10 april 1937

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:35:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937a/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free