Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 10 april 1937 - Några ingenjörssynpunkter på försvarets organisation, av Lennart Hellstedt - Diskussionsinlägg, av Sven Thorén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
av det militära befälet erfordras för den rent
militära tjänsten, måste medföra de starkaste
påfrestningar. Att därvid ha tillgång till en i sina
tjänstebefattningar väl insatt och tränad teknisk personal
får en betydelse, som näppeligen kan överskattas.
Denna personal kan då bilda stommen i en med den
tekniska materielen själv såväl som med
handläggningen av med densamma förbundna frågor väl
förtrogen organisation, som, genom införlivande av
civila tekniska och organisatoriska krafter, kan växa
ut att motsvara sitt vidgade ändamål utan risker för
sammanbrott eller överbelastning. Utvidgningen av
kadern bör givetvis vara förberedd genom
mobiliseringsplanen. Utan den stomme, som en redan i
fred befintlig kader utgör, torde emellertid en
organisation, som effektivt skall motsvara de krav som
komma att ställas på densamma, icke kunna
tillskapas. Försvarsväsendet jämte dess tekniska detalj
är i fred ett ämbetsverk och bör även i krig, då det
sättes i sin tänkta eller egentliga funktion, kunna
bibehålla denna karaktär utan att svikta eller bryta
samman.
Vikten av detta problem fick, som förut antytts,
en skarp belysning under världskriget.
Förhållandena vid dettas utbrott och under dess första skede
visa, att man icke i något av de krigförande
länderna förstått att i förtid ordna denna angelägenhet
på tillfredsställande sätt. I intet land undgick man
heller att periodvis genomlida i det närmaste kaos
på olika militärtekniska områden. De framtvingade
åtgärder, som helt hastigt måste vidtagas med
kommissioner och lösliga organisationer, böra stå som
ett varnande exempel. Att ställa världskrigets
improvisationer som en förebild för de tekniska
problemens omhänderhavande vid ett eventuellt
fredsbrott måste betecknas såsom direkt felaktigt. I
stället bör man som förut framhållits redan i fred
uppbygga en organisation, som trots den ansvällning
genom inkallande av mer otränad kraft, som ett krig
nödvändiggör, dock äger förmåga att i erforderligt
samarbete med industrien och dess representanter,
kvarhålla ä-ven den tekniska ledningen i
försvarsverkets och sålunda i statsmaktens hand.
Härigenom undvikes å ena sidan den fara, som
kan hota genom oberättigade industriintressens
framträngande till själva krigsledningen, och å andra
sidan också den fara, som betecknas av
krigsindustriens hel- eller halvnationalisering, varpå krav i
många länder framställts just på grund av
beklämmande erfarenheter från världskriget.
Från civila tekniska utgångspunkter ställer det sig
självklart, att de kostnader, som en dylik antydd
organisation kräva, i första hand måste betecknas icke
som ökade utgifter, utan främst som tillämpande av
ett gott, förutseende ekonomiskt omdöme. Den
ökning av försvarsväsendets effektivitet och fasthet,
som skulle vinnas, är så betydande, att
kostnadsökningen, förutom att den är oundgänglig, också
måste betraktas som både proportionsvis och absolut
skäligen oväsentlig.
Hur stark till numerären berörda kader måste bliva
för att skapa effekt och trygghet, undandrager sig
givetvis ett lekmannabedömande. Även en lekman
torde dock kunna våga det påståendet att redan ett
50-tal ingenjörsbeställningar, fördelade på
rikskommissionen för försvarsberedskap, förvaltningarna med
tygstaterna samt truppförbanden, skulle tillföra
försvarsväsendet en inre styrka av för landets
fredsvärn genomgripande betydelse.
Oavsett den omfattning, i vilken efter en närmare
utredning tekniska krafter för försvarsväsendet visa
sig erforderliga, är emellertid detta spörsmål av
sådan betydelse för hela försvarsverket, att man har
anledning att uttala mycket bestämda önskemål om
omedelbar prövning och snabb handling. Alldeles
särskilt gäller beträffande denna angelägenhet
utrikesministerns för någon tid sedan yttrade ord, att
"en beredskap, som icke behöver sättas i funktion
är bättre än en improvisation, vartill nöden själv
tvingar".
Som en ytterligare civilteknisk synpunkt på
försvarsväsendet eller kanske som en slutledning från
föregående synpunkter torde kunna framhållas, att
med det moderna krigets tekniskt industriella
betoning äger vårt land proportionsvis bättre
förutsättningar än kanske något annat land att lösa sin
försvarsfråga. Vi äga nämligen en befolkning med
påtaglig teknisk begåvning, en utomordentlig industriell
arbetarstam, förstklassiga ingenjörer och tekniker
och en väl organiserad industri av betydande
omfattning. Det finns förvisso ett flertal länder med mer
utsatt läge än vårt, som med betydligt sämre
förutsättningar på detta viktiga tekniska område, dock,
behjärtat och manligt, gått att lösa sina
försvarsproblem. Därvid måste de i första hand lita till
vissa andra, ännu nödvändigare förutsättningar, på
vilka dock vårt land förvisso också i full
utsträckning kan falla tillbaka, nämligen folkets livsvilja
och moraliska halt.
Diskussionsinlägg.
överste Sven Thorén: Det är i första hand tvenne av
major Hedqvist omnämnda för frågeställningen rörande
"försvar, teknik och industri" grundläggande spörsmål,
jag ber att något närmare få belysa. De anknyta även
direkt till de "ingenjörssynpunkter pä försvarets
organisation", som ingenjör Hellstedt nyss angivit.
Av dessa spörsmål berör det ena den sannolika
varaktigheten av ett krig i våra dagar och det andra den
framhållna skillnaden vid anskaffningen av
krigsmateriel under freds- och krigsförhållanden.
Rörande varaktigheten av ett krig omnämnde major
Hedqvist, att man före världskriget räknade med en
våldsam men kort kraftmätning. Detta äger sin
riktighet, och härpå var även den strategiska planläggningen
och det taktiska tillvägagångssättet liksom hela det
militära försörjningssystemet grundat. Men hypotesen
jävades av verkligheten, och i stället för en kort
kraftmätning uppstod ett efter dåtida uppfattning långvarigt
krig samt en oanat stor avgång av såväl personal som
materiel.
Till detta uppenbara motsatsförhållande mellan teori
ocli verklighet har utan tvivel många omständigheter
bidragit, som här icke skola beröras, men det synes för
sammanhanget vara nödvändigt att konstatera, att en
viktig förklaring ligger i bristande teknisk information
i flera väsentliga hänseenden inom alla militära läger.
Man led utan tvivel på militärt håll av en viss teknisk
eftersläpning och kände icke i erforderlig grad till de
förutsättningar, under vilka teknik och industri borde
nyttjas i försvarets tjänst.
I våra dagar ligga förhållandena i sistberörda
hänseende annorlunda till, men mot bakgrunden av det
skildrade förhållandet synes vara skäl att erinra om att
10 april 1937
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
