Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekmsk Tidskrift
Såsom framgår av analyserna består magnesiten
icke av rent magnesiumkarbonat, utan sistnämnda
har, särskilt i kristalliserat tillstånd, benägenhet att
isomorft upptaga andra föreningar. Vanligast är den
amorfa magnesiten renast, men innehåller likväl
någon kiselsyra, järn, kalcium och lerjord. Enligt
professor P. Krusch’s undersökningar härstammar
Si02-halten huvudsakligen från yngre, invandrad
kvarts.
Den kristallina magnesiten däremot innehåller så
gott som ingen kiselsyra, men ofta Ca och relativt
stora mängder Fe och Mn. I synnerhet uppträder Fe
i så skiftande mängder, att man mycket väl kan tala
om en övergångsform till järnspat (siderit). Magnesit
med relativt hög Fe-halt kallas breunerit.
För att skilja magnesiten från andra mineral, i
synnerhet från dolomiten (CaC03MgC03), med vilken
den förutom sammansättningen även kan uppvisa
yttre likheter, finnas ett flertal enkla medel, bland vilka,
utom utrönandet av den specifika vikten, kunna
nämnas färgnings- och etsningsmetoderna.
Förmedelst difenylkarbacid i alkohol-alkalisk lösning färgas
magnesiten ljusröd (Leitmeier-Feigl: Eine Reaktion
zur Untersuchung von Dolomit und Magnesit,
Central-bl. f. Min. A. 1928). Vid kombinerad etsning med
förtunnad HCl-lösning och lackbildning med
alizarin-sulfosurt natrium färgas kalcit violblått och dolomit
blåviolett, under det magnesiten förbliver ofärgad
eller blott antager en helt svag adjektiv färgning
(Schwartz, Färbe-und Ätzversuche an Magnesit und
Dolomit, Berg-u. Hüttemänn. Jahrb., 1930).
Sistnämnda metod har även "funnit användning för
kvantitativt bestämmande av förhållandet magnesit :
dolomit. För särskiljande av magnesit och andra
trigo-nala karbonat uppgiver Schwarz vidare följande
oorganiska etsningsmedel: FeCl3, AgN03, NiS04,
(NHJ2S04 samt i vissa fall även KOH.
Man kan även använda sig av den olika
lösnings-hastigheten vid behandling med kall, utspädd
saltsyra, i vilken magnesiten nästan icke alis uppbrusar,
dolomit endast svagt, kalcit däremot mycket starkt.
Även ättiksyra är användbar (A. Vesterberg).
Körtlar av kaolin, talk och amorf Si02 hava
påvisats förmedelst färgning med fuchsin och
metylen-blått.
Ren magnesit lämnar med koboltnitrat på kol och
platinaplåt en ljust köttfärgad massa, vilken
färgning emellertid på grund av ringa mängder Fe och
Al övergår till gul-, resp. blåaktig.
Såsom redan inledningsvis nämnts, skiljer sig den
amorfa magnesiten från den kristallina i genetiskt
hänseende. Under det att den amorfa magnesiten bildats
genom dagvattnets inflytande och genomgående är
bunden vid serpentiniserade, olivinrika bergarter,
vilkas innehåll av magnesiasilikater, exempelvis olivin,
lösts genom nämnda vattens C02-halt, varvid
magnesiumkarbonat utfälldes, måste den kristallina
magnesiten anses hava uppkommit genom
temperaturförändringar, således på ett helt annat sätt än den
gel-artade, amorfa magnesiten.
I sin klassiska form har amorf magnesit påträffats
i synnerhet vid Kraubat i Steiermark, varför den
även betecknas såsom typen Kraubat.
Gelmagnesiten i Kraubat är bunden vid ett
peri-dotitmassiv och uppträder i form av nätverk, körtlar
och gångar. Nätverken äro praktiskt taget värde-
lösa. Körtlarna äro av varierande storlek och kunna
innehålla mindre än 100, men upp till 1 000 tons.
magnesit. De äro alltid brytvärda, men medgiva drift
endast i smått under kort tid. Gångarna bilda
utfyllnader i förkastningsspalter och äro på grund av sin
volym de värdefullaste magnesitavlagringarna, vilkas
innehåll av råmagnesit kan uppnå och överstiga 10 000
tons. För den händelse gångarna uppkommit genom
descenderande lösningar, är deras fortsättning mot
större djup icke sannolik. Gelmagnesitens
sammansättning gör den värdefull för cementsorter, vid
vilka snabbt och god bindning spelar stor roll
(sorel-cement, xylolit). För detta ändamål överträffar den
på grund av sin ringa CaO-halt den kristallina
magnesiten. Kraubat-magnesiten kan dock på grund av
förekomsternas relativt ringa storlek aldrig bliva
föremål för storindustriellt utnyttjande.
För bedömandet av den kristallina magnesitens
uppkomst bör man hava i minnet, att dylik magnesit
ibland uppträder tillsammans med hos
saltavlagring-ar vanliga mineral, ibland tillsammans med dolomit,
kvarts, rumpfit samt ett antal malmer jämte dessas
förvittringsprodukter eller inom serpentinens randzon
såsom blandningsandel i bergarten.
Redlich (Handb. d. Mineralchemie I) indelar den
kristallina magnesiten i a) typen Hall b) typen
Grei-ner, c) typen Veitsch, d) magnesit i gångar, e)
magnesit såsom pneumatolytisk formation.
a) Typen Hall är sedan länge känd från till trias
hörande saltlager såsom gråa till svarta pinolitiska1
massor, vilka betecknas ibland såsom magnesit,
ibland såsom dolomit och redan av Breithaupt
beskrivits såsom allotrop karbonit. Enligt analysen
utgöra de såväl dolomiter som även breuneriter med
växlande Fe-halt. I industriellt hänseende spelar
denna typ ingen som helst roll.
b) Typen Greiner förekommer vid Zillertal i
Tyrolen vid en by med samma namn och uppträder som
romboedrar i talk- och kloritskiffer samt bildar
tillsammans med dessa en serpentinkropps yttre zon.
leke heller dessa förekomster hava någon praktisk
betydelse.
c) Typen Veitsch finnes inom de österrikiska
alperna mellan staden Wiener Neustadt till Tyrolen,
framför allt inom den s. k. gråvackezonen
huvudsakligen inom karbon. Äldre formationer äro
förekomsterna i Radenthein (Kärnten) på Millstädter Alpe
samt på ett flertal platser inom vårt land, vilka ligga
mellan arkaiska skikt, under det att fyndigheterna
vid Trafoi i Tyrolen tillhöra yngre formationer,
nämligen undre trias, liksom även Spaniens magnesiter
datera sig från ett yngre geologiskt skede,
förmodligen krita.
Såsom magnesit i egentlig bemärkelse gälla endast
de järnfattiga arterna. Uppträder järn i större
mängd, uppstår en isomorf serie, vilken över
pisto-mesit och breunerit leder till siderit. Magnesitens
uppträdande tillsammans med epidot, talk, rumpfit
och kvarts visar inom östalperna dess tillhörighet till
kristallina skiffrar. Enligt Rumpf hava
pinolitmag-nesiterna uppkommit genom siluriska termers
verksamhet, varigenom i det varma havsvattnet på
grunda ställen karbonat bragts till fällning i slam-
i Den steierska magnesiten benämnes av Rumpf
"pinolit-magnesit", enär kristallindividerna ligga pinolieartat
inbäddade i lerskiffer.
46
12 juni 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
