Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Karakteristikor hos svetsgeneratorer
Av L. DREYFUS.
1. Fordringar på generatorns statiska
belastningskarakteristik.
A. Enkeldrift och parallelldrift.
Vid svetsning medelst likströmsljusbåge skiljer
man mellan parallelldrift och enkeldrift. Vid
parallelldrift erhålles strömmar för flera arbetsplatser från
ett gemensamt likströmsnät eller en gemensam
likströmsgenerator. Varje svetsare inställer sin ström
medelst förkopplingsmotstånd, stabiliserar ljusbågen
eventuellt medelst förkopplad drosselspole, och stores
då ej av strömuttagning för parallellt anslutna
arbetsställen, förutsatt att generatorn lämnar en av
belastningsströmmen oberoende spänning. Frånsett den
låga distributionsspänningen av 45 till 80 voit är
sålunda generatorn en normalt kompounderad
likströmsgenerator och ej någon specialmaskin.
Beteckningen "svetsgenerator" i trängre mening
avser en likströmsgenerator för enkeldrift, dvs. för
matning av en enda ljusbåge. Tilledningarna till
elektroden och arbetsstycket anslutas direkt till
generatorns klämmor, och svetsströmmen inställes icke
med hjälp av förkopplingsmotstånd i
huvudströmkretsen utan genom regleringsorgan med liten eller
ingen energiförbrukning. Vid maskiner med normalt
polsystem användes reglering av strömmen i
magnetlindningen, omkoppling av serielindningen,
borstförskjutning m. m., vid tvärfältmaskiner omkoppling
eller reglering av serielindningen, förskjutning av
polkärnor o. d. Dessa svetsgeneratorer äro sålunda
specialmaskiner och deras driftegenskaper äro av
avgörande betydelse för svetsningsprocessens
avveckling.
B. Ljusbågens och generatorns statiska karakteristik.
Sambandet mellan ström och spänning vid lugnt
brinnande ljusbåge betecknas som bågens statiska
karakteristik (fig. 1). Den är "fallande", dvs.
fölen ljusbåge av given längd avtager spänningen med
stigande ström. Dessutom tilltager spänningen med
bågens längd. Då under svetsning bågens längd
varierar, har man att räkna med spänningsvariationer
av minst ± 5 voit och erhåller då vid järnsvetsning
medelst järnelektroder ungefär följande
svetsspän-ningar e:
Vid obelagda elektroder e = 15—30 voit.
Vid tunnbelagda elektroder e — 20—25 „
Vid tjockbelagda elektroder e = 20—40 „
Svetsströmmen i växer ungefär proportionellt mot
elektrodens diameter d och kan uppskattas efter
följande tabell.
<2234 5 6 7 mm
i 30—70 50-130 80-200 110-250 150—300 200-.350 250-400 amp.
Vid lugn belastning faller generators
klämspänning e med belastningsströmmen i efter en kurva,
vilken betecknas som generatorns statiska
karakteristik. Skär den ljusbågens karakteristik i en punkt
med koordinaterna e — e1 och i — i1 (fig. 1), kan
generatorn underhålla en ljusbåge med denna spän-
ning och ström, förutsatt att i skärningspunkten
generatorns karakteristik faller brantare än
ljusbågs-karakteristiken. I annat fall är nämligen jämvikten
ej stabil. Med hänsyn till detta stabilitetsvillkor och
det ovan angivna spänningsområdet 15—40 voit,
eftersträvas för alla svetsgeneratorer en i hela
arbetsområdet brant fallande karakteristik. Som exempel
visar fig. 2 en hel kurvskara, som erhålles genom
grov-och finreglering med Aseas svetsgenerator LZ17.
Motkompounderingen är så stark, att
kortslutningsströmmen ilk ligger endast omkring 25 % över
normala svetsströmmen i, vid e1 — 20 voit svetsspänning.
Förhållandet
h
f = K (1)
Hk- ll
kan betecknas som "generatorns statiska
kortslutning smotstånd" (fig. 1).
2. övergångsfenomen under svetsningen.
Svetsgeneratorer för enkeldrift arbeta under
säregna förhållanden. Hela svetsprocessen utgör
nämligen en serie av icke stationära svängnings- eller
"övergångsfenomen", under vilka sambandet mellan
generatorns ström och spänning är ett annat än under
stationär belastning med konstant ström. Man
skiljer därför mellan generatorns "statiska
karakteristik" vid lugn belastning och dess "dynamiska
karakteristik" vid hastiga variationer av tillståndet
i belastningskretsen. Kortslutes t. e. en med
svetsströmmen i1 och svetsspänningen e belastad generator,
Volh
Fig. 1. Ljusbågens och generatorns statiska karakteristik.
erhålles en strömstöt £lmax som så småningom dämpas
ned till den stationära kortslutningsströmmen ilk
(fig. 3). Förhållandet
Itu ax - ll
kan betecknas som "generatorns dynamiska
kortslutningsimpedans" till skillnad från dess "statiska
k ortslutningsmotstånd’’
Ä,<=. e , (1)
6
2 jan. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
