Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
vet direkt i ett kopparkärl, kommer angreppet att
bliva avsevärt mycket starkare än vad det skulle
blivit om provet i stället nedlagts i ett glaskärl.
Absolut förkastligt är att jämföra två metallytors
korrosionsbeständighet genom att nedsänka dem
sammankopplade i en lösning. Detta visar t. e. fig. 9. Om
en järn- och en aluminiumyta var för sig
nedlägges i en svagt alkalisk koksaltlösning,
innehållande vattenglas,# uppstår angrepp på järnet men ej på
aluminiumet. Om de däremot sammankopplas,
uppstår angrepp på aluminiumet men ej på järnet.
Korrosionsskydd.
Genom överdragning med annan metall. Man
söker ofta skydda järnet mot korrosionsangrepp genom
att överdraga det med andra metaller, såsom t. e.
tenn, bly, nickel, krom, zink, kadmium.
Av dessa äro de fyra förstnämnda ädla i
förhållande till järnet. Detta innebär att om ytan
nedsänkes i en lösning och järnet på någon punkt blottas,
kommer det att angripas betydligt kraftigare i denna
punkt än vad fallet skulle varit om ytan varit helt
obelagd. Man finner alltså att om man i en
koksaltlösning nedlägger i ena fallet en oförtent järnplåt,
i andra fallet en förtent järnplåt, där förtenningen
skadats på en punkt, kommer den senare plåten att
visa genomrostningar ojämförligt mycket snabbare än
den förra (tabell 1). Om man alltså vill skydda sig
endast mot genomrostning, är det lämpligare att icke
överdraga järnet än att överdraga det med metaller,
som äro ädlare än järn.
Tabell 1.
Frätningshastighet i djupled.
Lösning: Luftad 1-n NaCl (omröring).
Temperatur: Rumstemperatur.
Tid: 21 dygn.
Prover: Järn (plåt), 85 X 85 mm, galvaniserat,
obelagt och förtent. I det galvaniserade ocli
förtenta provet hade ytbeläggningen
avlägsnats på två ytor 0,5 cm2.
Genomfrätningshastighet i järnet
(medelvärde) mm/år
Galvaniserat järn ..................O
Obelagt järn............................0,2
Förtent järn............................10
Utföres emellertid beläggningen med metaller,
oädlare än järn, kommer det motsatta förhållandet att
äga rum. Zink resp. kadmium verka galvaniskt
skyddande på den blottade järnytan enl. de
principer, som angivas i fig. 8. Vill man undvika
genom-frätningar, är alltså denna metod avgjort att
föredraga framför den föregående. Man finner därför att
järndetaljer, som skola motstå inverkan av fuktig
atmosfär eller vatten — telegraftråd, ankare,
vattenledningsrör etc. — ofta äro galvaniserade. Att man
icke alltid använder detta förfarande utan likväl
stundom begagnar metaller ädlare än järn beror bl. a.
på att både zink och kadmium äro giftiga — varför
de icke kunna användas inom födoämnesindustrien
— samt vidare därpå att de icke giva en lika vacker
yta som t. e. nickel- och krombeläggningar.
Genom målning. Målningsförfarandet är den van-
* Betr. anledningen till vattenglastillsatsen se under
"Korrosionssky dd".
ligaste metoden för korrosionsskydd. Det tillämpas
på de flesta järnkonstruktioner, som utsättas för
inverkan av fuktighet och vatten, såsom broar,
far-tagsskrov etc. Jämfört med galvaniseringen resp.
kadmieringen ligger fördelen däri, att målningen är
lättare att utföra samt däri att färgen ej liksom
Zn-och Cd-beläggmngarna förbrukas genom
elementbildning. Nackdelen är, att färgskiktet ej äger samma
mekaniska hållfasthet samt att det ej verkar
skyddande, om järnet av någon anledning blottas på
någon större yta.
Man föreställer sig i allmänhet att målningens
betydelse ligger i, att skiktet av målarfärg hindrar
tillträde av vatten och luftsyre till järnet. Detta torde
också i vissa fall vara riktigt, men färgen har ofta
även en annan inverkan. Färgskiktet är nämligen
vanligen ej fullt vattentätt. Det kan uppsuga någon
fuktighet samt tillåter en viss diffusion av löst
luftsyre och kommer därför i detta fuktiga tillstånd att
hava ungefär samma egenskaper som svälld gelatin,
ehuru ej i lika hög grad.22 Man finner därför
stundom att röstning uppstår under en hinna av färg,
även om hinnan är felfri. Av denna anledning
blandar man gärna färgen med ett pigment, som har
korrosionsskyddande egenskaper, såsom t. e. mönja.
Mönjan har oxiderande karaktär och är dessutom
svagt basisk. Dessa båda egenskaper medföra att
den verkar passiverande på järnet på samma sätt
som natriumhydratet och kaliumbikromatet enl.
försök 8. Om därför vatten förmår genomtränga
färgen, kommer likväl ingen röstning att uppstå, emedan
mönjan passiverat de underliggande järnytorna. Vad
som ovan sagts gäller speciellt, då ytan utsättes för
atmosfärens inverkan. Nedsänkes den under längre,
tid i vatten kan effekten bliva mindre god.23 — Även
om järnytan direkt blottas på smärre ytor, kan en
mönjefärg verka skyddande. Detta har visats av
Evans24 enl. försök 10.
Försök 10. Två järnplåtar målas, den ena med
ren linolja, den andra med linolja innehållande mönja
(s. k. "’mönjefärg"). Sedan proverna torkat repas
färgskikten med en nål och droppar av O,001-n
NaCl-lösning placeras på de repade partierna. — Man
finner härvid efter någon tid att angrepp uppstått i
reporna vid det linoljade provet men ej vid det prov,
som bestrukits med linolja, innehållande mönja.
Man finner därför att vid målning av de
järnkonstruktioner, varom tidigare talats, den första
strykningen vanligen icke sker med ren linolja utan
med en blandning av linolja och mönja. — Det finnes
emellertid även andra pigment än mönja, som hava
korrosionsskyddande egenskaper, såsom t. e.
zinkoxid. Detta pigment verkar endast passiverande på
grund av sin basiska karaktär, och då det saknar
mönjans oxiderande egenskaper äger det, såsom också
praktiken visat, ej fullt lika goda rostskyddande
egenskaper som mönjan.
Det finnes dock även färger, som äro fullt
vattentäta och av denna anledning verka som ett gott
rostskydd även utan pigment. De vanligaste av dessa
äro asfaltfärgerna. Om dessa äro beredda av prima,
utgångmaterial, utgöra de till följd av sin goda täthet,,
seghet och vidhäftningsförmåga ett gott
bestrykningsmedel för järndelar, där utseendet är av mindre
betydelse, såsom t. e. kättingar.
9 jan. 1937
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
