Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Genom förstärkning av den passiv er a/nde hinnan.
En beständig oxidhinna befordrar
korrosionsbeständigheten. Man har därför kommit på idén att med
konst utbilda hinnan hos vissa metaller. Det
vanligaste exemplet härpå är s. k. anodoxidering av
aluminium. Detta tillgår på så sätt, att aluminiumytan
behandlas anodiskt i en lösning av vanlig kromsyra
eller svavelsyra. Det naturliga oxidskiktet
förstärkes härvid och kommer därför att erbjuda ett
starkare skydd än den naturligt bildade hinnan.25
Genom tillsatser till lösningen. I enlighet med vad
som ovan sagts kan tydligen ett korrosionsskydd
uppnås på så sätt, att korrosionsprodukterna utfällas
i fysisk kontakt med metallytan. Man kan t. e. i det
fall att man vill skydda en järnyta mot vanligt
vatten tillsätta ett alkaliskt ämne såsom natriumhydrat
och soda eller ett oxiderande såsom kromsyra i
enlighet med försök 8. Det bör emellertid härvid
bemärkas, att ett ofullständigt korrosionsskydd av detta
slag kan vara sämre än inget korrosionsskydd alis.
Om nämligen korrosionsskyddet ej verkar
fullständigt passiverande på ytan, kommer angreppet att bli
begränsat till ett fåtal små ytor. Dessa ytor komma
härvid att arbeta som anoder mot en katodyta, som
utgöres av hela den återstående ytan. Till följd av
att angreppet hoptränges till en liten yta kommer det
härvid att öka i djupled. Man finner alltså att om
man nedlägger plåtar i ena fallet i en neutral lösning
och i andra fallet i en svagt alkalisk lösning, blir
(/ewo/nrostningshastigheten betydligt större i senare
fallet än i förra.14 Likväl användes denna metod
ofta och med dåligt resultat, beroende på de
nackdelar, som härvid berörts.
Ett praktiskt exempel på ett dylikt förfarande är
följande: Inom mejeriindustrien förekomma
kylanläggningar, där kylsolen utgöres av koncentrerade
NaCl- eller CaCl2-lösningar. Dessa lösningar verka
starkt frätande på de järndelar, som förekomma i
systemen och man tillsätter därför soda till solerna.
Härigenom minska angreppen avsevärt, men upphöra
vanligen ej fullständigt.
Metoden att tillsätta oxiderande medel är mindre
vanlig, i varje fall då det gäller neutrala lösningar.
Vid järn verkar visserligen en tillsats av alkali till
lösningen korrosionshämmande, men detsamma
gäller ej för alla metaller. Aluminium t. e. angripes
vanligen av alkaliska lösningar, beroende därpå att
aluminiumhydratet — i motsats till järnhydratet —
är lättlösligt häri. Ett egendomligt förhållande är
emellertid att man i vissa fall helt kan upphäva ett
alkalis korroderande inverkan på Al genom tillsats
av små mängder vattenglas.26 Ehuru sålunda t. e.
aluminium angripes starkt av en 1 %-ig sodalösning,
är det praktiskt taget fullständigt beständigt mot en
lösning av 1 % soda -j- 0,1 % vattenglas.
Anledningen härtill synes vara att aluminiumsilikat utfälles
i "fysisk kontakt" med metallen på samma sätt som
järnhydrat i natriumhydratlösningen enl. försök 8.
— De flesta rengöringsmedlen för aluminium äro
grundade på denna princip.
litteraturförteckning.
1 Palmær: The Corrosion of Metals. Ing’. Vet. Akad.
Handl. 93, 1929.
2 Tronstad: Optische XJntersuchungen zur Frage der
Pas-sivität des Bisens und Stahls. Det Kgl. Norske Videnskabers
Selskabs Skrifter, 1, 1931.
3 Evans: J. chem. Soc. 1, 1020, 1927.
i Patterson: J. Soc. chem. Ind. 50, 120 T, 1931.
b Evans och Stockdale: J. chem. Soc. 2, 2651, 1929.
o Vernon: J. chem. Soc. 2, 2273, 1926.
~< Brennert: tiber die Korrosion von Zinn und verzinnten
Materialen unter Bildung schwarzer Flecken.
s Homer: Section D of the Second Report of the Corrosion
Committee. Iron and Steel Institute 225, 1934.
ä> Tödt: Korrosion u. Metallschutz 5, 169, 129.
The First Report of the Corrosion Committee. The
Iron and Steel Institute 55—56, 1931.
11 Evans: J. Inst. Met. 2, 7, 1931.
12 Muller: Die Bedeckungstheorie der Passivität der
Me-talle und Ihre experimentelle Begründung, Verlag Chemie,
G. m. b. H„ Berlin W 35, 1933.
13 Evans: Corrosion of Metals, Edward Arnold & Co.,
London 1924.
11 Evans: Träns. Electrochem. Soc. 69, 213, 1936.
15 Bengough och Wormwell: Proc. Roy. Soc. 11,0, 399, 1933.
i" Donker och Dengg: Korrosion u. Metallschutz 3, 217,
1927.
lf Palmær: Korrosion u. Metallschutz 12, 139, 1936.
is Evans: J. Soc. chem. Ind. 73, 1928.
io Brennert: Tekn. tidskr. Bergsvet. 6, 33, 1934.
so Kühnel: Korrosion III, VDI-Verlag G. m. b. H„ Berlin
NW 7, 42, 1934.
21 Bannister och Kerr: Met. Ind. 1,1, 441, 1932.
22 Evans och Haines: J. Soc. chem. Ind. 1,6, 363 T, 1927.
23 Friend: Tenth (Interim) Report of the Committee of
the Institution of Civil Engineers 13, 1930.
2i Evans: J. Soc. chem. Ind. 25 T, 1934.
25 Fischer: Z. Metallkde. 21, 25, 1935.
2» Molkerei-Zeitung 1,1,, 1495, 1930.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning lör kemi
och bergsvetenskap sammanträdde den 13 november
1936 kl. 19,30 på föreningens lokal till ordinarie
kemiafton.
Sammanträdet öppnades av avdelningens v.
ordförande direktör Gunnar Magnuson. Till
justeringsmän, jämte ordföranden, för aftonens protokoll
ut-sägos civilingenjör H. Liander och tekn. dr R.
Winbladh. Genom anmälan inträdde civilingenjörerna B.
Hallqvist, H. Johansson och K. Lidberg såsom
medlemmar i avdelningen, varjämte till medlem invaldes
överingenjören A. Wahlsteen.
Vid därefter förrättat styrelseval erhöll
avdelningsstyrelsen för år 19 37 följande sammansättning:
direktör Gunnar Magnuson, ordf.; professor G. Bring, vice
ordf.; civilingenjör Frithiof H. Stenhagen, sekr.;
bergsingenjör Sven Petersson, vice sekr.; civilingenjör
Sten Kjellgren, civilingenjör R. Stéenhoff,
överingenjör M. Tigerschiöld, överingenjören friherre Kjell
Åkerhielm; till avdelningens representanter i Svenska
teknologföreningens styrelse utsågos direktör Karl
Sundberg och direktör Gunnar Magnuson såsom
ordinarie ledamöter med civilingenjör F. Stenhagen som
suppleant; till fackavdelningsredaktörer för Teknisk
tidskrift: docent Evert Norlin för kemi och
bergsingenjör E. Rothelius för bergsvetenskap; samt till
ledamöter av Svenska teknologföreningens
biblioteksnämnd: civilingenjör A. Billberg och bergsingenjör E.
Rothelius.
Sedan ordföranden hälsat de särskilt inbjudna
gästerna, representanter för den högre försvarsledningen,
skogsvårdssakkunniga m. fi., överlämnades ordet till
aftonens föredragshållare professor E. H. Riesenfeld,
Berlin, som talade över ämnet "Fischerska
bensinsyntesen och dess betydelse för inhemsk bensin- och
smörjoljetillverkning i Sverige". Föredrag och
diskussionsreferat finnas införda i fackavd. kemi, h. 12, 1936.
Sammanträdet bevistades av omkring 160 personer.
Efter sammanträdets slut samlades ca 75 deltagare till
sedvanlig supé och efterföljande samkväm. F. H. 8.
8
9 jan. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
