Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
noini, och risken för övertryck i eldstadsrummet
elimineras.
Ångkylning, dvs. insprutning av kondensat i
överhettad ånga, är ett problem, som är aktuellt vid varje
större ångkraftanläggning. Den svårighet, som
förefinnes att snabbt och effektivt förånga den i den
överhettade ångan insprutade vattenmängden, har sett.
många lösningar. För regleringen är det huvudsaken
att, förutom att termostaten skall vara till ytterlighet
känslig, så bör den sitta så långt bort som möjligt
från insprutningsstället, annars kan det hända att
ännu ej förångade vattenpartiklar slungas mot
impulsorganet, varvid detta kyles ned. Termostaten
indikerar därvid för kall ånga, trots att stor
överhettning kanske finnes.
Fig. 13 visar den principiella anordningen vid
elektrisk reglering av ångkylning.
Vatteninsprut-ningen regleras av en motordriven ventil. Impulsen
tages från en längre bort i rörledningen placerad
termostat, och mellanreläerna samt den
synkronmotordrivna tidsimpulsgivaren på relätavlan
förmedla regleringsimpulserna.
En ganska intressant anläggning på ett
pappersbruk, där egen slipmassa tillverkas, kan tjäna som
exempel på, hur en dylik fabriks speciella kraftfråga
ekonomiskt löses. Hela fabriken abonnerar på 1 900
kW och är utrustad med en enda vertikal slipstol,
vars motor får belastas till max. 1 200 kW. Varje
kW, som fabriken uttager utöver den abonnerade
gränseffekten 1 900, är belagd med högre taxa.
Genom reglering av det hydrauliska oljetrycket på
magasinsslipstolen minskas eller ökas trycket på
veden, och den drivande motorn drager alltså mer
eller mindre effekt. Impuls tages från en s. k.
belastningsindikator, och så snart fabrikens totala
belastning tenderar att överskrida de abonnerade 1 900,
stryper en oljeventil något på trycket till slipstolen,
varvid den för slipningen erforderliga effekten går
ned och hindrar att summan av slipstolseffekt +
fabrikens resterande maskineffekt överskrider den
ekonomiska gränsen. Men antag att fabrikens
maskin-belastning sjunker, så att den understiger 1 900—
1 200 alltså 700 kW. Då gäller det att taga ut så
mycket effekt som möjligt, men samtidigt får ej
slipstolens motorventil öka sliptrycket så mycket, att
drivmotorn överbelastas över 1 200 kW. En
kontakt-impuls från slipstolsmotorn ligger därvid som en
extra spärr, så att, oaktat man ej totalt tar ut
abonnerade 1 900 kW, kan ej den belastningsutjämnande
slipstolen överbelastas.
Detta är just det typiska vid ali elektriskt styrd
automatik. Genom att i de olika regleringskretsarna
serie- eller parallellkoppla kontakter beroende av
olika omständigheter kunna de mest olikartade
resultat erhållas. Man kan reglera en storhet med en
annan storhet som parameter och samtidigt taga
hänsyn till ett otal gränsförhållanden, som äro förbjudna,
och som alltså böra undvikas. Jag tror inte, att
något system är lämpligare än just det elektriska för
reglering av mera komplicerade problem, där ett
antal faktorer inverka.
En liknande reglering som denna är reglering av
effekten å ångturbiner på ställen, där det är relativt
ont om elektrisk kraft. Antag att vid en
cellulosaindustri med ett fåtal torkmaskiner t. e. den största
av dessa plötsligt avstänges. Torkmaskinen fick sitt
19 juni 1937
Fig’. 14. Exempel på en del olika tillämpningar av
nivåreglering medelst elektrodprincip. De olika figurerna torde
tala för sig själva.
ångvärme från ånga, som passerat genom turbinen.
Vid ett frånslag av en torkmaskin betyder alltså
detta, att den i turbinen för andra nödvändiga behov
genererade effekten sjunker katastrofalt. För att
någorlunda uppehålla kraftkundernas förtroende eller
en egen jämn belastning är det alltså nödvändigt att
på turbinens lågtryckssida ha en automatisk
motordriven ångventil tillgänglig, som i värsta fall
automatiskt blåser ut ånga i fria luften, om turbinen
skulle nå den undre gränsen av utgående effekt. Man
kan eventuellt använda denna ånga för
uppvärmning och överhettning av matarvatten.
En lika enkel som intressant lösning av det gamla
nivåregleringsproblemet är elektrodreglering av
nivåer t. e. i ångpannor, kondensvattentankar,
reservoarer osv. Man löser ofta detta genom att jämföra
trycken ovanför och nedanför den önskade nivån.
Denna metod arbetar utmärkt, men är rätt dyrbar och
komplicerad, då det är mycket små
tryckförändringar, som måste registreras, för att en antagbar
noggrannhet skall kunna erhållas. Vidare har man
möjligheten att använda flottörer, som emellertid
kunna hänga upp sig, ändra vikt på grund av
avsättningar osv. Speciellt vid tankar med inre övertryck,
där man skall ha en tät och friktionsfri genomföring
av flottörens rörelse till den utanför tanken
monterade kontaktanordningen, kan man få en massa
tråkigheter i form av läckage, felvisande friktioner och
brott på eventuella membrantätningar.
Senare har man tillämpat principen om elektriska
motstånds förändringar vid varierande nivå. Denna
princip är relativt dyrbar men alldeles utmärkt, då
man jämsides med regleringen önskar en fortlöpande
mätning eller registrering.
Kontaktprincipen är dock den enklaste. En
isolerad kontakt införes i pannväggen eller i ett med
pannan kommunicerande rör. Elektroden ges en viss
spänning i förhållande till pannväggen. När vattnet
stiger upp till elektroden, är vattnets
ledningsförmåga tillräcklig att leda en svag ström från
elektroden till pannväggen. Denna ström omhändertages av
ett speciellt konstruerat nivårelä, som i sin tur över-
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
