Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 15. Kopplingsschema för fuktighetsreglering i ett
pap-persprovningsrum. Humidostaten är det för relativ fuktighet
känsliga impulsorganet, som genom växlingsreläet manövrerar
antingen befuktnings- eller torkningsfläkten. En
cirkulations-fläkt sörjer för att fuktigheten fördelas jämnt i rummet.
vakar driften hos pumpar eller elektriska ventiler.
Genom att införa flera kontakter på olika nivåer,
kunna alla möjligheter behärskas. Systemet är
användbart även för rent kondensat och för ångtryck
upp till 25 kg/cm2 samt för däremot korresponderande
mättningstemperaturer (se fig. 14).
Yi ha vid alla cellulosafabriker ett problem, som
heter konsistens- eller koncentrationsreglering av den
uppslammade fibermassan. Regleringen rör sig i
allmänhet inom gränserna 0,25—6 vikts-% fiber på
totalvikten. Såvitt jag vet, ha svenska, tyska och
amerikanska konstruktörer, som arbetat på denna sak,
nått något så när tillfredsställande noggrannhetei
ned till 0,7—0,8 %. Under denna koncentration kan
man knappast skilja uppslamningen från vanligt
smutsigt vatten. Trots detta har det nu lyckats att
framställa ett mätorgan, vars mätvärden ha slagit
alla hittillsvarande rekord, i det fullt godtagbara
mätvärden och regleringsutslag ned till 0,06—0,1 %
koncentration ha erhållits. Detta motsvarar 0,6—1
gram fiber pr liter vatten, och blandningen kan med
ögat ej skiljas från vanligt fabrikationsvatten. Detta
resultat har uppnåtts genom tillämpning av en helt
ny regleringsprincip, på vilken jag dock här på grund
av patentskäl ej kan ingå, och som för övrigt ännu
ej är utformad i de praktiska detaljerna.
Mer och mer gör sig problemet angående industriell
reglering av luftfuktigheten gällande. Man kan då
antingen utgå från elektrisk psykrometerprincip eller
också använda organiska ämnens t. e. hårs
längd-variationer vid olika relativ fuktighet.
Psykro-meterprincipen är dyrare och mera komplicerad.
Känselorganen utgöras där av 2 st. termoelement
eller motståndstermometrar, varav den ena ständigt
hålles fuktad.
Hårhygrometern kan användas vid låga
temperaturer upp till 50°C och ger rätt använd minst lika
god noggrannhet och stabilitet som psykrometern,
oaktat motsatta förhållandet ofta påstås. Bland de
fuktiglietsinstallationer, jag varit med om att utföra,
äro ca 15 fuktighetsregulatorer i cellulosafabrikers
pappers- och massaprovrum. Internationellt
fastställda hållfasthetsvärden enligt olika prov skola
undersökas vid en luftfuktighet av helst exakt 65 %
relativ fuktighet och ca 20° lufttemperatur. Med
relativt enkla anordningar kan en noggrannhet av
65 ± 0,5 % erhållas (se fig. 15).
Fuktighetsmätnings- och regleringsproblemet vid
pappers- och massatillverkning har jag redan förut
berört. Många lösningar, som grunda sig på snart
sagt alla fysikaliska storheter, ha sett dagen. Detta
regleringsproblem är dock fortfarande olöst, om man
undantar reglering vid torkmaskiner med ständigt
ensartad produktion.
Ett annat problem, som likaledes är olöst, är
regleringen av koksyrans sammansättning vid
sulfit-cellulosafabriker.
Fortfarande ligger alltså ett stort fält öppet för
forskningar och experiment.
Elektrisk tryckreglering torde vara den reglering,
som hittills varit mest bekant. Den är ur
regleringsteknisk synpunkt också den enklaste, då man vid
dylika regulatorer slipper undan nästan alla
tröghetsproblem. Ångreducerings- eller
överströmningsventilerna arbeta helt enkelt direkt- eller kedjedrivna av
en reversibel elektrisk motorväxel. Varje förändring
i tryckförhållandena, som orsakas antingen av
belastningsförändringar eller av motorventilens egen
regleringsrörelse, registreras praktiskt taget
momentant av det tryckkänsliga impulsorganet,
pressostaten.
En reglering, som blivit allt vanligare, är den
elektriska vattenreningen och kemikalietillsättningen
genom elektriskt styrd dosering av kemikalier för
utfällning av pannstensbildande eller andra skadliga
ämnen. Den amerikanska firman Leeds & Northrup
har här i landet utfört ett stort antal anläggningar
för automatisk reglering av pH-talet på impuls av i
den reglerade vätskan placerade elektroder.
Användningen av ljuskänsliga organ, s. k.
fotoceller, har under de senaste åren blivit allt vanligare
även för kontroll av industriella processer och
arbetsoperationer. Vi ha t. e. rökgaskontroll, räkning av
styckeproduktion, automatisk vägning och
förpackning osv. För inte så länge sedan fick jag en
förfrågan, som gällde automatisk paraffinimpregnering
av snusdosor. Dosorna komma i
fabrikationsproceduren på ett ändlöst band. Då de passera en viss
punkt, bryta de av ljusstrålen mellan en ljuskälla
och en fotocell. Cellen kopplar momentant in en
elektromagnetisk paraffinspruta, som sprutar ett
ögonblick och stänger sin ventil, så snart snusdosan
passerat den kritiska punkten. Samma förlopp kan
upprepa sig 20—30 ggr/min.
I och med fotocellerna har tekniken fått ett
hjälpmedel, vars betydelse ännu ej på något sätt kan
överblickas. Ett förhållande, som jag särskilt vill
påpeka, är att man i fotocellen har ett medel att
åstadkomma mycket stora utväxlingar av små
rörelser. Antag att vi ha en spegel med mycket liten
massa som indikator på en viss storhet. Vi låta
spegeln reflektera en ljusstråle, som på stort avstånd
från spegeln träffar en fotoelektrisk cell. Härifrån
får man en klar och tydlig signal med kraftig
elektrisk kopplingseffekt, då den primära rörelsen kanske
var av mikroskopisk storleksordning, och detta utan
att utslaget på minsta sätt deformerats genom t. e.
alltid ofrånkomliga friktioner och glapprum i
mekaniska utväxlingsanordningar.
80
19 juni 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
