- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Mekanik /
104

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

gel. Detta förfarande blir dock omständigare och
dyrare.

Skarvjärnen voro delvis uppslitna och bottnade

1 rälslivet. Dessa brister måste således botas innan
påläggssvetsning eller dylikt kunde ifrågakomma.
Det har visserligen förekommit fall, där
påläggssvetsning utförts innan skarven stabiliserats medelst
nya skarvjärn eller skarvjärnsmellanlägg, vilket
förfarande dock torde vara felaktigt.

Infordrade anbud å om- och uppsmidning av
rälsskarv järnen utvisade en kostnad härför, inkl.
fraktkostnader å andra järnvägar, av 0: 75 kr. per styck.
Skarvjärnsmellanlägg av i marknaden
förekommande typer skulle betingat enahanda eller kanske något
högre priser. För nämnda omsmidning av
skarvjäi-nen å privat verkstad erfordrades ett relativt stort
antal reservskarvjärn i och för undvikande av
dyrbara transporter. Då dylik reserv icke fanns
tillgänglig utfördes prov å egen verkstad att medelst
lufthammare sträcka skarvjärnets livsida i kallt
tillstånd, varefter detsamma avsmärglades och
tillpassades i en av nedstuckade och slitna räler tillverkad
skarvmall. Kostnaderna härför inkl. lastningar och
lossningar i verkstaden beräknades till 0:32 kr. pei
styck. Å trenne bangårdars huvudtågvägsspår, där
vissa tåg passera med 80 km hastighet utbyttes på
våren 1936 de gamla skarvjärnen emot på detta sätt
behandlade järn. Som resultatet var
tillfredsställande fortsattes nämnda skar v järnsutbyte under
sommaren 1936 å en ca 12 km lång linjesträcka.
Skarv-järnen överhöjdes max. 3 mm. I samband med
skarv-järnsutbytet justerades ånyo skarvens höjdläge,
varvid skarvsliprarna dubbelstoppades enl. föregående.
Sammanlagda kostnaderna uppgingo till:

Skarv järnsbyte inkl.
skarvjustering ...................... 0.80 kr. per skarv

Transporter och diverse....... 0:14 kr. „ „

Omsmidning ................. 0: 66 kr. „ „

2 st. skarvjärnsbultar ......... 0: 40 kr. „ „

Fjäderbrickor ............... 0:10 kr. „ „

Summa 2:10 kr. per skarv

Medelst förenämnda skarvjärn förbättrades
skarv-läget så, att vid uppmätning av nedböjningen i
december månad 1936 funnos därstädes praktiskt taget
inga nedböjningar större än 3 mm.

Farhågor uttalades, att skarvjärnen medelst
nämnda kallbehandling skulle utsättas för sådana
strukturförändringar, att utmattningsbrott kunde riskeras.
Jag tillåter mig citera vad förste byråingenjör F.
Stille anfört i denna fråga efter av honom utförda
prov:

"Skarvjärnet uthärdade fullständigt av
Järnvägsstyrelsen föreskrivna prov. Någon nämnvärd
skadlig inverkan av den kallbockning, som det enligt
uppgift underkastats, kunde icke påvisas."

Vi äro nu framme vid frågan huruvida och i så fall
på vilket sätt den kvarvarande, av slitning och
stuk-ning förorsakade skarvsvackan bäst och billigast skall
kunna botas.

Å andra enskilda järnvägar utförda försök med
påsvetsning av nedslitna skenändar medelst
gassvetsning utvisade en kostnad varierande mellan 4—8
kronor per skarv. Vid våra kalkyler räknades med
en medelkostnad av 6 kronor per skarv. Det förelig-

ger givetvis alltid en risk genom tillförandet av en
med rälerna icke homogen massa, varför försök
utfördes under november månad 1936 att medelst
uppsmidning av det vid skenändan stukade materialet
och utan att påföra mera material återställa skarven
i sitt ursprungliga skick, enligt följande förfarande:

Skenhuvudet värmes i mitten med svetslåga till ca
850°C, varefter materialet drives upp medelst
slägg-slag på vardera sidan om skenhuvudet. Därpå
värmes skenhuvudets sidor på samma sätt och materialet
drives upp till full höjd. Slutligen värmes hela ytan
och jämnas med en planhammare, begjutes hastigt
med vatten tills temperaturen sjunkit till ca 150°C,
varefter anlöpning göres till ca 350°C med
efterföljande luftkylning. För att även materialet ytterst å
skenändarna skall kunna behandlas, böra rälerna,
innan arbetet påbörjas, spännas tillsammans medelst
en rälsreglerare, dvs. dilatationsöppningen borttages
under pågående uppsmidning för att sedan återställas
i normalt skick.

De, visserligen under otjänlig väderlek, utförda
försöken ha visat sig mer än väl motsvara
förväntningarna. Vid nämnda förfarande föreligger risken, att
skenmaterialet antingen blir för mjukt eller för
hårt. Vid på rätt sätt utfört arbete torde denna risk
dock icke föreligga, varom uttalandena härnedan av
förste byråingenjör F. Stille och Aga, vilka utfört
undersökningar av på detta sätt behandlade rälsändar,
utvisa.

Förste byråingenjör Stille anför:

"Efter att hava undersökt dels ett skarvjärn, dels ett
stycke av en räl med enligt uppgift ena ändan uppsmidd,
båda insända från H. H. J., får jag härmed avgiva
följande utlåtande:

l:o. —–––––––-

2: o. Rälen visade sig vara av, enligt nuvarande
fordringar, rätt mjuk kvalitet. Hårdhetstalet i livet var 175,
motsvarande en hållfasthet av ca 64 kg/mm2. Genom
kallbearbetning under trafik har hårdheten vuxit högst
avsevärt, så att den på överytan vid den icke
behandlade änden utgjorde 249, motsvarande en hållfasthet av ca
87 kg/mm2.

Denna hårdhetsökning genom kallbearbetning bör till
största delen ha försvunnit genom uppvärmningen vid
den behandlade änden. Den har emellertid mer än
ersatts genom lufthärdning vid uppsmidningen.
Hårdhetstalet på överytan vid denna ände var nämligen 278,
motsvarande en hållfasthet av ca 97 kg/mm2. G-enom
såväl etsning som hårdhetsprov konstaterades, att
verkan av lufthärdningen sträcker sig till avsevärt djup
under huvudets överyta, såsom framgår av nedanstående
siffror:

Djup under ytan Hårdhetstal Motsv. hållfasthet

3 mm 217 ca 78 kg/mm2

8 „ 195 71

17 „ 187 68

I livet var hårdhetstalet i den behandlade änden
ungefär detsamma som i den obehandlade, nämligen 170,
motsvarande en hållfasthet av ca 63 kg/mm2.

Sammanfattning.

l:o. Någon skadlig inverkan på skarvjärnet genom
den undergångna behandlingen kan icke påvisas.

2:o Rälsändan har genom behandlingen undergått
en betydlig förbättring. Under det att foten och livet
bibehållit sin ursprungliga hårdhet och seghet, har
huvudet avsevärt härdats. Det finnes enligt min mening
ingen anledning att betvivla, att rälerna genom den
ifrågavarande behandlingen, under förutsättning att den

104

21 aug. 1937

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:34:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937m/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free