Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Mekaniskt rensat galler (typ JefCrcy, U. S. A.).
ens utformning i övrigt. Användas separata
avsättningsbassänger, från vilka slammet pumpas, är det
lämpligt med ganska små öppningar, 20 à 30 mm.
Vid emscherbrunnar äro galler icke nödvändiga, men
de underlätta driften av dessa, därigenom att
flytslammet, som ju alltid bildas i dylika brunnar, blir
befriat från grövre beståndsdelar. Generellt sett är ett
galler med små öppningar förmånligt, om det
sedermera avskilda slammet skall pumpas, men å andra
sidan erhållas betydligt större kvantiteter gallerrens,
vilket är besvärligt att bli kvitt. Med hänsyn till
att rensmängden icke skall bli för stor, böra
hand-rensade galler därför icke givas mindre fria
öppningar än ca 40 mm. Maskinrensade galler kunna
däremot med fördel göras med öppningar av 20 mm
och mindre.
Handrensade galler anordnas lämpligen i flack
lutning, ca 1:2, varigenom dels rensning sker lättare,
dels större igensättning kan tillåtas, utan att
uppdämningen blir alltför stor. Fria öppningar, som
nämnts, lämpligen ej mindre än ca 40 mm.
Maskinrensade galler arbeta efter den principen,
att en kam, vars tänder passa in mellan
gallerstavarna, långsamt föres nedifrån och uppåt längs
gallret, varvid den uppfångar de i gallret kvarhållna
föroreningarna. När kammen nått ovan vattenytan,
avstrykas föroreningarna med en särskild mekanism,
så att de nedfalla i en ränna eller på ett
transportband. Ett flertal typer finnas, vilka huvudsakligen
skilja sig i fråga om anordningarna för kammens
styrning. Den enklaste och även billigaste typen är
den, där kammen eller kammarna äro fästa på två
ändlösa kedjor, vilka löpa på kedjehjul med axlar
vid övre resp. nedre ändan av gallret. (Fig. 1). En
nackdel med typen i fråga, är att en stor del av de
rörliga delarna befinner sig under vatten. För
undvikande av denna olägenhet anordnas stundom
kedjorna helt över vatten och kammen fästes vid dessa
med långa stänger. Konstruktionen blir därigenom
tämligen komplicerad. Den upp- och nedgående
rörelsen kan även åstadkommas genom skruvspindlar,
vid vilka kammen är fastsatt medelst stänger. Vid
stora mängder gallerrens torde den typ av
rensanordning vara lämpligast, vid vilken renskammen är
fäst vid en arm, som är vridbar kring en axel,
uppströms om gallret och ovan vattenytan. Emellertid
blir en sådan konstruktion dyrbar. Som jämförelse
kan nämnas, att ett dylikt galler kostar ungefär
dubbelt så mycket som den första här ovan Beskrivna
typen.
Ett maskinrensat galler bör helst skyddas mot
alltför stora föremål i vattnet genom ett uppströms om
detsamma insatt galler med ca 100 mm öppningar.
Trots de stora öppningarna fastna i allmänhet stora
mängder trasor och papper på stavarna, om dessa
ha en tjocklek av endast 10 à 20 mm. För
undvikande av denna olägenhet har den i fig. 2
avbildade stavsektionen med rundad framkant och stor
bredd visat sig lämplig. Stavarna göras med fördel
av impregnerat trä.
B. Sönderdelare för gallerrens (disintegratorer).
De föroreningar, som avskiljas i gallren, äro rätt.
besvärliga att bliva kvitt. Vid mindre anläggningar
är det enklast att gräva ned dem eller kompostera
dem, varvid de efter hand kunna täckas med sand
från sandfångaren. Vid större anläggningar kan man
ordna en särskild ugn för deras förbränning, men
detta är en dyrbar lösning, som dessutom kan vålla
obehag genom illaluktande förbränningsgaser. På
senare tid har man därför alltmera gått in för en
annan metod, enligt vilken man sönderdelar
gallerrenset i särskilda maskiner och därefter åter
nedsläp-per det i avloppsvattnet. Det sönderdelade materialet
avskiljes därefter i de följande reningsanordningarna
tillsammans med övriga föroreningar. Maskiner för
nyssnämnda ändamål finnas av olika typer och
benämnas, i brist på ett lämpligt svenskt uttryck,
disintegratorer. Enligt ett system (Gargantua,
England), passerar renset med riklig vattentillsats genom
S^römninqsrikfn/nq
Fig. 2. Grovgaller med breda stavar, till
förhindrande av att trasor m. m. linda sig
kring dessa.
ett slags pump, vars skovelhjul äro försedda med
knivar. Enligt ett annat system införes gallerrenset i en
hammarkvarnsliknande apparat ("Jeffrey", U. S. A.)
Slutligen må nämnas ännu en typ ("Rex Triturator",
U. S. A.), där renset införes i en mindre behållare,
vars botten bildas av stavar, böjda i halvcirkelform
och med mellanrum. I behållaren roterar ett hjul
försett med tänder, vilka löpa i mellanrummen mellan
stavarna. Föremål, vilka icke omedelbart passera
igenom, sönderklippas mellan nyssnämnda tänder och
62
24 april 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
