Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\äg~ och vättenbyggnadskonst
fasta eggar, vilka finnas mellan stavarna vinkelrätt
mot dessa.
Då samtliga ovannämnda maskiner äro tämligen
nya, är det svårt att bilda sig en uppfattning om
deras lämplighet. Den första av de ovannämnda
typerna användes bl. a. i den nya, stora
reningsanläggningen vid Mogden, England. Efter vissa svårigheter
i början arbetar den nu enligt uppgift
tillfredsställande, ehuru förslitningen av de skärande
anordningarna på grund av stora mängder trasor m. m. är stor,
varför utbyte av de förstnämnda ofta måste
verkställas. Hammarkvarnstypen har installerats vid en del
amerikanska anläggningar. "Trituratorn" slutligen är
helt ny och några erfarenheter föreligga därför icke.
Det är givet, att man oberoende av vilken typ, som
väljes, får räkna med vissa, kanske ganska stora,
underhållskostnader på grund av skärverktygens
förslitning. Fördelarna med metoden i fråga äro dock
så stora, att de åtminstone vid större anläggningar
borde uppväga kostnaderna. Dessutom får man ta
hänsyn till, att de dryga kostnaderna för
borttran-sporten av gallerrenset bortfalla.
C. Silkvarnar.
I Amerika har på senare tid framkommit en
maskin benämnd "Comminutor", som i sig förenar
gallrets och disintegratorns funktioner. På svenska
kan man närmast kalla den för "silkvarn".
Arbetssättet är följande. Vattnet inströmmar genom
horisontala slitsar i en roterande trumma med vertikal
axel. Slitsarna motsvara mellanrummen mellan
stavarna i ett vanligt galler och grövre föroreningar
kvarhållas därför vid trummans yta. Utloppet är
nedåtriktat. En vertikal plåt, försedd med skärande
tänder, är så fastsatt, att den skrapar av de på
trumman kvarhållna föremålen. Tänderna äro placerade
mitt för slitsarna. Även på trumman äro anbragta
tänder med skärande eggar, som passa in mellan
tänderna på den fasta plåten. Vid rotationen komma
då de kvarhållna föremålen att klippas sönder mellan
de fasta och de rörliga eggarna. Sönderklippningen
fortsätter ända tills föremålen kunna passera in
genom slitsarna.
Genom insättning av en silkvarn slipper man det
otrevliga arbetet med rensningen av ett galler samt
bortförandet av renset, vilket onekligen hör till
sådana göromål, som man hellre överlåter åt en
maskin. Silkvarnen har därför också införts vid flera
anläggningar i U. S. A., där man synes vara nöjd
med deras arbete. Vid bedömandet av deras
lämplighet för europeiska förhållanden bör man emellertid
komma ihåg, att avloppsvattnet i U. S. A. är
betydligt mera utspätt än här, och att smutsmängden
per m3 vatten därför är mindre. Uppdämningen blir
vid en silkvarn större än för ett vanligt galler. Det
bör också påpekas att ett reservgaller, inkopplat i en
förbiledning, förmodligen är nödvändigt, emedan
maskinen då och då måste torrläggas för utbyte av
de skärande anordningarna. Silkvarnen torde vid
mindre anläggningar medföra lägre kostnader än
kombinationen maskinrensat galler-disintegrator. Vid
större anläggningar är förhållandet det omvända.
D. Sandfångare.
Avloppsvattnet bör helst befrias från sand innan
det går vidare till de övriga reningsanordningarna.
Sanden är nämligen till olägenhet i det avskilda
slammet, dels om detta skall pumpas, dels därigenom, att
den minskar effektiva volymen i emscherbrunnar och
separata rötkammare. Den enklaste typen av
sandfångare utgöres av en smal ränna (fig. 3), där vattnet
passerar med en hastighet av ca 30 cm/s. Sanden
sjunker till bottnen i tämligen rent tillstånd, om
Fig-. 3. Sandfångare av ränntypen
(Köpenhamn).
hastigheten icke underskrider nämnda värde.
Lämpligen utföras två rännor, av vilka den ena
genomströmmas, medan den andra befrias från sand.
Bottnen i sandfångaren bör helst vara dränerad till en
ledning, som öppnas, när sanden skall borttagas. Då
vattenmängden oftast är starkt växlande, är det svårt
att ständigt hålla den lämpliga hastigheten. Har
man gott om fallhöjd, kan man genom en lämpligt
formad utloppsöppning reglera hastigheten, eljest kan
man försöka med en med höjden varierande bredd på
rännan. Huvudsaken vid denna enkla typ av
sandfångare är, att rännan göres lång och smal, icke kort
och bred.
För större anläggningar är Dorr’s sandfångare
mycket vanlig. Den består av en kvadratisk
avsättningsbassäng med en roterande skrapa, som för den
slambemängda, sedimenterade sanden ut mot en nisch
i en av väggarna. I nischen befinner sig ett
uppfordringsverk, som samtidigt tvättar sanden,
varigenom denna så gott som fullständigt befrias från siam.
Anordningen blir relativt dyrbar. På grund av det
stora antalet rörliga delar blir även underhållet rätt
omfattande.
En ny typ av sandfångare har konstruerats av
Mieder i Leipzig. Den består av en långsträckt
rektangulär bassäng, där sanden får avsätta sig.
Under en vagn, som löper på skenor längs bassängen,
kan nedsänkas en skärm, som täcker hela bassängens
tvärsnitt så när som på en springa vid bottnen. På
grund av uppdämningen blir vattenströmmen genom
springan mycket kraftig och virvlar upp sanden,
varigenom denna tvättas. Samtidigt spolas sanden
framåt mot en ficka i bassängens nedströmsända.
Det bör tilläggas, att anordningen endast användes
som reserv vid stark regnvattentillrinning.
Tämligen ny är även Blunk’s sandfångare.
Grundprincipen är vertikal, uppåtriktad genomströmning.
Endast de sandkorn avskiljas, vilkas sjunkhastigliet
25 sept. 1937
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
