Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Vägkultur, av Sven Lübeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kim i sk Ti ds kri ft
råden, där varken plan eller bestämmelser äro
fastställda, åligger det vederbörande landsfiskal (och vid
vägområden dessutom vederbörande vägstyrelse)
tillse, att meddelade byggnadsförbud icke överträdas
samt att byggnader icke uppföras i strid mot
väglagens föreskrifter."
Då erfarenheten visar, att den spridda bebyggelsen
utefter vägarna har en viss benägenhet att breda ut
sig på ett ofta mycket olämpligt sätt, utan att man
därför får möjlighet att ingripa i kontrollerande syfte,
vore det enligt länsarkitektens mening önskvärt, om
gällande författningar kunde kompletteras i sådant
avseende, att all byggnadsverksamhet vid de
allmänna vägarna bleve underställd länsstyrelsens
prövning, såvida ej utomplansbestämmelser finnas eller
bliva fastställda. I samband härmed framhålles att
det vore fördelaktigt, om länsarkitektkontoret kunde
beredas tillfälle taga del av vägförslagen inom
länet. En förhandskännedom om dessa förslag skulle
nämligen ofta vara värdefull bl. a. vid granskning av
avstycknings-, plan- eller byggnadsfrågor, som be
röras av projekterade vägbyggnadsarbeten. Där
vägförslagen medföra ändringar i fastställda stads-,
byggnads- eller avstyckningsplaner, kan
länsarkitekt-kontoret då också för vederbörande ortsmyndigheter
påpeka nödvändigheten av att alla erforderliga
planändringar vidtagas i god tid, innan vägarbetena
igångsättas. Vägbyggnad, som strider mot fastställd
plan, får nämligen icke igångsättas förrän denna
plan blivit i vederbörlig ordning ändrad och fastställd.
Vägens sträckning och inpassning i landskapet
samt den närbelägna bebyggelsens gestaltning äro
utan tvivel vägkulturens viktigaste uppgifter, ej
minst därför att verkningarna i dessa avseenden
vanligen göra sig gällande under generationer framåt.
Därnäst i ordningen kommer iordningställande av
vägens närmaste omgivning efter avslutade
byggnadsarbeten. Det gäller uppsnyggning av slänter,
skärningar, sidotag och övergivna vägar, vilka ofta
med fördel apteras till lastageplatser, bortskaffande
av trasiga stenblock och stubbar, vilket stundom
lönar sig, etc. I U. S. A. reserveras minst en halv
procent av vägbyggnadskostnaden för "läkning av sår",
som vägen gjort i terrängen, samt för plantering
m. m., en motsvarighet alltså till våra nya
bestämmelser om viss procent av byggnadskostnaden till
konstnärlig utsmyckning av allmänna byggnader.
Där gräskanter bibehållas vid vägbanan, skola de
vara ansade, icke vildvuxna, nedfallna och blandade
med sten och skräp. Detsamma gäller diken, där
dessa ej hellre igenläggas. Betning av kreatur vid
vägkanter bör icke tillstädjas. Räckverk skola vara
solida och i gott skick. Gärdesgårdar längs vägen skola,
där de ännu verkligen fylla en uppgift, vara prydliga
och väl underhållna, icke delvis nedramlade eller
lutande in över vägbanan. Vegetationen skall
efter-hållas längs vägens sidor med hänsyn till vägbanans
torkning och i innerkurvor med hänsyn till den fria
sikten.
Annonsskyltar och affischer, fristående eller
uppsatta på byggnader, bergväggar och träd etc. hava
länge utgjort en verklig vägplåga, så mycket mer
som de i regel knappast fyllt någon ekonomisk
uppgift annat än för annonsagenter. Nu skola de som
bekant efter 1 januari 1938 helt försvinna eller
placeras minst 50 meter från vägens mitt. Tyvärr har
man icke ännu tagit steget fullt ut genom att förvisa
alla vägen ovidkommande annonser "utom synhåll",
den enda fullt effektiva bestämmelsen. Redan nu ser
man en tendens att utanför det bestämda
minimiavståndet uppsätta stora, bilföraren och landskapet
störande skyltar, naturligtvis i vägkrökar eller på andra
platser där de synas mest och störa mest. I nödfall
får man väl tillgripa den i hembygdsvårdens intresse
tidigare diskuterade metoden med "motannonsering":
"Undvik att köpa hos dem, som med annonser förfula
landskapet!!" En wiskyannons lär för några år
sedan hastigt ha försvunnit från infartsvägarna till en
stor skånsk badort, sedan ägaren hotat portförbjuda
varan på därvarande hotell — ett efterföljansvärt
exempel.
Vissa skyltar, legala annonser o. d., som höra
vägen eller eljest allmänna platser till, böra emellertid
få uppsättas på villkor, att de erhålla en tilltalande
form och utstyrsel. "Skyltkultur" vid landsvägen
alltså, liksom man börjar få vid stadsgatorna.
Härvidlag torde länens hembygdsförbund, eventuellt
samfundet för hembygdsvård hava en tacksam uppgift att
fylla, kanske bl. a. genom utlysande av pristävlan.
Till legala skyltar höra ju föreskrivna vägmärken
och lämpliga trafikanvisningar, ävensom milstolpar,
gränsstenar för socknar, vägdistrikt och län.
Länsgränserna böra möjligen, efter hand som nya märken
erfordras, förses med för hela riket enhetliga sådana,
vartill förslag föreligger. För vägdistriktens
gränsmärken gälla särskilda bestämmelser.
Väglängdmät-ningen bör på enhetlig grundval snarast möjligt
definitivt markeras medelst mil- och kilometermärken
längs vägar, som fått sin sträckning klar för
överskådlig tid. Därvid kunna i många fall de gamla
vackra milstolparna komma till värdig användning;
under alla förhållanden böra de väl vårdas.
Åtminstone mera betydande vägar böra i avvaktan på
definitiv sträckning förses med provisorisk
väglängdmät-ning, till praktiskt gagn vid orientering för såväl
vägdistriktets egna arbeten som för trafikanterna,
ordningsmakten, ambulanser, vägkulturintressenter
m. fi.
Åtskilligt annat kunde vara att nämna såsom mer
eller mindre samhörande med vägkultur. Alléträd och
andra planteringar kunna i kvalificerade fall och med
urskiljning ifrågakomma.1 Anvisningar om
dricksvatten äro välkomna för både vägfarande och
bilkylare. Det bebådade införandet i ökad omfattning
av Röda korsets hjälp stationer längs alla mera
trafikerade vägar är också en välkommen åtgärd, så ock
anvisningar om nära vägen tillgänglig telefon, helst
öppen dygnet runt.
Hur skall nu allt detta ske, till fromma för god
vägkultur? Ja, åtskilligt är som synes väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna, statens
väg-ingenjörer och behörighetsförklarade vägingenjörer,
i Därom innehåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förutnämnda bestämmelser följande: "I öppen terräng samt inom
eller i närheten av samhällen kunna planteringar med träd,
buskar eller häckar intill vägen understundom vara
motiverade ur såväl trafikteknisk som estetisk synpunkt. Sålunda
kan exempelvis genom plantering av en rad träd i yttersidan
av trafikvådlig kurva uppnås en effektiv och varaktig
varning för trafikfarliga kurvor. Som allmän regel vid
utförandet av planteringar gäller emellertid, att desamma icke få
försämra siktförhållandena, samt ej heller på annat sätt
medföra olägenhet eller fara för vägtrafiken."
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
