Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Mekanik - Mekaniken på gott och ont, av Nils Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
bränsleåtgången är minskad till 1/4.
Maskinaggregatets vikt är nedbragt till mindre än 1/10, ja Vis mot
förr. Och arbetet med skötseln av det hela är
reducerad till ett minimum. Eldningen, smörjningen och
ångtryckets reglering sker ofta helt automatiskt.
Men även ångturbinen har fått medtävlare
nämligen olika slag av oljemotorer. Dessas förelöpare,
gasmaskinen, hade för 50 år sedan kommit till rätt stor
användning, där det fanns gas, men det dröjde en
tid, innan man lyckades komma till rätta med
användningen av flytande bränslen. Man behövde också
lära sig att framställa och behandla dessa på lämpligt
sätt. Först kommo fotogen- och bensinmotorerna med
förgasare, i huvudsak lika gasmaskinerna. Sedan
kommo motorer med direkt insprutning och tändning
medelst tändkula eller elektrisk gnista eller enbart
genom luftens kompression. Tillkomsten av dessa
motorer har haft en oerhörd betydelse. Jag behöver
bara erinra om alla fotogenmotorer för mindre
kraftbehov i småverkstäder och vid gårdarna landet runt,
i fiskebåtar och i småskutor, som därigenom gjorts
mera oberoende av väder och vind. Och sen ha vi
de allra största oljemotorerna i de stora last- eller
passagerarefartyg, som trafikera alla världens hav.
Tänk vidare på alla bilar och bussar och motorcyklar
och sist men icke minst på flygmaskinerna. Hade vi
ej haft bensinmotorn och lyckats förbättra denna så
som skett, skulle vi knappast haft några bilar, i varje
fall ej så bra och behändiga som nu, och med
flygmaskinerna hade vi säkerligen ej kommit långt. Det
kan möjligen tänkas, att vi i stället för bensinmotorer
eller andra oljemotorer haft något annat, t. e. en ny
typ av ångmotorer e. d., men ännu så länge ha vi ej
lyckats få fram någon sådan motor, som är
tillräckligt bra för bilar och flygmaskiner. Man får väl
hoppas att vi lyckas någon gång, innan oljan tager slut.
Måhända den pågående atomforskningen så
småningom skall kunna anvisa någon alldeles ny väg för
kraftalstring. Den som lever får se.
Under tiden ha vi emellertid också vattenkraften
att lita till. För 50 år sedan hade vi visserligen en
hel del goda turbinkonstruktioner, men dessa ha
ytterligare förbättrats och nya ha kommit till. De
äldre konstruktionerna utfördes väl sällan på mer
än 50—100 hkr. Nu göras här i landet turbiner på
50 000 hkr eller mer, och verkningsgraden har ökats
från förut vanliga 60—70 % upp till 90—93 %.
Att vattenkraften kommit till ökad användning
sammanhänger ju med möjligheten att överföra
kraften på stora avstånd i form av elektrisk energi.
Denna möjlighet fanns icke för 50 år sedan. De
första praktiska försöken gjordes i början av
1890-talet. Jag erinrar om Jonas Wenströms uppfinning
av 3-fassystemet. Hans patent därå beviljades 1890.
Hela den oerhörda utvecklingen av den elektriska
kraftöverföringen har ägt rum efter nämnda tid.
Förutsättningarna härför ligga visserligen på det
elektriska området, men hjälpmedlen äro till stor del av
mekanisk art. Och distributionen av elektrisk energi
har medfört och möjliggjort en oerhörd mängd
mekaniska konstruktioner inom alla livets områden från
hemmets dammsugare och golvbonare till
industriföretagens mångtaliga, elektriskt drivna
arbetsmaskiner, lyftverktyg och andra apparater av de mest
skilda slag.
Jag råkade nyss nämna stora last- eller
passagerarefartyg. För 50 år sedan funnos av svenska
maskindrivna handelsfartyg endast 7—8 stycken med
en dräktighet på över 1 000 bruttoton och inga, över
2 000. Och det byggdes väl ej heller några större i
Sverige då. Nu byggas här motorfartyg på 10 000
bruttoregisterton och mer.
Lokomotiven voro i regel rena högtrycksmaskiner
utan förvärmare eller överhettare, sällan större än på
4—500 hkr och med en vikt av 35—40 ton. Nu
drivas större delen av våra järnvägar med elektriska
lok, till stor del mekaniska konstruktioner, vagande
över 80, upp till nära 130 ton och med en styrka av
2 000 upp till nära 3 000 hkr. År 1888 tog
dagsnälltåget Stockholm—Malmö med övernattning i Älmhult
26 tim. 50 min. Nu går dagsnälltåget Stockholm—
Malmö direkt på 8 tim. 5 min.
På tal om järnvägar får jag även erinra om
spårvägar. Den första spårvägen i Stockholm blev
färdig 1880 och drevs då med hästar. År 1904
infördes elektromekanisk drift. Spårvägar anlades
efter hand i alla större städer. Nu upprättar man
hellre busslinjer. I de största städerna i utlandet ha
bussarna mer eller mindre helt övertagit
spårvägarnas roll. Och så ha vi ju bilarna. Av sådana
funnos inga i Sverige 1888. De började komma först
omkring sekelskiftet. Nu lär det finnas omkring
130 000 personbilar och 50 000 lastbilar i bruk.
Ännu märkligare har utvecklingen varit på
flygteknikens område. År 1901 hade man ej kommit
längre än att Santos Dumont då vann Le Figaros
pris på 100 000 frcs genom att i styrbar ballong
lyckas kretsa Eiffeltornet runt. Och det var år 1903
som bröderna Wright första gången lyckades flyga
med motorkraft några hundra meter åt gången. Nu
ha vi ju regelbunden flygtrafik över hela jorden,
exempelvis Stockholm—Berlin 4 timmar, Stockholm
—Paris 7 timmar. I stället för Jules Vernes fantasi
"Jorden runt på 80 dagar" kan man nu på allvar
tala om "Jorden runt på 8 dagar".
Den som åker bil råkar lätt på en velociped.
Sådana finnas nu i varje vrå av landet. Enligt uppgift
såldes här enbart under senaste redovisningsår
1936/1937 omkring 350 000. För 50 år sedan fanns
endast en och annan av dessa "höga hästar" som vi
nu se på tekniska museer. Den låga typen hade man
icke börjat med än. Det dröjde ända till bortåt
sekelskiftet, innan velocipeden kom över
sportstadiet.
Vart man vänder sig möter man mekaniska
hjälpmedel, som nu äro alldagliga men som knappast eller
alls icke funnos för några årtionden sedan.
Konceptet till denna artikel är skrivet på maskin. En
del sifferuppgifter äro uträknade på maskin.
Skriv-och räkneapparater voro för 50 år sedan ännu på
experimentstadiet. Sedan ha ju även en hel del andra
kontorsmaskiner kommit fram, tillförlitliga,
arbetsbesparande, rent av fullkomliga tycker man. Detta
nummer av Teknisk tidskrift är som vanligt satt med
maskin. De invecklade linotypemaskinerna och
ro-tationspressarna, som göra det möjligt att på några
timmar sätta och trycka en stor tidning i 100
000-tals exemplar, äro också den senaste tidens barn.
Medan jag är inne på dessa underverk, får jag även
erinra om den mångfald komplicerade
automatmaskiner, som finnes för tillverkning och paketering av
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
