Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 30 april 1938. Specialnummer: Vardagsrationalisering - Fotocellens användning vid offsettryck, av Örnulf Barth-Tönsberg - Korrespondensens rationalisering, av H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fotocellens användning vid offsettryck.
I en offsettryckpress löper papperet under
tryckningen mellan stålcylindrar, av vilka den som
överför trycket är klädd med en tjock gummiduk. Skulle
nu ett trasigt eller hopskrynklat ark bege sig in i
pressen, ville gummiduken ohjälpligt krossas och,
vad värre är, lager och cylindrar skulle utsättas för
påkänningar som helst böra undvikas. Dessutom
skulle med största sannolikhet pappersresterna tränga
in i valsverket, malas sönder tillsammans med
Fig. 1. Inmatningsanordning med fotoceller.
färgen och förstöra tryckningen. Rör det sig sedan
om en tvåfärgspress med sina 40—50 färg- och
rivvalsar, förstår man vilket trevligt arbete som skulle
förestå, när dessa måste tagas ut och fullständigt
rengöras. Och en krossad gummiduk har sett sitt öde!
Offsetpressarna ha förr inte arbetat med större
hastighet än att den som vaktade maskinen hann med
att avvärja eventuella missöden — delvis ha också
konstruerats mekaniska säkerhetsanordningar. När
det gäller de hastigheter man nu börjar bygga för,
kan man inte längre förlita sig på vare sig mänsklig
vaksamhet eller omtalade mekaniska sätt att ingripa.
Moderna maskiner byggas för en hastighet av
7—8 000 ark i timmen mot en tidigare
maximihastighet av 4 000! En del sådana moderna pressar äro
försedda med fyra stycken fotoelektriska celler, vilka
göra en ovärderlig nytta och vilkas påpasslighet och
kallblodighet i farans stund aldrig sviker. Vad man
måste undvika är att trasigt papper kommer till
tryck, att arken komma snett — eller att plötsligt
ett ark uteblir, så att cylindrarna trycka på varandra.
Det är dessa missöden fotocellen håller på avstånd.
Jag skall försöka att klarlägga tillvägagångssättet.
Figuren föreställer schematiserat den del av pressen,
där pappersarken matas från upplagan (1) (vilken
automatiskt höjes allt eftersom arken försvinna) på
rullande band (2) ned till den cylinder (3) som
överlämnar dem till tryckcylindrarna. Yid A sitter på
vardera sidan av de rullande banden en lampa (4).
Denna riktar en skarp ljusstråle, som tangerar arket
i kanten, mot spegeln (5) som i sin tur reflekterar
strålen in i fotocellen (6), så länge allt går väl. Så
fort däremot ett ark ger sig av på snedden, bryts
ljusstrålen, vad antingen det nu sker på högra eller
vänstra sidan, vilket har till följd att respektive
fotocell icke längre uppbär den elektriska cirkulation
den under normala omständigheter förmedlar.
Fram-förningsmaskineriet stoppar, inget ark når
cylindrarna för att passera snett genom pressen och ställa till
krångel. Men — då händer ju det att cylindrarna
smeta av mot varandra? Nej, så galet är det inte.
Vid B observerar vi en anordning som ofta är i elden.
Det är lampan (7), spegeln (8) och fotocellen (9).
Dessa ha att ingripa, så snart ett ark utebliver eller
är trasigt i kanten. Det sker så här: så länge allt
löper normalt, ark följer på ark, når ljusstrålen aldrig
fram till spegeln. Papperet bryter den på vägen och
under det ögonblicks avbrott, som uppstår var gång
ett papper grips av cylindern (3) och ett nytt
kommer på plats, vrides spegeln nedåt, så att ljusstrålen
icke heller då kan reflekteras. Men — om inte nästa
papper infinner sig i tid eller om det rent av uteblir,
hinner spegeln tillbaka, uppsnappar ljusstrålen från
(7) och väcker utan tvekan (9), fotocellen. Denna är
finkänslig i dylika frågor och upparbetar sitt raseri
ytterligare genom förstärkarapparaten. En
hydraulisk oljepump sättes i gång och — skiljer
tryck-cylindrarna från varann! Ja, så enkelt låter det
och är det, om än praktiken ibland är något svårare
att tas med.
Örnulf Barth-Tönsberg.
Korrespondensens rationalisering.
De rationaliseringssträvanden som gjort sig
gällande inom våra industriföretag hava hittills i de allra
flesta fall varit inriktade på de lägst betalda
krafterna inom företagen. Avhandlingar hava skrivits om
verkstadsrationalisering, och ett oerhört arbete och
massor av tid har nedlagts på detta område.
Arbetsstudier och tidsanalyser sysselsätta härar av folk
inom industrien.
På kontoren hava skrivmaskinen, räknemaskinen,
bokföringsmaskinen etc. haft en revolutionerande
betydelse och sparat massor av tid och pengar.
Volymer hava skrivits, kurvor och tabeller hava
uppgjorts angående arbetsfördelningen inom kontoret.
T. o. m. springpojkarnas tillryggalagda väglängd per
dag har gjorts till föremål för ingående
undersökningar. Genom alla dessa rationaliseringssträvanden
löper dock som en röd tråd, att de äro inriktade på
företagens lägst betalda och minst kvalificerade
arbetskrafter.
Förutom telefoner, diverse signalsystem etc. finnas
inom de flesta industriföretag högst få hjälpmedel för
rationalisering och bättre utnyttjande av arbetstiden
för företagsledarna och personer i chefsställning,
vilka handla och skriva i sina bolags namn. En
mycket stor del av dessa personers arbetstid tages i
anspråk av brevskrivning, utskrivning av memoranda
etc. Hittills har i mycket ringa utsträckning
uppmärksamhet ägnats åt rationaliseringen av dessa ar-
216
30 april 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
