Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 7 maj 1938 - Den tekniska forskningen, av Sten Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Vad är det då som bör åtgöras i vårt land för att
grunda, utveckla och stimulera tekniskt vetenskaplig
forskning på längre sikt. Därtill behövs tre saker:
forskare, forskningsinstitut och pengar. I vårt land
finns redan ett ganska stort antal forskare och
personer, kvalificerade för forskning. Främst äro dessa
att söka bland professorer och lärare vid de tekniska
högskolorna. Dessa äro emellertid hårt pressade av
sin undervisningsplikt. De ha icke tid till förfogande
för forskning, och i de flesta fall ej heller medel att
driva dylik. Vad sedan beträffar rekryteringen på
banan är det väl så, att även om undervisningen vid
de tekniska högskolorna är väl grundläggande för
utbildning av unga forskare den senare delen av deras
studier, när de verkligen skulle ägna sig åt
forskningsuppgifter, lider av samma begränsningar som
nyss sagts om lärarna. På grund av de små
ekonomiska möjligheterna på forskarebanan dra sig väl
även de flesta ungdomar för att ägna sig åt
forskning, även om de skulle ha intresse för saken. Man
tar hellre en säker befattning som driftsingenjör på
en fabrik, som ger möjlighet att bilda hus och hem.
Det är icke heller envar givet att lämpa sig för
forskning. Det är en alldeles särskild andlig gåva att
kunna koncentrera sig på och utgrunda
sammanhanget i naturen, att kunna påtaga sig den
nödvändiga uthållighet och mödan av ofta årslånga
ansträngningar och försök, innan resultaten ernås, om
de ens någonsin komma. Man kan väl också säga,
att ju mera forskningsområdena bli penetrerade,
desto mera minskas de lättfångna resultaten. Nu
för tiden komma dessa oftast genom mångårigt
samarbete av grupper av forskare eller genom en
ledare med ett flertal assistenter.
Vi komma då över till frågan om
forskningsinstituten. 1 detta hänseende bör naturligtvis i främsta
hand användas de institutioner, som redan finnas.
En alltför brådstörtad utveckling är icke önskvärd.
Det är bättre att arbeta lugnt och säkert. Låt mig
i detta sammanhang nämna en detalj, som dock är så
utomordentligt viktig, men vars betydelse i vårt land
hittills icke tillräckligt beaktats. Jag menar frågan
om tekniska bibliotek och institutioner för teknisk
dokumentation". Det är en enorm mängd tekniska
handlingar, som tryckas överallt i världen på alla
språk. Man kanske får en bild därav, om man
betänker, att enbart av patentansökningar ingivas ca
360 000 per år. Det skrivs överallt på jorden mycket
om alla aktuella tekniska problem, och denna
litteraturflod representerar en ovärderlig källa till teknisk
kunskap. För undvikande av dubbelarbete är det
nödvändigt, att biblioteken försättas i ett så
effektivt skick, att detta kan kommuniceras den
intresserade. Centralbiblioteket på Tekniska högskolan kan
icke längre med sina små anslag fylla måttet. Man
må ock härvid betänka, att ingenjörerna endast i få
undantagsfall besitta den träning, som fordras för
litteraturstudier. Det är sålunda av ännu större vikt,
att de kunna få sakkunnig handledning och hjälp
härutinnan.
Jag kommer sedan till den sista punkten, frågan
om finansieringen. Det har redan framhållits, att
våra forskningsresurser hittills varit bedrövligt små.
När man betänker, att det årliga saluvärdet av
Sveriges industriella produktion år 1935 uppgick till
5,5 milliarder kronor, rör det sig sålunda om så för
vårt land ofantliga belopp, att även en ringa
procentuell förskjutning representerar betydande
värden. Antag att man genom att anslå en million
kronor årligen till teknisk forskning kunde förbättra
vinsten på den industriella produktionen genom att
spara och bättre utnyttja råmaterial, motsvarande
endast 0.1 % av detta totalbelopp, så skulle detta
betyda ett årligt värde av över fem millioner kronor.
Forskningsanslaget skulle betala sig mångdubbelt.
Yi ha stora tekniska nationella problem, som
vänta på sin lösning. Endast ett enda exempel därpå
skall här anföras. Vår produktion av sulfitcellulosa
var förra året 1,6 millioner ton. Organisk substans i
löst form uppgående till lika stor jättekvantitet rann
samtidigt bort outnyttjad i vattendragen. Är det
bevisat, att detta material icke kan nyttiggöras? Vi
ha visserligen därur tagit vara på 50 000 ton socker,
eller 0,3 %, och framställt sprit därav, men resten
ha vi icke funnit användning för. Kunna vi med
lugnt samvete och bibehållen självaktning påstå, att
vi genom ett intensivt forskningsarbete, som kanske
behövt sträcka sig utöver årtionden och som krävt en
talrik stab av forskare, gjort allt, vad vi kunnat för
att lösa detta stora problem? Ha vi ens nått fram
till den bittra besvikelsen, att vår samfällda möda
varit förgäves, därför att någon av naturens lagar
uppställt hinder, som gör en lösning av problemet
omöjlig? Nej, vi ha blott att konstatera, att det vi
gjort varit i stort sett obetydligt. Och år efter år
rinner ännu halvannan million ton substans i sjön.
För ej länge sedan ansåg man äggviteforskningen
tämligen hopplöst komplicerad. Och likväl angrep
man problemet från nya utgångspunkter och med ej
ringa framgång. Är sulfitproblemet ändå svårare?
Må vara, men det befriar oss icke från skyldigheten
att söka komma tillrätta med dess lösning.
Vi teknikens män ha erfarenhet om, att
statsmakternas intresse för teknisk undervisning och
forskning, båda produktiva till sitt ändamål, icke varit så
stort, som vi hoppats. Vi leva ju som bekant i
folkhemmet Sverige. Låt oss icke glömma, att detta
vårt hem står i en intim kontakt med
AKTIEBOLAGET SVERIGE, vårt näringsliv. Det är ett
hederligt gammalt bolag, där aktiemajoriteten väl
aldrig och minst i dessa tider innehafts av några få
familjer. Vi äro alla i stort sett mycket små
aktieägare i företaget, och vid bolagsstämman är
rösträtten begränsad. Var och en har endast en röst.
Bolaget driver en vittomfattande rörelse.
Huvudgrenen, jordbruket, täcker till stor del bolagets
själv-kostnader. En annan viktig gren, industrien, giver
till stor del möjligheten till utdelning. Utdelningen
användes för att vidmakthålla vår kulturella och
andliga standard. Är det då ej klokt att se till,, att
denna gren trimmas på bästa sätt, så att utdelningen
kan bli så liög som möjligt. Jag tror inte, att man i
ett enskilt företag skulle tveka om den saken. För
bolaget Sverige skulle det även öka goodwillvärdet,
om det i sin tjänst hade en högt utbildad stab av
ingenjörer för driften och nyhetslaboratorierna.
För något år sedan skapades av en professor vid
Teknis, som även har ett gott ekonomiskt förstånd,
följande slagord. Ni kanske ha hört det förut, men
jag tycker, att det är så bra, så jag vill slå fast det
en gång till. "Det skall inte vara
ecklesiastikministern, som kommer till finansministern och tigger
14 maj 1938
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
