Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 3 sept. 1938 - Organisationsproblem inom industriella koncerner, av Gösta Klemming
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kontrollen av huru dessa budgeter stämma med
verkligheten, ger den administrativa ledningen
successivt kunskap om de resultat, som
koncernverksamheten uppnår och möjlighet till att i god tid vidtaga
erforderliga åtgärder. Betydelsefullt är att förfoga över
erforderliga reserver för att kunna möta oväntade
ekonomiska händelser. Ju fullständigare
budgetbearbetningen genomföres, desto lättare är det för ledningen
att tillse, att den ekonomiska tryggheten förefinnes och
att anpassa företagets verksamhet med hänsyn härtill.
Var och en, som har erfarenhet av, vilka
bekymmer som följa en svag ekonomi i spåren, förstår
betydelsen härav. Ju större ett företag är, desto
betydelsefullare är det att ha goda ekonomiska reserver.
Vad ovan sagts om upprättandet av budgeter och
budgetkontroll gäller vare sig koncernen arbetar i
form av ett eller ett flertal aktiebolag. I det senare
fallet erhålles genom en sammanfattning av
budgeter resp. kontrolluppgifter och bokslut
konsoliderade balanser, som åskådliggöra den ekonomiska
situationen vid varje rapportperiod.
En mycket god och för ledningen värdefull hjälp
vid bedömande av ett företags ekonomiska situation
och räntabilitet erhålles genom uppställande av
räntabilitetsdiagram. Som utgångspunkt för ett
sådant tager man ett tänkt eller verkligt driftsår med
normal belastning och avsättning. I sin enklaste
form åskådliggöres ett sådant diagram av fig. 1.
Utefter de båda axlarna avsättas försäljningsvärden
respektive kostnaderna för olika utgifter båda i
samma skala. Kostnaderna delas på sedvanligt sätt
i fasta och rörliga. De rörliga i kostnader för
material, arbetslöner och driftsomkostnader, de fasta i
olika grupper, efter sin betydelse, såsom diverse
allmänna omkostnader, fasta improduktiva kostnader,
räntor på främmande kapital, avskrivningar och
ränta på eget kapital.
De rörliga kostnaderna äro inom vissa gränser
proportionella emot tillverkningens volym och
tendera således praktiskt taget emot noll, de fasta
fördela sig över hela produktionens volym praktiskt
taget oavsett dess storlek. Den punkt, där
försäljningslinjen skär kostnadslinjen, är den undre
gränsen för räntabilitet. På ömse sidor härom uppstår
vinst resp. förlust.
Resultatet av denna kurva kan även åskådliggöras
i fig. 2, som visar sammanhanget mellan prisbildning
och omsättning vid oförändrade fasta kostnader.
Det är i regel lämpligt, att all ekonomisk statistik
centraliseras under den ekonomiska förvaltningen, som
ju har direkt tillgång till alla data. Med den tillgång
till mekaniska hjälpmedel, som nu förefinnes, erhållas
statistiska uppgifter snabbt och säkert.
Kontorsarbetets rationalisering.
Jag har inledningsvis berört, hurusom en
rationalisering av allt kontorsarbete med fördel låter
förena sig med en central administration i övrigt. Ett
stort kontor bereder nämligen alltid större möjlighet
till ekonomisering än flera mindre; detta belyses bäst
av följande:
1. Ett stort kontor medför möjligheten att göra
en mera ekonomisk uppdelning bland personalen av
ansvarsarbete och rutinarbete. På ett mindre
kontor kanske en viss person sysselsättes till 10 % av
sin tid med ansvarsfullt arbete och till de åter-
Fig. 2. Samband mellan försäljningspris och
produktionsmängd vid oförändrade fasta kostnader.
stående 90 % med rutinarbete. På grund av den
högre kompetens, som fordras för de 10 %
ansvarsarbete, kommer denna persons avlöning att få rättas
i huvudsak efter den högre kompetens, som fordras
för detta. På det stora kontoret kan allt, eller så
gott som allt, ansvarsfullt arbete koncentreras på
vissa personer med högre betalning, medan det rena
rutinarbetet kan utföras av andra personer med lägre
kompetens och avlöning.
2. På ett större kontor kan en viss persons
arbetsuppgifter specialiseras i högsta möjliga grad, så att
han under hela dagen eller en större del av denna
sysselsättes med ett visst arbete. Härigenom
bortfalla alla de improduktiva tider i arbetet, som
uppkomma, då ideliga övergångar göras under dagens
lopp från den ena arbetsuppgiften till den andra.
3. På ett större kontor kunna moderna
kontorsmaskiner och annan arbetsbesparande utrustning
användas i högsta möjliga grad.
4. Genom att de olika avdelningarna på ett större
kontor komma att bestå av ett större antal personer,
blir det lättare att avpassa personantalet i varje
avdelning efter den normala arbetskvantiteten inom
avdelningen. Detta resulterar uti ytterligare ekonomi,
enär ju en person ej är delbar. På ett mindre
kontor finnas därför större möjligheter för att en viss
person endast blir sysselsatt till hälften, s/4 etc. av
sin tid än på ett större kontor, även om personerna
samtliga låta påskina, att de äro fullt sysselsatta.
5. På ett större kontor finnas möjligheter att för
hela kontoret anställa en kontorschef med goda
kvalifikationer ifråga om kontorsteknik, som har
bättre möjligheter än motsvarande person på ett
mindre kontor att stå i kontakt med den moderna
utvecklingen ifråga om kontorsorganisation, så att
organisationsapparaten ständigt kan drivas så
ekonomiskt som möjligt.
6. På ett större kontor kan kontorsutrymmet som
regel användas på ett mera ekonomiskt sätt än på
ett mindre, vilket resulterar uti dels ytterligare
möjligheter till arbetsbesparingar, dels i allmänhet lägre
hyreskostnader per person.
Viktigt är att till de olika företagen endast
förlägga så mycket kontorsarbete, som är absolut
behövligt, och i möjligaste mån söka att förenkla detta.
3 sept. 1938
407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
