Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 22 okt. 1938 - Flygväsendets inverkan på stadsbyggandet, av A. Lilienberg - Otto Linton †, av H. Kreüger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
tionen blir ganska olika allt efter förhållandena.
Sålunda bör skyddsrummet i ett flervånings hyreshus
med bjälklag av trä givas starkare konstruktion än i
ett högt hyreshus med betongbjälklag.
Vi äro nu inne på frågan om byggnadernas
material, en särskilt för oss skandinaver viktig fråga. Jag
har förut berört, vilken oerhörd mängd brandbomber
en flygflottilj på en kort stund kan strö ut över en
trakt. Den oerhörda fara våra nordliga länder kunna
utsättas för genom flygangrepp med brandbomber
torde hittills hos oss rönt relativt liten
uppmärksamhet. Våra stora skogar och trähusbebyggda städer och
samhällen kunna lätt bli utsatta för verkliga
katastrofbränder, emot vilka vi under vidriga omständigheter
torde komma att stå så gott som maktlösa. Man
måste besinna, att hur starkt luftvärn vi än skaffa
oss, en fiende dock kan råka få igenom en del
flygmaskiner, vilka kunna åstadkomma oerhörda skador.
Man kan därför med skäl fråga sig, huruvida vi i
den utsträckning, som hittills skett, skola fortsätta
att bygga i trä. Givetvis går det icke i våra trärika
länder att helt förbjuda trähus, särskilt som trä är
ett så utmärkt material till villor och egna hem. Men
det kan ifrågasättas, om icke sådana trähus böra
förläggas på större avstånd från varandra än som för
närvarande i allmänhet sker, och om man icke bör
förbjuda trä såsom material till byggnader, vilka
inredas för mer än, låt oss säga, två familjer, dvs. till
allt vad hyreshus heter. Vidare torde i alla nya
hyreshus böra föreskrivas brandbotten samt bjälklag av
betong eller därmed liknande ämne. Med vår nutida
teknik är ju kostnadsskillnaden mellan bjälklag av
betong och trä icke avskräckande stor. Särskilt
nödvändigt synes vara att utdöma de hittills i vissa
städer använda hyreshus, som bestå av en undervåning
av sten och två övervåningar av trä, de i Göteborg
s. k. landshövdingehusen.
Slutligen är att nämna, att i stadsplanerna böra
utsparas utrymmen för förvaring av eldfarliga eller
för folkförsörjningen viktiga ämnen. Särskilt tänker
jag härvid på bensin och andra eldfarliga brännoljor.
Platser böra finnas tillgängliga, där dessa i kuperad
terräng kunna insprängas i berg eller i slät terräng
förvaras på annat sätt.
Till sist några ord om städernas utrymning vid
bombfara. Vilka åtgärder man än vidtagit, kvarstå
dock särskilt i städernas centrala delar så stora
riskmoment, att det är önskvärt, att vid dessa tillfällen
så många människor som möjligt kunna lämna
städerna och spridas i kringliggande landsbygd. Det är
nödvändigt, att sådan utrymning är organiserad
redan i fredstid, och att den kan äga rum tillräckligt
snabbt. Sålunda lär det vara på tal att i Paris
anlägga nya, radiella boulevarder med sådan kapacitet,
att staden skulle kunna utrymmas på endast
sjättedelen av den tid, som åtgår med nuvarande
kommunikationsleder.
Befolkningens förläggning i den omgivande
landsbygden blir givetvis ett svårt problem, ävenså
livsmedelstillförseln. I våra nordiska länder hava vi ju
i långt större utsträckning än i de sydligare
sommar-eller utflyktshus omkring våra städer, och ofta äro
dessa såsom t. e. i Stockholmstrakten relativt
avlägset belägna från stadens tätare bebyggda delar.
Dessa villor och sportstugor torde i de flesta fall bli
lämpliga tillflykter för befolkningen i händelse av
fara; och man får väl förutsätta, att en hel del
familjer, som icke hava sådana hus, skola kunna
inrymmas i andras stugor. Det är därför önskvärt, att man
inom varje stad utreder de kringliggande stugornas
kapacitet och gör en organisationsplan för deras
ianspråktagande i händelse av fara från luften.
Utrymmet har icke medgivit mig att gå närmare in
på detta viktiga ämnes detaljer. Min avsikt har
närmast varit att i någon mån klargöra vilka oerhörda
risker som verkligen möta oss vid krigstillfälle, och
att vi knappast kunna göra nog mycket för att
skydda oss emot dem.
Otto Linton †.
Budskapet om Otto Lintons död kom idag plötsligt
och oväntat. I lördags var han i sin tjänst vid
Tekniska högskolan och talade med intresse om en i
dagarna avslutad studieresa med sina kära väg- och
vattenbyggare och uttalade sin glädje över de goda
resultat som vunnits och om den berättelse över denna
resa, han snart skulle bli i tillfälle avgiva.
Man står då förstummad inför det plötsliga
uppbrottet och jag beklagar på det djupaste den stora
förlust högskolan lidit genom hans för tidiga
oort-gång.
Otto Linton var en skicklig och nitisk lärare, som
förstod att i hög grad fånga sina lärjungars intresse,
och han nedlade på sin undervisning mera arbete än
kanske de flesta.
Han var godhjärtad, men dock en stridens man
och fick med anledning av sina ofta kvicka utfall
och sin vassa penna mången gång utstå häftiga
mot-angrepp. Han stred emellertid icke för stridens skull
utan för sina ideal, som voro högt ställda, och han
vek ej en hårsmån från vad han ansåg vara rätt och
riktigt.
Min bekantskap med honom daterar sig från de
första åren av detta sekel. Han har varit min lärare,
min kollega och min vän, och hans plötsliga bortgång
kännes för mig därför särskilt smärtsam.
482
22 okt. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
