Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 29 okt. 1938. Specialnummer: Säkerheten på väg och gata - Vägbelysning — en nödvändig detalj i vägens tekniska utrustning, av I. Folcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
farande är situationen i stort sett densamma som
tidigare, dvs. billjuset karakteriseras av dålig
avbländning, trots att just denna detalj varit föremål för en
mycket intensiv propaganda. Ett skolexempel på, att
enbart propaganda icke är tillräckligt för att skapa
säkerhet i trafiken, och att vissa människor äro döva
för dylik påverkan. Skall bilbelysningen bli bättre,
erfordras även bestämda föreskrifter samt noggrant
definierade tekniska bestämmelser för att åsyftat
resultat skall nås. De tekniska medlen för en
acceptabel lösning finnas, men utnyttjas icke i tillräcklig
utsträckning.
Även om den rörliga bilbelysningen sålunda utan
tvivel kan förbättras, i varje fall därhän, att den så
trafikvådliga bländningen upphäves, kan man på
denna linje aldrig skapa en trafikbelysning, som
medger tillräcklig överblick av körbanan för att bedöma
eventuella riskmoment. En starkt trafikerad väg utan
god allmänbelysning är en teknisk halvmesyr. När
vägmyndigheterna dra sig för att utföra
belysningsanläggningar och låta bilisterna sköta ljushållningen,
påminna de om en fabriksledare, som inte vill bekosta
belysning i verkstaden utan beordrar sina arbetare
att skaffa sig ficklampor för arbetets utförande. Yid
ett bilmöte, där båda parterna ha väl avbländat
halvljus, kör man på grund av halvljusets ringa räckvidd
in i en mörk zon, där över huvudtaget intet kan
iakttagas, förrän helljuset åter får inkopplas. Är
trafiktätheten stor säger det sig självt, att riskerna för
olycksfall under sådana omständigheter starkt ökas.
Här har en stationär vägbelysning, som möjliggör
bilarnas framförande, utan att farten måste minskas till
ett minimum, med konstant avbländat ljus eller med
enbart parkeringsljus, en stor uppgift att fylla.
När man invänder, att införandet av sådan
belysning blir alltför dyrbar, tänker man kanske, att
meningen skulle vara att införa belysning på alla
rikshuvudvägar i deras helhet, vilket visserligen vore
önskvärt men knappast erforderligt. Det torde vara
tillräckligt, om stationär vägbelysning utföres på
sådana avsnitt av vägarna, där olycksfallsriskerna
kunna anses störst t. e.:
1. Där trafiktätheten uppvisar speciellt höga
värden efter mörkrets inbrott, såsom fallet är vid in- och
utfartsvägar till städer och större samhällen, där
tydliga trafiktoppar kunna iakttagas på morgonen före
arbetets början och på aftonen efter arbetets slut,
alltså på tider, som under en stor del av året infalla
under dygnets mörka del;
2. Yid passager genom s. k. "tättbebyggda
samhällen", där ofta stark fotgängar- och cykeltrafik
förekommer på landsvägen jämsides med
automobiler-nas genomfartstrafik. I en del fall finnas i vissa
sådana samhällen ansatser till belysning, vilken
emellertid oftast är av sådan beskaffenhet, att det vore
bättre, om den helt saknades. Se t. e. belysningen
av en så starkt trafikerad genomfartsväg som
Tureberg norr om Stockholm. Här består belysningen av
en oskyddad lampa (bländande), placerad på
ungefär var 150:de meter. Ungefär liknande är
situationen i alla övriga samhällen, belägna vid starkt
trafikerade genomfartsvägar i Stockholms närhet, och
man har alla skäl att antaga, att situationen icke
är stort bättre på andra håll i landet;
3. På platser, där vägsträckningen på grund av
topografiska skäl måste framföras i kurva. Ofta kan
mycket pengar sparas på att, i stället för att under
alla omständigheter räta ut kurvorna, sörja för att
dessa jämsides med god, bred, på lämpligt sätt
doserad vägbana, förses med god belysning, varigenom
de efter mörkrets inbrott på dessa punkter ofta
trafik-vådliga mötena underlättas och trafikanterna erhålla
god översikt av vägbanan i hela dess bredd, vilket
icke är möjligt enbart med mobila
fordonsbelysningen;
4. På övriga speciellt farliga punkter av vägnätet
såsom landsvägsbroar, viadukter, i vägportar o. d.
samt på ömse sidor om alla bevakade eller obevakade
järnvägskorsningar i plan. För dessa sistnämnda
borde en viss speciell ljusfärg fastställas t, e. det
gula natriumljuset, vilket då inom trafikväsendet
uteslutande skulle komma till användning för detta
ändamål. I övriga fall bör man använda
kvicksilverlampor, blandljus eller vanligt glödlampsljus.
Som av ovanstående framgår, torde stationär
vägbelysning däremot icke erfordras annat än i
undantagsfall på de raka vägsträckorna på fria
landsbygden, varför summan av de belysta sträckorna endast
kommer att utgöra en procentuellt tämligen ringa del
av vägnätets hela längd. För att exemplifiera detta
har ett försök gjorts att efter ovan angivna
riktlinjer beräkna vägbelysningsbehovet på rikshuvudvägen,
sträckan Stockholm—Gävle, vilken totalt är 185 km.
Frånräknas utfartsvägen från Stockholm, vilken
förutsattes efter omläggningen erhålla god belysning,
samt genomfartsvägen i Uppsala, bli de vägsträckor,
där belysning erfordras följande:
Tureberg—Norrviken ................3 km
Sollentuna—Rotebro ..................3 „
Hammarby ..................................1 „
Märsta ..........................................1 „
Vassunda......................................0,5 „
Krusenberg ..................................0,5 „
Flottsund—Grindstugan............6 „
Björklinge ....................................0,5 „
Läby..............................................0,5 „
Tierps Kyrka ..............................0,5 „
Mehedeby ........................1 „
Marma ..........................................1 „
Älvkarleby ..................................1 „
Upplandsbodarna........................0,5 „
Skutskär ......................................3 „
Furuvik ........................................1 „
Infart Gävle ................................2 „
26 ..
— ,,
eller 14 % av
totala väglängden.
Räknar man med ett medelavstånd mellan
ljuspunkterna av 35 m, erfordras totalt för den nämnda
vägsträckan 740 ljuspunkter. Utföres belysningen
med kvicksilverlampor av storleken 300 Dim vilka
inklusive drossel förbruka ca 75 watt, utgör totala
effektbehovet ca 56 kW. Användas glödlampor med
samma ljuseffekt, måste sådana för 200 W väljas,
vilket ger ett effektbehov av 148 kW. Räknas med
en medelutuyttningstid av 2 000 tim. per år, blir
energiåtgången 112 000 kWh vid kvicksilverlampor
och 296 000 kWh vid glödlampor. Antages härför
ett strömpris av 6 öre/kWh, blir strömkostnaden
för kvicksilverlamporna 6 720 kr. och för glödlam-
29 okt. 1938
507
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
