Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 12 nov. 1938 - Bergoljebränslenas användning inom världssamfärdseln, av Gustaf E. W. Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ringsindustriens nuvarande produktionsmetoder
endast till ringa del lämpa sig för produktion av
högvärdiga dieselbränslen. Oljehydrering har för
närvarande så liten användning och är för övrigt så
kostsam, att den ännu så länge icke kan komma i
fråga annat än för speciella fall. Mild krackning har
föreslagits, men av tidigare anförda skäl är all
krackning olämplig emedan den minskar cetanvärdet;
endast vid samtidig hydrering kan cetanvärdet höjas.
Polymerisering av gaser och andra nyare
produktionsmetoder äro som tidigare nämnts icke
användbara. Möjligheterna att öka utbytet av högvärdiga
dieselbränslen för fordonsmotorer äro, så vitt
författaren kan finna, för närvarande begränsade till ökning
av den naturligt destillerade solaroljemängden i
kombination med Edeleanu-raffinering av såväl naturliga
som krackade destillat. Emellertid är utbytet av
solarolja ur bergoljan begränsat. För 6 à 7 år sedan
uppgav en amerikansk raffineringsexpert, att utbytet
av naturliga solaroljedestillat skulle kunna ökas upp
till 12 % av den bearbetade bergoljemängden, utan
att man behövde befara kollision med behovet av
destillat för krackningen. Alla dessa destillat lämpa
sig dock ej för raffinering, och dessutom blir
extrak-tet mycket rikt på aromater. Det är sålunda
knappast möjligt att Edeleanu-raffinera hela det
utbyte av solaroljedestillat, som kan göras
tillgängligt, och då dessutom utbytet vid raffineringen i
genomsnitt icke synes överstiga ca 55 %, kan
utbytet av högvärdiga dieselbränslen efter allt att döma
icke ökas i den grad, som en allmänt ökad
användning av snabbgående dieselmotorer komme att fordra.
För tillfredsställandet av det närmaste behovet är
emellertid Edeleanu-raffineringen synbarligen en
användbar utväg, men en sådan produktion av
solaroljor enligt specificerade fordringar kommer dock
att öka solaroljepriset, enligt en del
raffinerings-experters åsikt till och med fullt i nivå med
bensinpriset. Den ringa mängd specialraffinerade
solaroljor, som nu föras i marknaden, försäljas med klar
förlust.
Aldrig tidigare har de snabbgående
dieselmotorernas bränsleförsörjning befunnit sig i ett så kritiskt
läge som nu. Produktion av stora kvantiteter
högvärdiga dieselbränslen är i själva verket ett problem,
som ännu väntar på sin lösning.
Hesselmanmotorns brännoljetillgång.
För Hesselmanmotorn och andra motorer med
direkt insprutning och elektrisk tändning har
tillgången på lämpliga bränslen i stället ökat, och denna
ökning fortskrider alltjämt. Dessa motorer fordra
solaroljor med jämförelsevis högt oktanvärde, och
det är alltså tydligt att krackdestillaten äro
lämpligast. I fråga om oktanvärdet ställas vissa
fordringar, och för närvarande synas långt ifrån alla
krackdestillat vara användbara, men tillgången på
lämpliga bränslen är dock betydligt större än för
dieselmotorn och kan uppskattas till 6 à 8 % av den
nuvarande bensintillgången. En större användning
av Hesselmanmotorer skulle givetvis kräva ett bränsle
med någorlunda enhetligt, medelhögt oktanvärde, och
en sådan fordran kan raffineringsindustrien
tillfredsställa vida lättare än dieselmotorns fordringar på hög
tändningskvalitet. Hesselmanmotorns
användningsmöjligheter bestämmas dock icke av tillgången på
krackade solaroljedestillat utan av den totala
tillgången på bränslen med tillfredsställande högt
oktanvärde, och därför står även hela bensintillgången till
förfogande. Ur ren bränsleförsörjningssynpunkt kan
alltså Hesselmanmotorn tänkas helt ersätta
förgasaremotorn, vilket däremot dieselmotorn med nuvarande
produktionsbetingelser inom raffineringsindustrien
under inga förhållanden kan göra.
Slutsats.
Tillgången på solaroljor för diesel- och
Hesselmanmotorer är icke tillräcklig för en fullständig övergång
till någondera av, eller ens båda, dessa motortyper
vid transportfordon över 21/2 à 3 ton. Tager man
därtill i betraktande, att det redan nu finnes ett
växande behov av solaroljor även för snabbgående
traktio-nära, stationära och marina oljemotorer är det
tydligt, att en övergång till oljedrift är möjlig endast
för en ganska begränsad del av världens
transportfordon. På grund av att dieselmotorn är
ogynnsammast ställd i fråga om bränsleförsörjningen kommer
dess användning säkerligen automatiskt att begränsas
till de allra största transportfordonen. Endast genom
en väsentlig minskning av dieselmotorns
bränslefordringar och införandet av helt nya
produktionsmetoder inom raffineringsindustrien kan
dieselmotorns användningsmöjligheter ökas.
Hittills har raffineringsindustriens utveckling gått
i riktning mot alltmer ökad anpassning efter kravet
på bränslen med högt oktanvärde, och
produktionsapparaten är nu till övervägande delen specialiserad
för sådan produktion. Storproduktion av bränslen
med högt cetanvärde är ännu ett olöst problem, och
dess lösande skulle fordra ett vidlyftigt
forskningsarbete och sedan omfattande nyanläggningar, vilket
allt skulle kräva betydligt större kapitalinvesteringar
än ett fortsatt utbyggande av produktionsapparaten
efter de riktlinjer som nu följas. Efter allt att döma
har man nu kommit därhän, att det i stället är
motorindustriens tur att anpassa motorernas krav på
bränslet efter raffineringsindustriens
produktionsmöjligheter, om bestående förutsättningar för en ekonomisk
bränsleförsörjning skola kunna skapas.
Sammanfattning.
Behovet av bensin har sedan länge varit så
ofantligt mycket större än behovet av solar- och
brännoljor för dieselmotorer, att raffineringsindustriens
produktionsmetoder praktiskt taget helt anpassats för
bensinproduktion. Under loppet av knappa 20 år
har raffineringsindustriens produktionsapparat helt
omdanats, och produktionen har fullständigt ändrat
karaktär såväl med avseende på utbytet av olika slag
av motorbränslen som i fråga om dessa bränslens
kemiska karaktär. Bensinkvaliteten har alltmer
standardiserats och den är numera huvudsakligen en
funktion av den använda produktionsmetoden. Genom
den ständigt ökade användningen av specialmetoder
för bensinproduktion, särskilt krackningen,
minskat-tillgången på solaroljor i all synnerhet för
snabbgående dieselmotorer, vilka ej kunna använda krackade
destillat. Solaroljornas tändningskvalitet är nu
betydligt mer varierande än för 20 år sedan, dels på
grund av krackningen och dels emedan de bearbetade
bergoljornas kemiska karaktär är mer mångskiftande.
Samtidigt har bensinutbytet mer än fördubblats medan
539 26 nov. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
