Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik
att denna vinkel är en funktion av bränslets
förbränningsegenskaper, men endast under förutsättning att
arbetsförhållanden och konstruktion äro exakt samma
vid bestämning i olika motorer. Detta torde därför
icke vara realiserbart i praktiken, och som man
dessutom kunnat visa, att ett och samma bränsle givit
olika vinkelvärden vid olika arbetsförhållanden, har
man övergått till jämförande prov med
referensbränslen vars förbränningsegenskaper redan äro
kända.
De tidigaste metoderna för laboratoriemässig
utprovning av brännoljors förbränningsegenskaper
avsågo en bestämning av den temperatur vid vilken en
droppe förbrinner i syrgas eller luft under tryck och
temperatur approximativt samma som i
förbränningsrummet. De apparater som utarbetades i detta syfte
blevo emellertid ytterst komplicerade, och detta i
förening med svårigheterna att erhålla
överensstämmelse mellan praktiska driftsresultat och de
uppmätta temperaturerna — det har senare påvisats1 att
dessa äro lägst för bränslen av fotogen- och
bränn-oljetyp, högst för bensin och smörj oljeprodukter —
ledde till att man sökte enklare laboratoriemetoder
och slutligen motorprov.
Laboratorieproverna grunda sig på det sedan länge
kända förhållandet, att paraffiniska kolväten, dvs.
sådana tillhörande serien CnH2n+2 äro att föredraga
till motorer med kompressionständning. De olika
metoder som utarbetats avse därför i första hand att
fastställa den relativa halten av i oljan ingående
paraffiniska kolväten.
Bland dessa kunna nämnas kombinationer av
specifik vikt och viskositet2, specifik vikt och
destillation3, samt specifik vikt och ytspänning4. Ingen av
dessa torde ha nått någon allmän utbredning, ehuru
tidigare upptagna i de av ASTM redigerade
specifikationerna för dieselbränslen.
Däremot har anilinpunkt och dieselindex vunnit
erkännande som approximativa metoder avsedda att
klassificera snarare än värdesätta brännoljor.
Anilin-punkten, dvs. den lägsta temperatur vid vilken en
blandning av 5 ml kemiskt ren, fullständigt torr anilin
och 5 ml olja är homogen, ger förvånansvärt säkra
resultat. I tabell 1 återfinnas anilinpunkter för en
del typiska kolväten. Skillnaden mellan värdena för
kolväten tillhörande CnH./n+2 serien och andra
innehållande nafteniska ringbildningar och bensolkärnor
framträder klart. Emellertid ger anilinpunkten endast
en viss approximativ uppfattning av karaktären hos
de i oljan ingående kolvätena, men man kan icke
generalisera beträffande dessa kolvätens
förbränningsegenskaper. Härav följer, att anilinpunkten
endast tillåter en ungefärlig värdering, men trots
detta återfinnes bestämmelser rörande anilinpunkt i
British Standard Institute’s specifikation för bränslen
till snabbgående dieselmotorer. I dessa
specifikationer framhålles emellertid uttryckligen att
anilinpunkten endast avser att klassificera oljan, sålunda
ej värdera den, och att anilinpunkten torde komma
att ersättas av ett motorprov så snart en tillförlitlig
metod föreligger.
1 Wiezevich, Whiteley och Turner, Ind. Eng. Chem., 1935,
S7, 152.
2 Moore och Kay, Oil & Gas X, 5.5.34, 33 (28), 108.
3 Jackson, Oil & Gas J. 21.3.35, 33 (44), 16.
* Heinzé och Marder, Brenn. Chem., 1935, 16, 286.
Tabell 1. Anilinpunkter för vissa
kolväten.
Acykliska kolväten: ^j^c’
»-dodekan .................. 0,7bo 83,5 °C
n-hexadekan ................ 0,775 95,1 °C
2-2-4 trimetylpentan ......... 0,692 79,5 °C
M-hexadeken-1 ............... 0,783 72,4 °C
Naftener:
1-3 dimetylcyklopentan ............0,746 46,4 °C
n-butylcyklopentan ....................0,785 48,7 °C
p-dimetylcyklöhexan ..................0,772 47,8 °C
re-propylcyklohexan ....................0,793 49,8 °C
Aromatiska kolväten:
alfa-metylnaftalin ........... 1,025 lägre än —19 °C
bensol ...................... 0,879 lägre än —19 °C
toluol ....................... 0,866 lägre än —19 °C
I de av teknologföreningen utfärdade
leveransbestämmelserna för flytande motorbränslen ingår även
anilinpunkt i fordringarna för Brännolja I (=
solarolja).
Anilinpunktens känslighet i förening med den enkla
apparaturen och snabba bestämningen gjorde snart
provet mycket populärt, samtidigt som man strävade
efter en modifikation i syfte att öka dess
tillförlitlighet. Som lämplig korrektionsfaktor infördes
specifika vikten på så sätt att produkten av specifika
vikten i API-enheter och anilinpunkten i °F/100 kallades
dieselindex.5
Icke heller dieselindexet har kunnat värdera
bränsleegenskaperna hos motorbrännolja i exakt
överensstämmelse med praktiska driftsresultat, men
som senare skall visas, ger det otvivelaktigt
noggrannare resultat än enbart anilinpunkt.
I Sverige användas knappast API-enheter och
Fahrenheitgrader; inför man specifik vikt vid 20/4°C
(= s) och anilinpunkt i Celciusgrader (= t) i
ovanstående formel för dieselindex blir uttrycket tyvärr
icke så enkelt:
dieselindex == 2,367 + 17,8) f—–1)
V ’ \S -†- 0,004 /
Det engelska Institute of Petroleum har nyligen
standardiserat provningstekniken för motorprov,
varvid man betjänat sig av två kemiskt rena kolväten
som s. k. primära referensbränslen, nämligen cetan
(ra-hexadekan) och alfa-metylnaftalin, sålunda i
analogi med den redan välkända oktanvärdemetoden för
lättare bränslen till gnisttändningsmotorer. En
brännoljas cetanvärde har definierats som och är
numeriskt lika med volymprocenten cetan i en blandning
av cetan och alfa-metylnaftalin vars
förbränningsegenskaper överensstämmer med brännoljans, varvid
jämförelsen skall ske under vissa bestämda
förhållanden.
De motorprov. som i det efterföljande skola
beskrivas, äro emellertid icke de första i sitt slag.
Redan 1932 föreslogs sålunda en motormetod varvid
ceten (w-hexadeken-1) och alfa-metylnaftalin
begagnades som referensbränslen.6 Resultaten uttrycktes
såsom cetenvärden, och ehuru metoden allmänt
accepterades, har man nu frångått användningen av ceten,
dels på grund av svårigheterna att framställa kol-
5 Becker och Fischer, Träns. S. A. E. 1934, 29, 376.
6 Boerlage och Broeze, J. S. A. B., juli, 1932.
kemiskt rena
[-Anilinpunkt-]
{+Anilin-
punkt+}
18 juni 1938
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
