Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknis k Tidskrift
Ar 19X16 271» t? 30 3/ 32 33 34 35 36 3738 39
Fig. 1. Antal inregistrerade vagnar i
Sverige vid varje årsskifte, 1924—25
t. o. m. 1937—38.
Så långt kalla siffror. Av intresse är att se hur
utvecklingen avspeglar de s. k. konjunkturerna.
Krisen under 1932 och 1933 synes framgå både av fig. 1,
2 och 3. Ännu tydligare synes 1932 och 1933 års kris
ur fig. 5, som motsvarar kolumn E i tabellen, och
visar antalet skrotade vagnar i procent av antalet
ny-inregistrerade. Denna kurva med sin markanta topp
synes visa, mer än någon annan, konjunkturens
betydelse för bilismens utveckling.
Anmärkningsvärt är det lugna förloppet hos kurvan
i fig. 4. Antalet skrotade vagnar synes ha rönt föga
inflytande av de hårda åren.
För bilhandeln ansågs 1935 och 1936 vara goda år.
1937 ansågs rent av vara ett så typiskt
högkonjunkturens år att 1938 förutspåddes skola medföra en
nedgång.
En annan bild erhålles emellertid om man
analyserar skrotvagnarnas genomsnittsålder. Denna
beräknas på följande sätt: antalet inregistrerade vagnar
anses för varje år bestå av motsvarande antal senast
nyinregistrerade vagnar, dvs. vi antaga att vagnarna
skrotas i ordning efter ålder. Så omfattar t. e.
vagnparken vid årsskiftet 1937/38, 191 947 vagnar, totala
antalet inregistrerade under åren f. o. m. 1929 t. o. m.
1937, dvs. 9 hela år jämte 12 912 vagnar eller 52 %
av 1928 års årgång som utgjorde 24 775 vagnar.
Skrotningsåldern har därför satts till 9,52 år. På
samma sätt har skrotningsåldern beräknats för varje
årsskifte. Åldern återfinnes i kolumn F och fig. 6,
medan årliga ändringen i skrotningsåldern framgår av
kolumn G.
Många faktorer ha med all säkerhet inverkat på
denna utveckling. Alltsedan 1928 har
skrotningsåldern visat en ständig ökning, ytligt sett fullständigt
ignorerande allt vad kris och konjunktur heter.
Ökningen i genomsnittlig livslängd har huvudsakligen
gynnats av följande faktorer:
a) Förbättrat vagnmaterial.
b) Förbättrade vägförhållanden.
c) Koncentrering av vagnparken på ett mindre
antal märken, som vartdera säljes i så stort antal att en
bärkraftig reservdelsförsäljning kunnat växa fram i
stället för vagnsparkens splittring på ett större antal
mindre kända fabrikat utan tillfredsställande
reservdelsorganisation.
d) Samma koncentrering i fråga om kännedom om
servicearbetets rätta utförande.
e) Bättre garageringsmöjligheter.
f) Mer intresse från vagnägarnas sida för att
vidmakthålla vagnarnas bytesvärde och därav följande
bättre underhåll.
Icke desto mindre kvarstår en undran över att
"krisen" ej alls synes återspegla sig i ålderskurvan.
Ligger ej förklaringen därtill i att bilismen ej kommit
ur den psykologiska krisstämningen så tidigt, som
man förut räknat med?
Om vi på försök anlägga enbart
konjunktursynpunkter och se bort från alla ovannämnda skäl för
ålderns ökning, komma vi till detta resultat:
1925—26—27 voro "goda år". Det kunna vi nu
(1938) konstatera med ett visst historiskt perspektiv.
"Skräcken" hade ännu ej kommit till oss. Ordet
"konjunktur" var en fackterm, som huvudsakligen
reserverats för fackmännen och låg ännu ej i var mans
mun. "7-års-perioden" är även ett begrepp, som vi
då levde i lycklig okunnighet om etc.
Omsvängningen 1928 och 1929 kan med god vilja tolkas som
ett resultat av "de försiktigas" "förutseende". Man
började ana att de goda tiderna ej skulle vara evigt.
1929 års amerikanska krasch synes ej ha haft något
nämnvärt inflytande på tendensen; det har varit en
fasförskjutning så att vi legat ungefär två år efter
den amerikanska utvecklingen. Först år 1931 går
ökningen i skrotningsåldern upp till 0,45. Under de
hårdaste åren 1932 och 1933 hålles den praktiskt
taget konstant
med 0,48 resp.
0,46. Följande
år uppvisa här
tillsynes en
anomali. 1934
och 1935 ha
medfört en stor
lättnad i
situationen och man
skulle då
kunnat vänta en
utveckling bort
från den
alltmer markerade
stegringen i
vagnarnas
livslängd.
Tvärtom
uppvisa dessa år
den största
ökning som.
något år visat
eller med
vartdera 0,53 år.
Följande år
1936 visar
praktiskt taget
samma ökning
eller 0,51 år.
Om 1934,
1935 och 1936
Fig. 2. Vagnparkens förändring under
varje år fr. o. m. 1925.
Fig. 3. Antal nyregistrerade vagnar i
Sverige under åren 1925—1937.
Fig. 4. Antal skrotade vagnar i
Sverige under åren 1925—1937.
82
17 sept. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
