Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
ningsförhållandena i det transporterande mediet.
Bland de små kornen förekomma icke flata former
på samma sätt som hos de stora kornen. Av vikt är
därvid också att utfällning av de små kornen sker
huvudsakligen från en långsammare rinnande
bottenström, medan de grövre kornen härröra från
hastigare strömmande högre upp belägna skikt.
Ett försök att rekonstruera ett utfällningsförlopp
av partiklar ur en strömmande vattensuspension
återfinnes i fig. 16. Det förlopp, efter vilket den undre
högra gränsen här utbildats, såsom en utifrån starkt
konvex kurva, är karakteristiskt för starkt turbulent
strömning. De pelarformiga kornen har här länge
hållits svävande. Denna gräns blir däremot utifrån
konkav om utfällning sker ifrån lamellärt
strömmande vatten.
Emellertid är icke utfällningen den enda företeelse,
som framskapat de typiska relativbredd-diagrammen.
Det är klart att vattnet snart skulle bliva utarmat
på stora korn och sedimentet skulle icke kunna
uppvisa skarpa högergränser. För att förklara dessas
uppträdande måste vi förstå betydelsen av den inre
erosionen. Ett nyss avsatt sediment blir utsatt för en
kraftigare strömstöt, denna förmår dock icke lyfta
upp allt det avsatta. De finare partiklarna hava
sam-manbakat sig och kunna endast i mindre mängd på
nytt suspenderas, vilket däremot de större kornen
kunna allt efter strömstötens styrka. Det är denna
växelverkan mellan avsättning och upplyftning, som
slutligen fraktionerar det material, som kommer att
avsättas i de regionala bassängerna. Orsaker till
strömstötens växlingar är framförallt beroende på
förändring av .strömfårornas förlopp i
sediinentations-bäckenet. Givetvis tillkomma andra faktorer vid
frambringandet av det slutliga sedimentet, såsom
av-nötning av det transporterade materialet, tillkomsten
av främmande element m. m. Men huvudfaktorer äro
enligt mitt förmenande sedimentationsområdets
topografiska utformning, tillgång på transportmedel och
därav följande strömhastighet.
Då sålunda relativbredd-diagrammet ytterst är
beroende på de bildningsförhållanden under vilka ett
sedimentlager blivit avsatt, är det tydligt, att man
av dessa bestämningar kan sluta sig till den
homogenitet i fysikaliskt hänseende, som föreligger i en
på detta sätt undersökt sedimentär bergartsserie.
En mångfald frågor äro knutna vid dessa egenskaper.
Inom olje- och vattengeologien stå
vätskeackumule-rande porvolym, permeabilitet och kapilläritet i
förgrunden. Vid exploatering av sedimentet såsom sådant
till olika ändamål är graden av homogenitet mången
gång av största betydelse. Genom undersökning av
relativbredder på sedimentet självt eller på i
anslutning till detsamma avsatt sandmaterial bibringas vi
en uppfattning om dess "regionalitet" varur
vittgående slutsatser beträffande materialet kan dragas.
De rön beträffande de naturliga
sedimentations-processerna, till vilka ovan anförda undersökningar
hava lett, kunna möjligen även finna tillämpning
inom anrikningstekniken. Vi veta, att naturen har
förmåga att under vissa omständigheter frambringa
utomordentligt skarpt sorterade sediment. I vad mån
det är möjligt att på konstlad väg efterbilda dessa
processer, är ännu ett obearbetat fält. Under
förutsättning att kostnaderna för sådana anordningar icke
göra förfaringssätten orimliga, synes det som
experiment i denna riktning skulle kunna bliva av stor
teknisk betydelse.
Storskottsprängning från grova borrhål.
Av bergsingenjör SVEN G. PETERSSON.
Då det synes som om metoden att skjuta storskott
från grova borrhål är eller inom kort kan bliva
aktuell vid brytning i dagbrotten vid en del av våra
svenska gruvor, kalkbrott och andra stenbrott, torde
några erfarenheter från bl. a. utländska arbeten av
denna typ måhända kunna påräkna ett visst intresse
även här i landet.
Sedan omkring fem år tillbaka har pallbrytningen
vid de stora dagbrotten inom järnmalmsfältet Minas
del Rif i Spanska Marocko utförts med tillhjälp av
storskottsprängningar dels från grova borrhål och
dels i viss mindre utsträckning från stoliar och orter.
En del intressanta uppgifter från dessa omfattande
sprängningsarbeten framlades nyligen inför The
Institution of Mining and Metallurgy i London.1
Minas del Rif är beläget ca 20 km sydväst om
hamnstaden Melilla vid Spanska Marockos
Medel-havskust. Gruvfältet, som äges av Compania
Espa-nola de Minas del Rif, står på hög teknisk
ståndpunkt och anses vara det modernaste i norra Afrika.
i John H. Morris : "A Comparison of Drill-hole and Tunnel
Blasting", Bulletin of the Institution of Mining and
Metallurgy, häfte nr 399, dec. 1937.
Inom området finnas ett tiotal fyndigheter, men
malmbrytningen sker huvudsakligen vid den
fyndighet, som givit området dess namn och som ligger på
berget Uixans östra sluttning. Huvudmalmen består
av hematit med 60—64 % järn och 1—3 % svavel.
Längden på malmkroppen är omkring 350 m, bredden
150—300 m och malmreserven uppskattas till 15 mill.
ton.
Malmen, som har en stupning av ungefär 45°, är
omgiven av kristallina kalkstenar samt skiffrar och
genomskäres av ett flertal yngre porfyriska
andesit-gångar.
Malmen brytes i dagbrott och erfarenheten bar
visat, att den lämpligaste pallhöjden är ca 18 m med
nuvarande brytningsmetoder. Tidigare användes
andra brytningsmetoder, då andra synpunkter på
valet av lämplig pallhöjd anlades och detta har
medfört att pallar därför nu finnas, som variera mellan
14 och 100 m i höjd. Huvuddelen av området
utbrytes emellertid med pallhöjder på 14 till 27,5 m
och det är inom dessa områden, som
storskottsprängning från grova borrhål visat sig vara lämpligast.
Inom ett mindre område, där pallarna äro 55—100
12 ferr. 1938
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
