Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
dessa båda länder och Förenta staterna, hänvisas läsaren
till den omfattande litteraturen i detta ämne.
Magne-siumkloriden erhålles vanligtvis genom avskillning från
naturligt natriumkloridsaltvatten.
Magnesiumoxidprocessen omfattar upplösningen av ren
magnesiumoxid (MgO) i en smält elektrolyt bestående
av lika delar magnesiumfluorid och bariumfluorid
tillsammans med tillräcklig mängd natriumfluorid för
erhållandet av det nödvändiga flytande tillståndet, och
sedan elektrolys. Varianter av denna process äro
otaliga och kunna studeras i lämplig litteratur.
Magnesiumoxidprocessen användes emellertid i mindre
utsträckning än förr och har övergivits i Förenta staterna
sedan 1928, där den efterträtts av kloridmetoden.
Frauke (Minerals Yearbook 1937) redogör för en
förbättrad process från Österrike. Magnesit eller dolomit
kalcineras för att giva magnesiumoxid. Denna
reduceras till kol i den elektriska ugnen vid ca 2 000° C.
Den till ånga förvandlade metallen blandad med
kolväten filtreras och avkyles hastigt till 200° C. Den kalla
produkten (magnesium, oxid, damm och sot) upphettas
till 800—1 000° C i elektrisk ugn under partiellt vakuum
i närvaro av väte och metan. Den förvandlas nu åter
till ånga och avkyles sedan (kondenseras), då den faller
ut i form av droppar ned i en olja bestående av
kolväten med hög kokpunkt. Därvid frånskiljes damm och
granuleras metalldropparna. En metall med 99,97 %
renhet erhålles, som är fri från skadliga salter.
Den rena magnesiummetallens egenskaper äro
följande: spec. vikt 1,74, smältpunkt 651° C, Brinellhårdhet
(i gjutet tillstånd) 30, draghållfasthet ca 1 ton/cm^,
atomvikt 24,32.
Silvervit till färgen är magnesium i viss utsträckning
smidbar i kallt tillstånd, men när den upphettas till
350—450 ""C är den ytterst smidbar och böjlig. Den kan
lätt gjutas och bearbetas till olika former. Den har en
låg proportionalitetsgräns och är den lättaste av alla
metaller, som användas till konstruktionsbruk. Den
oxideras icke i torr luft, men om luften är fuktig, förlorar
den sin höga glans, och metallen belägges med en hinna
av oxid. I pulver- eller bandform antändes den snabbt
och brinner med stor hastighet i luften, i det den giver
ett skarpt ljus, vilket är mer likt solljus än något annat
element, varför den fått en vidsträckt användning till
fotografiska ändamål.
Kommersiellt saluföres magnesium i form av stänger,
tackor, stavar, rör, skivor, plattor, tråd, pulver, blad och
band.
Magnesiums moderna användningar äro följande: som
ren metall för vissa konstruktionsändamål, som legering
i konstruktionsmateriel, i automobildelar, elektriska
anläggningar o. d., som beståndsdel i vissa legeringar,
särskilt de av aluminiumtyp, som desoxidationsmedel för
icke-järnmetaller, som metallband eller -pulver för
illu-minationsändamål vid fotografering. Ren
magnesiummetall har även använts för syntes av många organiska
kemikalier.
I stort sett kan magnesium till viss utsträckning
betraktas som en ekvivalent till och ersättare för
aluminium. Magnesiumlegering började användas till mindre
föremål för omkring sex år sedan. Den rena metallen
måste legeras för att. den skall få tillräcklig styrka för
den mångfald av byggnadsmaterial, vari den nu
användes. Magnesiumsand, smidesstycken, rullande skivor,
byggnadssektioner, balkar framställas numera. En
karakteristisk modern användning är till betäckning av
vakuumrenare och även till vissa av dessas väsentliga
delar. Magnesium kan gjutas i stora och invecklade
stycken. Den i stor skala bedrivna framställningen av
magnesiumlegeringar med tillhjälp av hydrauliskt
maskineri har nu blivit ekonomisk, och gjutgodsföremål,
som framställas på det sättet, äro jämna och bra. De
mag-nesiumlegeringar för gjutgods, som nu mest användas,
ha följande analys: 10 % aluminium, 0,1 % mangan,
0,5 % kisel, och resten utgöres av magnesium. Andra
delar, som framställas från magnesiumlegering av
gjut-typ, bestå av vevar, lådor, kolvar, transmissionskroppar,
aeroplan- och automobildelar, kanon- och gevärsdelar. I
form av smidda legeringar har magnesium förekommit
vid framställandet av kameror, kikare,
precisionsinstrument och maskineri. Sådana smidda legeringar äro
vanligtvis av utexperimenterade typer.
Inom den elektriska industrien har man använt en
magnesiumlegering benämnd "elektron".
Magnesiumalu-miniumlegering användes i Förenta staterna som
instrumentfodral, kamerastativ. Kolvar, kopplingsstänger,
bultar, skruvmuttrar och lager ha även framställts av
"dow metal", en annan magnesiumlegering.
Som ett desoxidationsmedel användes magnesium vid
framställandet av gjutgods av brons, mässing,
aluminiumlegering, koppar, nickellegeringar och andra
metaller. Den befriar dessa metaller från absorberade gaser
och renar kornytorna. Vanligtvis utgör den procent
magnesium, som användes för desoxidering av
aluminiummetaller, omkring 0,5 %. Desoxidationsmedlet kan
antingen vara ren magnesium eller en
magnesiumlegering, såsom magnesiumkoppar, magnesiumaluminium
eller magnesiumkisel.
Magnesium har även använts i pulverform för
de-hydrering av oljor och som katalysator. Andra
användningar äro i sprängämnen, som t. e. ammonal, och i
termitreduktionsprocessen. De militära ändamål, för
vilka magnesium är av stor betydelse är t. e. för
stjärn-granater och andra brandbomber.
Som en sammanfattning kan sägas att de
kommersiella legeringarna av magnesium omfatta följande:
magnesium-zink, magnesium-aluminium,
magnesium-kadmium, magnesium-aluminium-zink,
magnesium-alumi-nium-kadmium-koppar, magnesium-mangan och
åtskilliga andra av liknande slag. Duralumin är en av de
mest kända kommersiella legeringar, som innehåller
magnesium. E. R—s.
NOTISER
Radiumfyndigheterna vid Great Bear Ijake. Dessa
världsbekanta fyndigheter som ägas av "The Eldorado
Gold Mines", bestå av 51 claims (inmutningar) på
nordöstra stranden av Great Bear Lake, ett genom inlandsis
hårt avslipat område, betäckt med förkrympt vegetation,
som det oaktat lämnat tillräckligt timmer för alla
gruv-åndamål.
Geologiskt sett är området en del av den
pre-kambriska kanadensiska berggrunden och utgöres till
stor del av starkt metamorfoserade sediment
kännetecknade av oregelbundna avsöndringar av biotit och
akti-nolit, band av röd jaspis samt både bandformig och
kringspridd pyrit. Vulkanisk verksamhet har tidvis
varit livlig inom området, och längs östra stranden av
sjön finns en vidsträckt granit.
Dessutom finns där åtskilliga områden bestående av
tuffer, andesit och andra vulkaniska bergarter och
många gångar av basiska intrusiv-bergarter.
De ekonomiska mineralen utgöras av de tidigt
avlagrade uranmineralen och de sent bildade naturliga
silvret och kopparkisen, men på djupet visa ådrorna
växande mängder av kobolt-nickel-mineral och naturlig
vismut, vilka längre fram kunna få ekonomisk
betydelse. Gångartsmineralen äro huvudsakligen kvarts och
jaspis, vilka äro besläktade med uranmineralen, och
karbonaten (kalcit och dolomit), i vilka största
mängden av silvret påträffas. Uranmineralen förekomma
mest i massiva eller druvklasformiga bildningar, som
8 okt. 1938
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
