Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
Ugnstemp "C
Fig\ 5. Elementens övertemperatur som
funktion av den fria strålningsytan.
bottnar m. m. Tvärsnittsarean behöver nämligen i
förhållande till det eldfasta teglet vara så liten, att
värmeledningsförmågan blir försvinnande liten. I
detta fall utgör alltså den dåliga
värmeledningsförmågan en stor fördel. En nackdel är det återigen,
när det rör sig om glödggrytor, glödghuvar o. d. Man
använder där ofta, i all synnerhet vid ugnar för
blankglödgning, där man arbetar med skyddsgas, en
sandlåstätning. Då nu en dylik ugn ställes på
kylning, utsättes ytterflänsen av sandlåset för en plötslig
avkylning från den omgivande luften, under det att
innerflänsen dels värmeisoleras av sanden i sandlåset
och vidare fortfarande värmes av chargen i
glödg-kistan. Detta gör, att ytterligt kraftiga spänningar
uppstå, vilka spänningar mången gång kunna vara
så stora, att de överstiga materialets flytgräns. Det
enda man då har att göra är att dimensionera
sandlås-rännorna eller de övriga detaljer, som äro utsatta för
sådana påkänningar, så pass klent, dvs. utförda av
så pass tunn plåt, att deformation möjliggöres utan
alltför stora materialpåkänningar. Att försöka
motverka deformation genom kraftigare dimensionering
är fullständigt lönlöst och länder ofelbart till en
snabb förstöring.
Att jag så här utförligt talat om material och
materialkännedom beror på, att jag vill försöka
klarlägga, att vi ugnskonstruktörer hava alldeles speciella
svårigheter att kämpa emot, beroende därpå att vi
mången gång så att säga balansera på gränserna av
det tillåtna. Uttrycket förefaller måhända en smula
egendomligt, men jag menar därmed, att vi mången
gång röra oss vid gränserna av de temperaturer, där
materialet ifråga överhuvudtaget har några av sina
ursprungliga egenskaper i behåll.
Beträffande beräkningsgrunder för elektriska ugnar
kunna standardiserade dylika näppeligen uppställas.
Alltför många faktorer inverka därpå. Vissa regler
kunna givetvis fastställas såsom t. e. belastning pr
m2 fri ugnsvägg m. m., men ifråga om t. e.
ytbelast-ningen på själva elementytan eller ytbelastningen
på den fria utstrålningsytan från elementen bero
dessa faktorer i högsta grad på, huru dessa
element äro konstruerade och huru de äro förlagda i
ugnen. Fig. 4 och 5 torde ganska klart bevisa detta,
På fig. 4 synes elementens övertemperatur pr cm2
strålningsyta som funktion av ugnstemperaturen. Om
man alltså önskar en ugnstemperatur av 900° och icke
vill tillåta högre än 100° övertemperatur på
elementbandets sidor, bör man som synes dimensionera
elementen för en belastning av ca 2 watt pr cm2 total
strålningsyta.
Fig. 5 å andra sidan visar övertemperaturen som
funktion av den fria strålningsytan, alltså den fria
öppning elementen hava från montageplatsen in mot
ugnen. Det visar sig här, att man för samma
övertemperatur å bandet vid 900° kan tillåta en
wattbelastning av 6 W/cm2 fri utstrålningsyta.
Bild 6 visar tillåtna belastningsvärden å ett annat
motståndsmaterial av icke metallisk art, nämligen
silitstavar. Man ser här övertemperaturen som
funktion av drifttemperaturen och wattbelastningen samt
tillåtna gränsvärden.
Då vi nu av ovanstående förskaffat oss en
grundlig materialkännedom samt vidare lärt oss lämpliga
beräkningsnormer för elektriska ugnar, återstår
frågan, huru nu egentligen en elektrisk ugn skall
konstrueras, för att den skall bliva så ekonomisk som
möjligt. Mången gång blir då svaret, att ugnen
givetvis skall vara så väl värmeisolerad som möjligt. Detta
är dock en sanning med modifikation. Den gäller
nämligen endast för det fall, att ugnen praktiskt taget
är i kontinuerlig drift. För ugnar i intermittent drift
kan det mången gång vara av större ekonomisk
fördel att värmeisolera synnerligen dåligt men i stället
försöka nedbringa värmekapaciteten till minsta
möjliga. Detta sista är givetvis alltid en stor fördel, och
att det är denna väg man nu söker slå in på visas av
fig. 7. Det rör sig i båda fallen om två identiskt
lika ugnar med samma innerdimensioner och samma
ytterdimensioner samt samma effekt. Det är sålunda
endast ugnarnas tillverkningsdato, som är olika. Man
10 dec. 1938
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
