Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 6. Oscillogram på sugtransformator för Bergslagernas
järnvägar vid olika belastningar (uppifrån räknat upptagna
vid 54,5 resp. 467 och 712 V).
tid under normala förhållanden ett större avstånd
vara förmånligare. Detta sammanhänger därmed, att
läckströmmen mellan sektionerna utjämnar skillnaden
i induktionen från rälssträngarna och
kontaktledningen och då denna ström ökar med sektionslängden
vinnes i själva verket bättre resultat med betydligt
större avstånd. Häremot talar emellertid i vissa fall
hänsynen till fjärrledningarna, dels den personliga
faran vid de högre spänningsdifferenser vid
sektionsövergångarna som härav skulle bliva följden vid
kortslutningar.
Mycket arbete har nedlagts på
sugtransformatorer-nas konstruktiva fullkomning. Även här synes man
i viss mån ha sträckt sig längre än strängt
nödvändigt. De övertoner som skola kompenseras, äro av
två slag, dels alstrade av i bananläggningen
inkopplade maskiner, dels sådana som alstras av
transformatorernas tomgångsström. Då induktionen är
proportionell mot övertonernas frekvens, ligger det vikt
uppå, att även högfrekventa komposanter i
magneti-seringsströmmen hållas nere. Man har därjämte gått
mycket långt, då man drivit ned tomgångsströmmen
vid 2 000 amp. kortslutningsström till endast ca 1 %.
Då snabbverkande brytare för
kontaktledningsström-men nu finnas tillgängliga, spelar induktionen vid
kortslutning ingen praktisk roll för telefoneringen
som sådan, och vad beträffar de akustiska slagen och
överspänningsriskerna förtjänar hållas i minne, att så
höga kortslutningsströmmar som 2 000 amp. kunna
uppträda endast på sektionerna närmast
omformare-stationen, varav följer att den totala
induktionsspän-ningen blir relativt begränsad. I medeltal torde
kortslutningsströmmen variera mellan ca 2 000 A invid
omformarestationerna och ca 600 A vid
sektionsgränserna. Det förefaller därför i viss mån som en
överloppsgärning att så skarpt soni hittills skett hålla på
magnetiseringsströmmens begränsning. Detta
bidrager ju till en ej oväsentlig ökning av
transformatorstorleken. Vad beträffar övertonerna äro de
maximivärden vid kortslutning av intresse, som föreskrivas
av Norges Statsbaner:
3:e övertonen ........ 30 %
Även dessa värden, som i och för sig synas rikligt
tilltagna, underskridas ej oväsentligt vid S. J.
transformatorer. Hur tomgångsströmmen ter sig vid olika
strömbelastning för dessa framgår av oscillogrammen
fig. 6, som äro upptagna på en sugtransformator av
S. J. typ för Bergslagernas järnvägar. Av dessa
motsvarar det nedre ungefär normala driftförhållanden, de
övre mer eller mindre kraftig kortslutning. En analys
av de tre kurvorna ger följande övertonsstyrkor:
54,5 V 467 V 712 V
Grundtonen ...... ... 90 % 65,3 % 64,0 %
3:e övertonen ... ... 7,8 „ 22,2 „ 26,2 „
5:e „ ... 0,9 „ 4,1 „ 4,1 „
7:e ... 0,4 „ 3,8 „ 0,7 „
9:e ... 0,7 „ 4,3 „ 4,6 „
ll:e ... 0,2 „ 0,3 „ 0,4 „
Som tidigare nämndes räknar man vid tyska
statsbanorna generellt med att allt vad övertonsstörningar
heter sammanlagt verkar som en 800-periodig
störningsström av en styrka lika med 2 % av
banström-men. Denna empiriska regel är ju synnerligen
bekväm. Undersöker man närmare vad de av
magneti-seringsströmmen alstrade störningarna utgöra i
förhållande till denna totalstörning, finner man att
de utgöra en mycket liten del i det hela. Man
kan då ställa sig frågan, huruvida ej här
besparingar skulle kunna göras, genom knappare
dimensionering av transformatorerna. Häremot kan
naturligtvis invändas, att vad man vinner i kostnad
på hela anläggningen genom en sådan åtgärd, är
procentuellt ganska litet och att det i varje fall är
bra att hålla magnetiseringsströmmen låg med
hänsyn till osymmetriska kortslutningar. Mera givande
ur besparingssynpunkt är däremot att öka
transformatorernas avstånd. Vi komma härmed in på frågor,
som närmare behandlas i det följande.
Vägar till störningskompensationens
förenkling.
Det är icke möjligt att gå till grunden med detta
spörsmål inom ramen för en kort tidskriftsuppsats,
vars huvudsyfte är att lämna en allmän orientering i
ämnet, anknuten till utvecklingen på andra håll och
vissa projekt, som förf. på senare tid sysslat med.
Jag ser naturligt nog problemen huvudsakligen ur
järnvägsintressenas synpunkt, samtidigt som jag till
fullo förstår den av försiktigheten dikterade
ställning, som måste intagas av den teletekniska sidan.
Järnvägsintressena inrymma emellertid även ett
ganska ömtåligt svagströmsintresse, nämligen
järnvägarnas egna förbindelser, och det synes därför föreligga
anledning att räkna med viss ömsesidig förståelse.
Till en början synes mig den principen böra vara
grundläggande, att varje projekt bör med hänsyn till
störningsspörsmålet prövas efter sina egna
förutsättningar. Liksom det finnes särskilt ömtåliga fall,
varvid all försiktighet är av nöden, finnes det helt
86
2 juli 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
