Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
tionen mellan maximi- och minimivärdena uppskattas
till:
ca 2,5 vid 2,5 km sugtransformatoravstånd
A ^
)) 8 5) 5) 5?
Man har tydligen möjlighet att i viss grad reducera
den inducerade störspänningens maximivärde genom
begränsning av sugtransformatoravståndet. Denna
omständighet är av särskild vikt vid parallellismer
av den karaktär, som förefinnes vid sträckan
Hässleholm—Markaryd, varest en utflyttning till större
avstånd, än de som nu iakttagits, skulle ställa sig
synnerligen dyrbar och medföra praktiska
olägenheter.
Av visst intresse för bedömning av de ovan
beskrivna störningsprovens ömtåliga karaktär kan vara
att nämna, att vid direkt sammankoppling i
Hässleholm av kontakt- och återledningarna åt
Markaryds-hållet med ledningarna för stambanan Stockholm—
Malmö en del ovidkommande tågstörningsinflytelser
förstörde V-kurvornas eljest karakteristiska och
ganska rena form. För att undgå denna olägenhet
visade det sig ej vara tillräckligt att mata
Marka-rydslinjen från särskild generator och transformator
i Hässleholms omformarestation. Orsaken härtill
torde vara, att det i denna station metalliskt
sammanhängande återledningsnätet överförde
störningsinflytelser från stambanan till Markarydsbanan. För
den skull matades under den tid, proven pågingo,
alla tåg mellan Hässleholm och Alvesta från
omformarestationen i Alvesta, varvid kontaktledningen
och återledningen sektionerades omedelbart norr om
Hässleholms bangård. På den till Hässleholms
omformarestation hörande matningssträckan söderut
fanns ej någon tågbelastning under proven, som
utfördes under vissa valda timmar nattetid.
10. Sambandet mellan de störspänningar rel. jord, för
vilka ett telefonledningsknippe utsättes (de
longitudinella stör spänningarna) och de störspänningar, som
härvid uppkomma mellan branscherna i
telefonledningarna (de transversella störspänningarna).
I det föregående nämndes, att de longitudinella
störspänningarna representera de primära och
reproducerbara störningsinflytelserna, medan de
transversella störspänningarna äro beroende av den
synnerligen varierande ledningsosymmetrien. De förra
spänningarna kunna vid en viss parallellism mellan
starkströms- och svagströmsledningar erhållas genom
beräkning med något så när god tillförlitlighet under
förutsättning av att dels de inducerande
strömförloppen, dels ömsesidiga induktansen mellan
starkströmsledningen och telefonledningsknippet äro
kända. För att sedan få ett begrepp om de
sannolikt uppträdande transversella störspänningarna,
vilka ju utgöra den närmaste orsaken till
uppträdandet av störningsljud i telefonförbindelserna,
får man använda sig av ett medelvärde på den s. k.
känslighetsfaktorn. Denna faktor definieras på
följande sätt.
Känslighetsfaktorn är lika med kvoten mellan den
psophometriskt uppmätta elektromotoriska kraften
mellan telefonledningsbranscherna och den likaledes
Telefonledning
Anpassnings
-frans formafor
Psopho-
0
meter
Fig. 10.
Schema för känslighetsfaktormätare i
kombination med psophometer.
psophometriskt uppmätta longitudinellt verkande
elektromotoriska kraften i telefonledningsknippet
relativt jord.
Medelvärdet på känslighetsfaktorn kan givetvis
vara ganska olika för skilda typer av
telefonledningar. För exempelvis telefonblankledningar,
skruvade på i Sverige vanligt sätt, torde medelvärdet
uppgå till endast några tiondels procent.
Genom multiplikation av den longitudinella
elektromotoriska kraften med ett medelvärde på
känslighetsfaktorn får man sålunda ett sannolikt värde på
den transversella elektromotoriska kraften. Denna
sistnämnda emk verkar i en strömkrets, bestående av
telefonledningen och dess avslutningsimpedans. Vid
riktig impedanspassning blir störspänningen mellan
ledningsbranscherna lika med hälften av den
transversella elektromotoriska kraften.
För mätning av känslighetsfaktorn kan man
lämpligen begagna sig av den anordning, som fig. 10 visar.
Vid bestämningen regleras potentiometern så, att
psophometern visar lika utslag vid skiftning av
omkastarna. Potentiometern bör helst vara graderad så,
att känslighetsfaktorn avläses direkt, t. e. i procent.
(Forts.)
Automatisk finavstämning vid radiomottagare.
Av C. E. GRANQVIST.
Inledning.
Det viktigaste momentet vid handhavande av en
mottagare är avstämningen, emedan densamma
medgiver mottagarens injustering till den önskade
frekvenskanalen.
Redan tidigt insåg man vikten av noggrann avstäm-
ning och nedlade mycket arbete på konstruktioner
för densammas förenkling. Automatisk
finavstämning, som är rubriken till denna artikel, är det sista
steget i denna utveckling.
För ca 10 år sedan togs det första steget i
förenklingen av mottagarnas handhavande i och med att
1 okt. 1938
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
